När fantastiska Solange samarbetar med Kendrick Lamar blir det lite återvinning då Kendrick ”hoppar” in på låten Look Good With Trouble. Och även om resultatet inte är så fantastiskt som det skulle kunna vara är det ändå värt ens tid, för dåligt är det då inte.

Vågar en hoppas på lite fler samarbeten kanske?

På fredag släpps biljetterna till årets upplaga av Way Out West och i dag presenterades den första, sett officiellt då, klara bokningen. Solange kommer! Och alla som har hört Losing you, och kanske hela EP:n True, blir givetvis riktigt glada. För det är en fantastisk låt och EP (vår recension kan ni läsa här).

Biljetterna släpps som sagt på fredag (25 januari) och kommer att säljas via Ticnet. Luger tycker att en bör vara ute i tid med biljettköp, men någon The Knife-hets kommer det knappast att bli.

Efter två skivor är det dags för något annat, typ något som ligger mellan en EP och en skiva. Men det är mer än formatet som är annorlunda när Solange nu släpper 7-spårs EP:n (eller skivan) True. På de tidigare skivorna Solo star och Sol-Angel and the Hadley St. Dreams, jobbade Solange med producenter som Timbaland och The Neptunes vilket resulterade i någon form av radiovänlig R&B/soul.

Ibland, speciellt när det gäller Some things never seem to fucking work, befinner sig det som Solange och Hynes har gjort med True i samma sfär som det magiska Michael och Quincy gjorde tillsammans på 80-talet

Det är just att det är annorlunda än tidigare som gör True så lyckat, lite som att någon har hittat hem. Solange har tillsammans med Dev Hynes (Lightspeed Champion, Blood Orange) skapat musik som hade passat in för några decennier sedan, men samtidigt upplevs den som nutida. Det är musik med välskrivna texter där varenda människa kan känna igen sig, det är musik vilken hade kunnat legat på a-rotation världen över. Även om den största sannolikheten är att det inte kommer att hända. Trots det att skivan innehåller tre självskrivna singlar: den första är en av förra årets bästa låtar Losing you, den andra är Some things never seem to fucking work och den tredje är Lovers in the parking lot. Alla tre till syntes egna historier, men de kan också upplevas som sammanvävda. Glömmer jag då de andra spåren? Nej. Det är de där låtarna andra kan glömma, de som eftersöker kicken som slår direkt, och det är dessa människor som missar det fina i spåren som inte är perfekta singlar. Jag menar, lyssna på Bad Girls (Verdine version) och bli hänförd.

Ibland, speciellt när det gäller Some things never seem to fucking work, befinner sig det som Solange och Hynes har gjort med True i samma sfär som det magiska Michael och Quincy gjorde tillsammans på 80-talet. Även om denna EP givetvis inte kommer att betyda lika mycket för populärmusiken som det dessa två gjorde tillsammans, är det ändå fantastisk popmusik på alla de sätt en kan tänka sig.

Släpps 7 januari