Det hela började som lite av en slump. Henric Claesson och Adam Jacobsson hade spelat i samma band tidigare. Björn Wiking kände Henrik Claesson från gymnasiet och Tom Malmros från deras tidigare band. Plötsligt befann sig alla fyra i Studio Möllans lokaler och gjorde musik. Tillsammans.

– Det är kul att skapa på det sättet. Ofta pratar man så mycket, ”ska vi inte starta band?” och ”vad ska vi spela för musik?”, det fanns det inte tid för här. Vi började spela utan att känna varandra allt för väl, säger Tom Malmros, basist i This Is Head och fortsätter:

– Musiken hamnade i fokus och det fanns inte en tanke att det skulle bli radiomässigt.

Sen gick det fort. Deras spelningar i Malmö sågs av rätt folk. Det gav ringar på vattnet. En PSL-spelning öppnade för Stockholm, som resulterade i en Sonic-intervju och ännu mer turnerande. Samtidigt spelade bandet in vad som skulle komma att bli debutskivan 0001.

– Vi tänkte inte, allt gick av bara farten. Det ramlade över oss men man märker när det blir lite media och sådär, att folk verkar tycka att det är bra.

Från början skulle skivan släppas på det egna bolaget Enkelt, men ett spontant möte på en förfest ledde till ett samarbete med Adrian Recordings. Vilket kanske var tur.

– Vi hade inga tankar på cd eller digital distribution, vi hade ingen plan alls.

Nu, tre år senare och med uppföljaren The Album ID i antågande, ser det annorlunda ut.

– Det är en mycket större organisation nu. För fyra år sedan hade vi ingen, för tre år sedan hade vi kanske bokare och skivbolag. Idag har vi nog 20-30 personer som jobbar för att sprida ordet om oss.

Organisationen runt bandet är inte det enda som ändrats. Även det stilistiska i att namnge låtarna med nummer utifrån när de är gjorda är borta.

– Vi diskuterade det innan vi började arbetet med den nya skivan men det kändes naturligt att skippa siffrorna.

Förutom siffrorna så byttes också Studio Möllan ut, till förmån för Svenska Grammofonstudion i Göteborg.

– Det var skönt att komma ifrån lite, och för mig och Björn var det bra att slippa själva mixbiten. Nu kunde vi koncentrera oss helt på det musikaliska istället för att pilla med ljud.

Till skillnad från debuten så kunde bandet den här gången välja att koncentrera sig fullständigt på att skriva och spela in musik, istället för att parallellt turnera. Det resulterade i 15-20, mer eller mindre färdiga, låtar på ett halvår. Dessa tog de med sig till Göteborg. Där valde bandet tillsammans med producenten Kalle Gustavsson-Jerneholm, tidigare basist i The Soundtrack of our Lives, 12 låtar att satsa på. 10 av dessa hamnade på skivan.

– Kalle har fungerat bra som bollplank och idémaskin. Vi har ibland lite onödigt utflippade låtstrukturer och där har Kalle varit bra att ha med.

På The Album ID finns flera låtar som börjar med långa, lekande intron där musiken så sakteliga växer fram till mer klassiska poplåtar. Något som Tom Malmros inte funderat på men som han kan förstå anledningen till.

– Jag tror att vi alla gillar att vaggas in i en känsla och att därifrån tas med i någonting. Att det bara byggs på och byggs på. Det är ett skönt sätt att lyssna på en låt.

I recensioner av This Is Head nämns ofta band som A mountain of one och Studio men också tysk kraut och Kraftwerk. Det spretar helt enkelt en hel del.

– Jag hoppas att det innebär att vi lyckats göra något som är lite unikt. Att det blir svårt för de som vill sätta epitet, att vi spretar lite.

Gemensamt för recensionerna är också lovorden om bandets liveframträdanden. Något också priset för Bästa liveakt på Manifestgalan 2012 vittnar om.

– Eftersom jag själv hellre lyssnar på livemusik så tycker jag att det är viktigt att vara bra live. Och vi går väldigt mycket in i det när vi spelar, så det är jävligt kul att höra att folk gillar det.

Efter skivsläppet börjar en intensiv vår för This Is Head. Först väntar spelningar i USA och Kanada innan det är dags för Sverige och resten av Europa. Och så småningom en ny festivalsommar. Men Tom Malmros är inte orolig att framgången ska stiga bandet åt huvudet.

– Ingen av oss fyra är lagd åt det hållet, att vi skulle bli några divor. Vi är ödmjuka och snälla gossar.

Så ni har inte börjat skriva upp konstiga saker på er raider?

– Vi insåg faktiskt rätt nyligen att någon skrivit upp att vi ville ha en darttavla, säger Tom Malmros, skrattar och fortsätter:
– Men jag har aldrig sett någon. Och överlag är folk dåliga på att följa raiders, det får du gärna sprida ut.

När This Is Head vann priset för årets pop på P3 Guld-galan för sitt förra album 0001 blev jag lika överraskad som överlycklig. Att ett obskyrt band från Malmö som spelade någon slags svensk krautpop med siffror som låttitlar skulle vinna över Robyn och de andra nominerade var helt ofattbart för många, inklusive bandet själva. Nu kommer alltså uppföljaren, The Album ID, två år senare.

Det märks att det här är ett mer genomarbetat album, inte så spontat utan snarare frukten av en lång och ibland frustrerande process.

The Album ID spinner vidare på det som 0001 påbörjade, men visar på en tydlig utveckling för bandet. Det är talande att de inte döpte albumet till 0002, det här är något nytt och annorlunda, men ändå välbekant. När första låten Staring Lenses brakar loss finns det ingen tvekan om vilket band man lyssnar på, men den här gången har de slängt in stråkar i mixen vilket fungerar överraskande bra. Musiken rör sig fortfarande mellan Low-erans Bowie, postrock och tidiga U2, men den här gången är det mer producerat, fokuserat och planerat, som om ingenting lämnats åt slumpen. På debuten lät This Is Head som världens mest sofistikerade garageband, det fanns en charmighet i deras direkta uttryck som var enormt smittande. Något av det har försvunnit på The Album ID, men istället har bandets låtskrivartalanger utvecklats markant. Det tar några fler genomlyssningar innan man riktigt kommit in i musiken, men då, när man upptäcker alla nyanser och skiftningar, blir den desto mer belönande. Detta blir speciellt uppenbart under albumets mittendel. Från A B-Version till Time’s an Ocean via XVI är det fullkomligt magiskt. Det är bombastiskt och smakfullt i ett, en uppvisning av samtliga medlemmars musikaliska talanger utan att det någonsin blir överdådigt. Varje trumslag, baston och gitarriff sitter precis där det ska. Synten skimrar och över allt svävar sången, varken mer eller mindre framträdande än något annat instrument.

Det sägs att det andra albumet alltid är det svåraste att göra, och enligt rapporter är det sant även för This Is Head. I början blev det tydligen mer pingisspelande än låtskrivande, tills en av bandmedlemmarnas separation fungerade som den katalysator The Album ID uppstod ifrån. Det märks att det här är ett mer genomarbetat album, inte så spontat utan snarare frukten av en lång och ibland frustrerande process. Men oavsett historien bakom har Tom, Björn, Henric och Adam (min nya favorittrummis) skapat ett album som inte bara är en mer än värdig uppföljare till 0001 utan visar även på en utveckling som ska bli otroligt spännande att följa.

Bara vi inte behöver vänta lika länge på album nummer tre, det står jag inte ut med.

Första singeln från This Is Heads nya The Album ID bjuder på både igenkänning och överraskningar. Den mullrande basen och skimrande synten finns kvar, men den akustiska gitarren har aldrig tagit så här stor plats och det är ett luftigare, större och mer öppet arrangemang än tidigare.

Det är fint att veta att de vågar testa något nytt (som ändå låter som This Is Head) och att åren som gått sedan debuten faktiskt resulterat i något annorlunda, något som hitintills verkar vara värt all väntan.

I väntan på 27:e februari och nya albumet ”The Album ID” har This Is Head släppt en livevideo med låten ”XVI”. Den är inspelad under bandets konsert i Dalby stenbrott förra året, och ökar förväntningarna inför det nya albumet ytterligare några snäpp.

Under åren som gått sedan förra albumet, P3 Guld-belönade ”0001″, har vi fått flera smakprov på det nya materialet, bland annat singeln ”De Trop”, bandets framträdanden i senaste Musikhjälpen och videon till ”A B-Version”.

Nu gäller det bara att de lyckas hålla samma kvalitet på resten av albumet som de låtar vi redan hört, men personligen känner jag mig inte ett dugg osäker.

I dag kom det en del nya bekräftade bokningar till årets Hultsfredsfestival. Modest Mouse är ett av de nya namnen, men även Imagine Dragons, Tweak Bird, Noonie Bao och fantastiska This Is Head (som snart kommer med nya skiva) kommer till festivalen.

Hultsfredsfestivalen 2013 äger rum mellan 13-15 juni. Biljetter går att köpa via eventim.se/hultsfred.

Låten ni kan lyssna på ovan via YouTube, är inte riktigt en singel utan mer ett smakprov på vad som komma skall. För att citera Adrian Recordings. Och vad som komma skall låter riktigt bra. Nu var det ett tag sedan jag lyssnade på 0001, men intrycket låten A B – Version lämnar är att bandet utvecklats en hel del, åt helt rätt håll.

Den nya skivan, som fått titeln The Album ID, släpps 27 mars.

Tram7-Henrik hyllade Popaganda när de avslöjade att de bokat Hot Chip till årets festival. Och det är väl bara att hålla med i det han säger, för fortsätter de med bokningarna som de gjort hittills behöver man inte ens bry sig om Acceleratorfestivalen inte återuppstår.

I dag har det varit ankjakt på Söder. Man engagerar alltså tänkbara festivalbesökare i att leta upp ankor med nya artistsläpp på och dessutom får de som lagt upp bilden först på Popagandas Facebook-sida två fri-biljetter och lite annat gott. Riktigt roligt att man försöker göra något nytt, och något som engangerar.

Så vilka artister är det som man nu letat upp? Amerikanska Washed Out, Malmö-banden Vit Päls och This Is Head och brittiska Hurts är de fyra som folk har letat upp. Hästpojken är också ett av dagens bandsläpp. Sist ut blev Familjen.

I går släpptes This Is Heads debutalbum 0001, som ni kan läsa om här. Albumet som ett format är något som förändrats en del de senaste åren p.g.a. Internet. Tack vare, kan man också säga, beroende på vilket perspektive man ser på det ifrån. Men en sak är säker; skivan i form av albumet har betytt mycket för många. Vi frågade This Is Head om de kunde berätta om några av deras favoritalbum och dessa listar vi nedan.

Det är Henric och Björn från bandet som valt tre album var, och Henric är först ut!

Studio – West Coast

Får aldrig nog av denna skivan, perfekt att cykla runt till. Lyssnade väldigt mycket på den våren 2007 efter att jag sett dem på Inkonst det året. Fina minnen! Perfekt skiva.

Serena Maneesh – Serena Maneesh

Såg Serena Maneesh i Danmark 2005 vilket var en trevlig upplevelse. Bra skiva med mycket gitarrer.

http://www.youtube.com/watch?v=hJgH82ax58I

U2 – Under a Blood Red Sky

Fick denna skivan av min bror, kanske en av de första skivorna jag lyssnade mycket på. En väldigt bra liveskiva.

http://www.youtube.com/watch?v=1QmGdDG05DM

Både Low och Heroes har fantastiska instrumentala låtar på B-sidorna. Det finns ett  youtubeklipp från Hansa Studios när låten ”Sense Of Doubt” spelas. Bowie klinkar på ett piano och lägger en synthmelodi på ett mycket elegant och nonchalant vis.

http://www.youtube.com/watch?v=RFPs9Uv7e8c

Liars – Drum´s Not Dead

Alla Liars skivor är bra men den här är nog bäst. Stökig, slarvig, mörk, luftig och vacker.

Durutti Column – The Best of the Durutti Column

Om man inte har koll på albumen får man ta genvägen och plocka russinen ur kakan. Den här samlingen har en del fantastiska låtar. Snyggt trummande och fin gitarr.

http://www.youtube.com/watch?v=4VTk-puyfbU

När och var?

27 mars – tricks/tricks/tricks – Babel, Malmö
16 april – Debaser Slussen, Stockholm
29 april – Mono, Oslo
30 april – Pusterviksbaren, Göteborg
1 maj – Popadelica, Huskvarna

Biljetter?

Se respektive spelställe.

Enkelt / Adrian Recordings

[image name=betyg4]

Det finns en väldans massa olika sorters bra musik. Det finns den typen av musik med en storslagen ljudbild att drömma sig bort i. Det finns den typen av musik som bara ger någon sorts form av njutning, som erbjuder någon sorts lättja. Sedan finns det den typ av musik som fängslar en på ett sätt, när det inte handlar om någon egentlig känsla utan snarare får en att tänka, försöka förstå vad de bakom musiken verkligen vill föreviga med den. Istället för att bara skrapa på ytan. En typ av musik som blir mer konkret än abstrakt. Det är sådan musik som malmöbandet This Is Head gör.

När This Is Head nämns, talas det ofta om hur de bara gett ut några vinylsinglar, vilket faktiskt är tacksamt, och att de har fått Lissvik att göra en remix. Det är givetvis enkelt att nämna fakta, men det är knappast det primära eller det väsentliga. Samtidigt är det lätt att förstå, det är inte helt lätt att sätta en etikett på musiken de gör. ”Vår musik bygger på ömsesidig respekt mot varandras musikaliska infall och idéer”, säger bandet själva. När man lyssnar på skivan är det uppenbart att det är något som också stämmer, med tanke på den musikaliska flora de samlat ihop. Det balanserar mellan pop, postpunk, rock och på ett av spåren möts vi, förutom den rytm som bärs upp av bas och trummor, av en jazzig saxofon. Och allting framförs med en hypnotisk känsla i en dov ljudbild, det hugger till och släpper inte taget.

Mellan rytmerna, någon synt och fantastiskt gitarrspelande händer det även att musiken ackompanjeras av sång, och intressant nog är det inte som det brukar vara, att man undrar varför det inte är någon sång, musiken och melodin är så pass bra att man istället funderar över om sången hade behövts, även om de väl valdra orden lämpar sig väl, innan den instrumentala biten återigen skiner. När det pratas om svensk musik är det allt som oftast Göteborg som nämns, men fortsätter musik av denna kvalitét att komma från Malmö är det något som det kan komma att ändras på.

Någon gång i vår kommer This Is Heads albumdebut att släppas på deras egna etikett Enkelt i samarbete med Adrian Recordings (The Bear Quartet, Familjen, Andreas Tilliander). Hittills har man bara släppt en 7:a och en 12:a men är musiken tillräckligt bra så får man också uppmärksamhet, vilket de fått.

Namnet på albumet följer ungefär samma spår som singlarna. 0001 kommer det att heta. Singlarna heter 0002 och 0009/0008.

- Vi har hela tiden eftersträvat känslan i vår musik, hitta rätt och hitta lyckan. Vår musik bygger på ömsesidig respekt mot varandras musikaliska infall och idéer, säger bandet i ett pressmeddelande.

Har ni missat deras musik ska ni bege er till deras MySpace genast. När ni gjort det kan ni alltid besöka deras blogg.