Adam Olenius. Peter Morén. Daniel Värjö. Niklas Korssell. Fyra musiker från de fyra svenska banden Shout Out Louds, Peter Bjorn and John, The Concretes och The Plan. Där har du Tutankamon. Hur dessa fyra herrar kom på den utmärkta idéen att starta en grupp och göra en platta tillsammans är oklart, men det finns någon form av historia att berätta. De skickade under hösten 2008 in en demo utan att berätta vilka de var, och A&R på Playground Music fastnade direkt. Denna demo var en halv platta som redan var färdiginspelad och i februari spelades den andra halvan in.

När jag lyssnar på Tutankamon får jag en bild framför mig där fyra kompisar träffas, snackar lite om hur det vore att spela tillsammans och sedan gör något konkret av det. Det låter som de suttit i någon sunkig lokal och jammat lite, hittat en slinga de alla fastnat för och byggt vidare på den. Låtarna framstår allihopa som spontana med eftertanke, lekfulla och charmiga. Jag vet inte helt säkert vad som krävs för att musik ska kallas för garagerock, kanske någon speciell typ av ackordföljd eller något annat musiktekniskt, men jag tycker det ordet passar utmärkt på den musik Tutankamon gör. Det är de raka och rockiga melodierna, det skarpa gitarrspelandet med medföljande riff och att hela ljudbilden emellanåt ger ett oförädlat intryck, som bidrar till detta. Och kanske är det just vad man eftersökt.

Lite imponerande är det allt, att de på en så pass kort tid lyckats göra detta lilla projekt trots att albumet de skapat inte är något perfekt. Men den kommer åtminstone att underhålla lyssnaren med både med de livliga och de lite lugnare melodierna och det passar alldeles utmärkt i väntan på att sitt favoritband släpper nytt material. Vare sig det handlar om något som dessa fyra kommer vara delaktiga i eller ej.