Efter One Way Trigger var många chockade och undrade om det var en helt ny version av The Strokes man hörde, om The Strokes 2.0 var ett synthband. Men i och med dagens släpp är det lika självklart att The Strokes fortsätter spela garage som att Gallagher-bröderna aldrig kommer att sluta bråka.

All The Time börjar starkt med ett typiskt Strokes-riff och går i slutet av versen in en vacker slinga som tillför mildhet innan refrängen kommer igång vilket gör versen väldigt mäktig och färgstark. Refrängen blir betydligt röjigare och väldigt medryckande genom att ett mindre instrumentellt kaos möter Julians perfekta balans av skriksång i vad som nästan liknar en kraftmätning. Rakt igenom är det en riktigt vass låt som liknar många av låtarna på Room On Fire och definitivt gör sig värd av att vara den första singeln till The Strokes nya skiva Comedown Machine som släpps i mars.

Jag höjer mitt glas för The Strokes som förblir garagegudar!

Har ni hört talas om det här nya bandet The Strokes? Nej, skämt åsido. Julian Casablancas med vänner la i fredags upp en ny singel för fri nedladdning på sin hemsida . ”It’s been a while…sorry the long wait! More to come…” kunde man läsa i den obligatoriskt medföljande Facebookstatusen.

När den femte studioskivan kommer är fortfarande oklart, men tills dess kan vi konstatera att ljudbilden, till många dogmatiska hardcorefans i Youtubes kommentatorsfälts förtret, tagit ytterligare kliv från stuprörsgitarrerna och rockband 2.0-sättningen i riktning mot de energiskt fräsande synthar som kännetecknade Casablancas underskattade solodebut, Phrazes for the Young. One Way Trigger är medryckande dansant och frontmannen blandar släpig pratsång med falsett lika ljuvligt som någonsin. Kan vi komma överens om att bedöma nästa album för sin kvalité, i sig självt, och inte jämföra det med vad som var hippast för tio år sedan, OK?

[image name=betyg4]

Toppar och dalar. Den gamla klyschan. Vill egentligen inte använda den, men The Strokes är tillbaks med en ny skiva och ja, vad ska jag göra?

Angles. Det är en comeback-platta av ett till synes avdankat gäng svartklädda hipsters som bara lyckats alstra halvbra soloprojekt de senaste åren, men låt oss ignorera det. Eller, låt oss i alla fall försöka. Låt oss försöka syna nya skivan kronologiskt och så objektivt vi kan i den mån det är möjligt:

Så, vi börjar från början. Första låten, Machu Picchu. Helt okej, cool låttitel, soft inledande baktakt och bra gitarrer, godkänd inledning. Sen, Under Cover of Darkness. Nu börjar det likna något. Direkt och klädsamt nonchalant indierock som fastnar vid första lyssningen. Och finns det en nu levande röst som passar bättre till att kvida fram ironiska oneliners så som ”everybody’s singing the same song for ten years” än Julian Casablancas? Svar: antagligen inte.

Sedan, en liten dal. Två anonyma, inte helt värdelösa, men ack så färglösa spår följt av Taken For A Fool som är ungefär lika bra som en ovanligt klädsam axelryckning. Efter det Games som är som tagen från Casablancas soloutflykt och en rätt fin bagatell i Call Me Back.

Men, därefter. Utropstecknet. Gratisfaction. Allesammans, Gratisfaction. Så satans svängig. En av årets bättre redan nu. Jag måste spela den fem gånger innan jag kan gå vidare till Angles två avslutande låtar, Metabolism som låter häftigare än vad den är och Life Is Simple In The Moonlight som är en förvånansvärt värdig avslutning. Och sen tar det slut. Punkt. Kan inte undgå att tänka i fler klyschor. Flaggan i topp, liksom.

Okej. Sammanfattning. Ett indierockband med en ny skiva. Hippt omslag, några bra, några mindre bra, men tre jävligt bra låtar. Toppar och dalar. De förstnämnda överväger de senare. En fyra blir det. Klart slut.

Julian Casablanca från The Strokes släpper nästa vecka sin solodebut Phrazes of the Young och mindre än en månad senare kommer han till Stockholm! Den första popiga singeln från plattan har spelats friskt medan den andra låten ännu inte fått lika mycket speltid, men det låter helt klart intressant.

När och var?

1 december – Stockholm, Göta Källare

Biljetter?

Biljetterna släpps fredag 30 oktober och kostar 280:- + serviceavgift. Köps via Zeticket.

MySpace?

myspace.com/juliancasablancas

Julian Casablancas – 11th Dimension

Bandmedlemmen Albert Hammond, Jr. har redan gjort det två gånger. Släppt soloalbum alltså. Den 19 oktober är det The Strokes sångare, Julian Casablancas, tur att släppa soloalbum. Phrazes for the Young heter det och detta är första låten ni kan höra. Det låter inte riktigt som The Strokes, men det spelar ingen roll när det låter så bra som det gör.

Julian Casablancas, känd som sångaren i The Strokes, kommer i höst att släppa ett soloalbum med titeln Phrazes For The Young på Cult Records och Rough Trade i Storbritannien och på Cult Records/RCA i resten av Europa och USA.

Mycket mer vet vi inte i dag. Men videon bjuder på någon form av smakprov i alla fall. Vi återkommer givetvis så fort det finns mer information.