[image name=betyg2]

Slå på en amerikansk collegebunden radiokanal som spelar indierock och det kommer med största sannolikhet att låta såhär; enkla trallvänliga melodier, en lätt burkfiltrerad sångröst, lite vänt, lite snabbt, lite långsamt, ett riff som sätter igång en refräng och ett komp. Det är det självklara framgångsreceptet. Vissa gör det mer eller mindre engagerat och intressant, de flesta låter tråkiga och generiska, andra blir allmängods. The Dead Trees kan vara på god väg att bli allmängods. Men just nu är de bara bruksmusik som provar vingarna.

De spelar faktiskt allt annat än oengagerat, men fumlar i favoriternas fotspår efter ett eget uttryck. Det beprövade kaliforniska solskensskimret finns där, men mest av allt ekar det av The Strokes-attityd. Det är nästan parodiskt att Is this it fortfarande är norm över hur rockmusik ska vara. Och i The Dead Trees fall blir det snarare ett ok än musikaliskt förhöjande.

De tolv korta låtarna, ingen över fyra minuter, vill bjuda på hela känslospannet. Både dans och snyft. I flera av låtarna finns ett gott melodisinne och trevliga bitar, exempelvis My Time Has Just Begun vars negativa text måste motbevisas av musiken och rörliga kroppsdelar hos publiken. Med mera inåtblickande, istället för att hopplöst vilja passa in så förbannat, kan bandet mycket väl göra fina skivor.