På den svenska popscenen är det lätt att få intrycket av att alla känner alla, alla samarbetar med alla – ungefär. Men desto mer man pratar med folk och gör någon form av research innan man ska möta någon för en intervju, så märker man att detta knappast är något unikt för Sverige. Simian Mobile Discos andra album, som släpptes nu i augusti, är fyllt till bredden med välkända gästartister – många som de känt redan innan via möten på festivaler, producentjobb eller genom andra koncept.

Simian Mobile Disco är avkomman av electro-rock bandet Simian som upplöstes 2005, då James Ford och James Shaw, eller Jas som han också kallas, fortsatte att köra sina DJ-set under namnet Simian Mobile Disco. Ett namn de valde på grund av att de då lättare fick spelningar, säger James.

- Vi spelade på helgerna bara för att vi tyckte att det var kul och vi tjänade inte alls särskilt mycket på det. Men det utvecklades kontinuerligt tills vi blev välkända som DJs och började med remixer och så, och tillslut så gjorde vi bara ett eget album.

Hur väljer ni låtar att göra remixer på?

- Ibland så gör vi typ något sorts remix-byte med någon, man träffar på någon ute eller så och kommer överens om att vi ska göra det. Men det händer även bokstavligt talat att folk bara skickar låtar och frågar om vi kan göra en remix, och vi brukade säga ja, ofta. När vi spelade in förra plattan fick vi göra väldigt medvetna val när vi tackade nej till att göra vissa. Det fanns en viss tidpunkt då vi bara försökte slutföra inspelningarna och så kom en remix-förfrågan in och vi tänkte ”Ja, vi gör väl det”, men sen efteråt slog det oss att vi inte skulle ha gjort det, vi skulle ha gjort en egen låt i stället. Sen dess har vi faktiskt inte gjort en remix på typ över ett år. Vi kommer nog göra remixer snart, men vi kommer att välja bättre än förut, för om gör man en riktigt bra remix kan den ibland bli bättre än originalet tycker jag, säger Jas.

Känner ni att en remix är er egen låt trots att det till stor del bygger på någon annans?

Absolut! Det tar minst lika lång tid att göra en remix som att göra en Simian-låt. Vi försökte oss faktiskt på att göra en remix häromdagen. Den var nästan klar när vi började tänka på om vi kanske skulle ta bort det där ljudet, det där elementet och t.o.m. sången. Innan vi visste av det hade låten inte kvar något som helst från originalet och kvar var vår helt egna låt. Så det slutade med att vi var tvugna att säga att vi inte kunde göra remixen. Det känns som det kommer ta ett tag innan vi kommer igång med remixer igen, berättar James medan han tar en tugga av någon sorts tryffel som ligger på ett bord framför honom.

På det nya albumet är det mycket mer sång än tidigare och det beror till en stor del på att de material som de fick tillbaka av gästartisterna enligt James var alldeles för bra för att hackas upp i små delar och leka med, lite annorlunda mot deras första album. Men trots det så var själva inspelningsprocessen väldigt lik det första. Inspelningarna skedde lite då och då, en dag där och en där ungefär fram till jul, instrumentaler som skickades till gästartister och när de fått tillbaka allt material tog det ungefär tre veckor, någon gång i mars, att sätta ihop allt till ett färdigt album. Både Jas och James är dessutom övertygade om att det aldrig hade gått att spela in albumet under en kortare period med tanke på att det kunde ta månader innan materialet från gästartisterna levererades.

Hur valde ni gästartister?

Det är lite olika, vissa av artisterna har vi mött på festivaler, andra via prodiktionsjobb och andra koncept o.s.v. Instrumentalerna liksom bestämde villken typ av sång vi behövde. För något spår hörde vi att det behövdes en kvinna, för ett annat en dov manlig röst. Vi skickade ut rätt mycket material och förväntade oss att få tillbaka kanske tre saker vi skulle gilla men i slutändan så hade vi åtta-nio vi tyckte var bra och p.g.a. artisternas sätt att skriva – att de var uppbyggt som låtar med verser och refränger, så kände vi oss tvugna behandla låtarna med lite mer respekt och det ändrade formatet på hela albumet, säger James.

Vissa av spåren känns verkligen som det är artistens låt. Gruff Rhys-låten låter som den skulle kunna vara från Neon Neon-albumet och Alexis Taylors låter som en Hot Chip-låt. Var det tanken?

Jag håller med, men det där är ganska konstigt. När man hör låten som en instrumental så låter det inte alls så. Jag tror det beror på att dessa personer har så speciella röster. Så fort vi hörde Alexis tänkte vi ”jaha, nu måste vi ändra instrumentalen, det låter alldeles för mycket som Hot Chip”, och det var ungefär samma sak med Gruff. Det är ju ganska konstigt egentligen men det det är som det är, förklarar James.

Både James och Jas är väldigt nöjda med alla gästartister, men trots att de försöker vara måna om att svara så diplomatiskt som möjligt på frågan om de har någon favorit kan de inte riktigt hålla sig från att nämna varsin. För James är det Gruff Rhys som ligger närmast om hjärtat då han själv varit ett fan av Super Furry Animals och Jas är riktigt glad över att de lyckas få med Jamie Lidell på ett spår.

- Jamie var väldigt kul att ha med. Vi har jagat honom sen det första albumet och det var riktigt kul att ha honom i studion. Han var på direkt och ville verkligen vara med på det vi gjorde. Han ville koppla sin sång till syntar och sådant där. Ville testa massvis av saker och det passade perfekt för oss.

Det är nog lätt att tro att den typ av elektroniska musik som Simian Mobile Disco gör är mest gjord framför en dator, men det är faktiskt inte alls så. I stället använder de mycket analoga maskiner, stora syntar, trummaskiner och sequencers för att skappa sin musik. Det börjar ofta med att de bara leker med instrumenten och tills de skapat någon slinga de fastnar för och bygger sedan vidare på den för att senare spela in de bästa partierna. Datorer är inte riktigt deras sak enligt James.

- Vi försöker hålla oss borta från datorer så mycket som möjligt, det känns inte riktigt naturligt att göra musik med en dator. Vi gillar att ha hårdvaran framför oss, det är ju som ett instrument, något du kan bli bättre på att använda. Man lär sig liksom vad vissa knappar och spakar gör. Det blir helt enkelt lite känsla i det hela, till skillnad från att sitta och flytta block på en skärm. Men vi använder det lite så klart. Pro Tools använder ju alla.

Hur är det när ni spelar live?

- Häromdagen gjorde vi faktiskt en spelning på Roundhouse i London och det har med tiden utvecklats till något rätt stort faktiskt. Det är mycket produktion bakom det hela och det blir en del effekter med displayer, massor av ljus och lite laser och sådant. Dessutom har vi med oss en hyfsat stor del av vår studio och det brukar bli så att vi rekonstruerar vad vi har gjort i studion, det blir någon sorts remix av vår egen musik live. Det är helt enkelt inte en show där vi bara ställer oss på scen och trycker på mellanslag på ett tangentbord och ser glada ut.

Båda medlemmarna i Simian Mobile Disco jobbar dessutom som producenter. James har gjort en del producentjobb för t.ex. Klaxons, Arctic Monkeys och The Last Shadow Puppets och Jas har producerat namn som Invasion. Och det är något som båda två hoppas kunna fortsätta med om de någon gång skulle tröttna på Simian Mobile Disco. Deras utbildningar inom biologi respektive filosofi är i alla fall inte något de skulle tänka sig att falla tillbaka på.

- Jag kan skaffa ett långt skägg och gå omkring hela dagarna och säga ”är det så? är det verkligen så?”, säger Jas medan James berättar att han aldrig skulle kunna sätta på sig en labbrock.

Vad jag ikväll upplevde på Cirkus var oförglömligt. Det är inte varje gång man blir som förstummad efter en spelning. Det är inte varje gång man sitter och ler under en hel spelning. Det är inte varje gång man sitter som förstenad för att det är så fruktansvärt bra. Det kanske bara händer när Alex Turner och Miles Kane tillsammans med vänner och en orkester står på Cirkus scen. Det spelar ingen roll när det händer, bara att det hände idag.

Sedan den 30:e juni då spelningen utannonserades har förväntningarna varje dag byggts upp till något som jag trodde skulle vara omöjligt att uppnå, men Turner och Kane lyckas överträffa dessa förväntningar. Allting känns bara perfekt. Varenda liten ton, takt, ackord sitter som gjutet och det fantastiska jobbet som ljusteknikerna gjorde förhöjde upplevelsen enormt.

The Last Shadow Puppets är redan stora och efter ikväll inser man att det bara är början på något som skulle kunna bli hur stort som helst. Det enda som står i deras väg är Arctic Monkeys och The Rascals. Vi får se vad som händer.

Alex Turner (Arctic Monkeys) och Miles Kane (The Rascals) som tillsammans är The Last Shadow Puppets kommer till Sverige och Cirkus i Stockholm den 15:e oktober. De har även gjort en av årets bästa skivor och detta är en spelning man absolut inte får missa.

Biljetterna släpps i morgon den 1:a juli och kommer att kosta 360:- + serviceavgift. Gör sig själv en tjänst och köp din biljett direkt i morgon för att få uppleva en oförglömlig kväll.

Biljetterna kan du köpa på Ticnet.

Grattis säger vi. En mycket bra skiva som absolut hör hemma på den placeringen.