Vissa har ännu inte lärt sig att köerna till alla former av ”klubbspelningar” under Way Out West blir enorma. Men det hade det sällskap jag i går kväll besökte Annedalskyrkan gjort. Lyckligt nog, annars hade vi fått stå där regnet i kön och missat nästan hela kvällens höjdpunkt – The Tallest Man on Earth.

Många såg säkerligen de två spelningarna innan som en lång väntan på just The Tallest Man on Earth, men att döma ut Steget är fel. Deras spelning, som också var kvällens första, med piano och en sång som kanske inte alltid träffar helt rätt, blev i alla fall ett bra exempel på hur vanlig pop fungerar alldeles utmärkt i en kyrka – om man nu skulle tro något annat. Det var dessutom den enda av spelningarna där publiken inte satt tysta, utan skrattade och hade roligt, vilket kan ses som ett tecken på att man gör något rätt. Däremot blev Villagers spelning, även om den rent tekniskt inte var dålig, något sorts mellanakt medan publiken i den knökfulla kyrkan bara väntade och väntade på avslutningen framförd av mannen från Dalarna.

Innan spelningen hade folk pratat om att en kyrka nog inte är rätt scen för The Tallest Man on Earth, att han brukade springa omkring med gitarren i högsta hugg – vilket han också gjorde i kyrkan, då det faktiskt fanns gott om utrymme. Men det var inte hans rörelser som tog störst plats, utan hans röst av fantastisk klass tillsammans med knäppandet på både akustisk och elektrisk gitarr. Men den där rösten. Bredvid mixerbordet fanns en monitor som visade antal decibel i kyrkan, och det var inte det hårda gitarrspelandet utan rösten som gjorde att den stundtals hamnade över det värde som enligt socialstyrelsen är tillåtet på konserter. Den och publikens jubel efter varje låt – framförd lika säkert som den andra. Även om han själv i början av konserten berättade att han var lite nervös.

Avslutet tillsammans med Jaw Lesson (Hajen) var väldigt fint, men det var alla låtar han spelade själv, som till exempel King of Spain, som publiken reagerade allra bäst på.

I dag berättade Luger vilka klubbar som kommer att användas för Stay Out West (klubbdelen under Way Out West), men mer intressant är så klart att några nya akter är klara. Bland de nya finner vi bland annat svenska Steget, Daniel Gilbert och Graveyard.

Stay Out West kommer att hållas på nedan platser och man måste ha ett festivalarmband för att få tillträde:

Pustervik
Park Lane
Annedalskyrkan
Parken
Port Du Soleil
Världskulturmuséet
Henriksberg
Jazzhuset
Sticky Fingers

Vem som spelar var kommer att avslöjas senare.

Alla nya akter:

Axwell (Where’s The Party By Carlsberg)
Trash Talk
Tinie Tempah
Graveyard
Steget
Daniel Gilbert

Den svenska duon Steget, bestående av Matilda Sjöström på sång och Nils Dahl på piano, släpper sin debutskiva Förändrar Allting 12 maj. Det må vara en debut, men duons medlemmar är inga debutanter. Matilda är även en del av duon Äkta Kärlek och Nils spelar piano med Daniel Gilbert och i reggaebandet Kultiration. Vi passade på att fråga dem om vilka skivor och faktiskt böcker, som betytt mycket och vilka säkerligen på ett eller annat sätt påverkat deras pianodrivna pop. Svaren kommer från Matilda.

Medan ni läser kan ni passa på att lyssna på den väldigt, väldigt fina låten Baby Baby Baby. Länk nedanför!

Steget – Baby Baby Baby

Skivor:

Vi vill högst och mest hylla alla skivor med Roky Erickson.

Thåström, ”Skebokvarnsvägen 209” (2005).

Av fyra ackord och ett svart men ärligt hjärta har Thåström gjort en skiva som man kan lyssna på om och om igen.

Josh Rouse, Nashville (2005)

En stor inspirationskälla till Nils när det gäller sättet att skriva musik på.

Chet Baker, Best Of Chet Baker Sings (1989).

En skiva som hängt med ända sedan folkhögskoleåren. Baker har en fenomenal förmåga att skapa enkla melodier på ett träffande sätt. Hans trumpetsolon fastnar i minnet lika lätt som en katchig refräng.

Markus Krunegård, Markusevangeliet (2008)

Här vågar Markus bygga broar mellan musikstilar som för andra är helt förbjudet. I tex låten ”Idioter” börjar introt med en enkel aukustisk gitarr och på den kommer plötsligt en elektronisk synt och det låter mot all förmodan förjävla bra. Detta gjorde att vi i Steget fick massa inspiration till att våga behålla vår enkelhet och ändå låta syntar och trummor komma in i det spröda nära och enkla (som man kan höra på vår debutskiva ”förändrar allting”)

Böcker:

Tusen små bitar av James Frey

Jag hade svårt att läsa böcker efter detta då de alla bleknade i känslan av att göra bilder av ord.

Människohamn av John Ajvide Lindqvist

Jag var genom hela boken livrädd då stämningen är jätteläskig. Jag streckläste denna tjocka bok på två dygn för jag kunde inte somna för jag va så mörkrädd.

Flyktsoda av Marcus Birro

Denna läste jag av en slump. Jag blev mäkta imponerad då mina fördomar mot Marcus Birro varit rätt så många. Sen att Flyktsoda är Ebba Gröns bästa låt någonsin gjorde inte boken sämre.

Doppler av Erlend Loe
Extremt intressant bok om hur roligt man kan se på vårt samhälle idag och hur det är så ”skapat”

Gömda av Liza Marklund
Trots att detta är en ”bestseller” är det en bra bok om utsatthet för kvinnor som blir utnyttjade.

Göteborgsduon Steget släpper sin debutskiva Förändrar Allting 12 maj på Red Top Recordings. Steget består av Matilda Sjöström på sång och Nils Dahl på piano som tillsammans gör vackra och raka popsånger, ibland är sången t.o.m. lite jazzig. Även om det är deras debut är de inga nykomlingar: Matilda är den ena halvan av duon Äkta Kärlek och Nils spelar piano med Daniel Gilbert och i reggaebandet Kultiration.

Lyssna på MySpace.

Steget – Kom igen

Pop. Att säga något mer känns överflödigt. Steget är från Göteborg och består av Matilda Sjöström och Nils Dahl.