[image name=betyg4]

Det är något med de amerikanska kusternas skiljaktigheter. Väst mot öst. Efter de senaste årens vurm för västkustens surfarliv kommer nu motreaktionen. Paret som utgör bandet Tennis, Alaina Moore och Patrick Riley, träffades när de läste filosofi på college och hittade sedermera en egen livsfilosofi. Efter examen lärde de sig att segla och lämnade hemstaden Denver, Colorado, för östkusten där de spenderade sju månader till havs, ombord på en skuta av modellen ”Cape Dory”. Summan av deras erfarenheter ligger på debutskivan, döpt efter båtmodellen, som introducerar det som kan komma att kallas östkustsk seglarpop.

Det är i grunden minimalistisk och lättsam pop som slår fram som lätta vågor och Alaina Moores röst glider fram över dem som en skonare. Låtarna berättar om parets havsäventyr och man kan med hjälp av låttitlarna föreställa sig hur de seglat från ”Baltimore”, via ”South Carolina” och ”Marathon” i Florida Keys, till bahamanska ”Bimini Bay”. Men det är inte en rent geografisk berättelse. Efter seglatsens slut gick paret i hamn och gifte sig på båten. ”Cape Dory” är upprinnelsen, deras gemensamma kärleksberättelse.

Tennis är inte på något vis experimentella. Det är beprövad musik med klassiska grepp, men det är på den trygga grunden de skildrar sin resa på ett otroligt charmigt sätt. Skivans tveklösa topp, ”Marathon”, spelas enligt konstens alla regler och fängslar en direkt. Tennis går inte fram i full läns, men bjuder på en väldigt angenäm seglats i kartlagda vatten.