Minns du Smith Westerns fantastiska singel Weekend från 2011, följt av det nästan lika fantastiska albumet Dye It Blonde? Nu är de tillbaka! I juni kommer albumet och första smakprovet Varsity går att lyssna på redan nu. Det är, precis som förut, lika delar glamrock och indiepop, överfyllt av ungdomlighet och fina melodier och harmonier. Missa dem inte, detta har ljuvlig och välbehövd vår/sommarfeeling!

[image name=betyg5]

Redan efter fjolårets debut lät rampljuset skina på den unga kvartetten Smith Westerns. Deras tonårsprovokativa och självbetitlade platta, som presenterade angenäma popmelodier i ett nojsigt och hoprafsat lo fi-skal, fick det ansedda skivbolaget Fat Possum att signa upp dem och budgeten höjdes markant. Ett nytt ljus lät skina på bandet – det utanför föräldrarnas garage.

På uppföljaralbumet har melodierna slitit sig loss från det begränsade lo fi-formatet och alla andra betungande indie-fetischer. ”Dye It Blonde” är renklingande, emotionellt kraftfull pop. Smith Westerns har vuxit upp på mindre än ett år och presenterar sin musik med en helt annan självsäkerhet.

Influenserna härrör från allt mellan britpop till glamrock, Oasis till Bowie, och instrumenten varierar bland elgitarrer och pianon. Chicago-punksen kombinerar och utför allt detta utan en antydan till skam. Sättet som vissa av låtarna oblygt och tvärt bryter av, för att sedan kulminera i elgitarrkavalkader och sentimentala explosioner, tyder på att Smith Westerns vet vad de håller på med redan i detta för bandet tidiga skede. Kasten mellan sinnesstämningarna i låtarna är många, mellan det vemodiga och det medryckande melodiösa, men välbehärskade och hänförande.

”I wanna grow before I grow up” sjunger sångaren Cullen Omori i en av skivans höjdpunkter, balladlika och melankoliska ”All Die Young”. Ingen av medlemmarna i Smith Westerns har fyllt 21 än och när de gör såna här framsteg på årsbasis förefaller deras kapacitet som skrämmande stor. Redan nu har de skapat ett på många sätt komplett album.