[image name=betyg2]

Jag minns ett band från Stockholm. De lät som Television, de spelade rock’n'roll sådär kaxigt att det lät smart. Hackigt, utan att låta kackigt. De släppte en jättebra självbetitlad skiva som lät framtidslovande. Sen hände något, eller rättare sagt, det hände ingenting. Jag tror de fick lite publik i Tyskland och fortsatte hänga där istället för här. Inget fel i det. Men tyskarna satte spår i musiken, för den blev trist och precis sådär okaxig, förvandlades till hackig och kackig. Det var synd.

Men skam den som ger sig. Wilderness är The Horror The Horrors tredje platta. Den låter bättre än den förra, men ligger i lä jämfört med debuten. Tyvärr. Den som hoppats på nytändning får se sig lite besviken, men kan ändå hålla sig rätt munter. Det är trots allt på väg att börja låta lovande igen. Det finns en gnista, det gäller bara att sätta fyr på den.

Det finns en del spår som är rätt fina, som Vanity, en riktigt sexig låt. Och avslutande Out of Here måste vara en hyllning till Studio, så reverbindränkt som den är och lik mästerverket Out There till titeln. Däremellan finns det både sånt som puttrar och sånt som berikar. The Horror The Horror är återigen att räkna med, fast i framtiden och inte just idag. Arbetar de lite hårdare kan de nå tillbaka till fornstora dar.