[image name=betyg2]

År 2008 gick Västerås stads kulturstipendium till Roger Bergkvist. Han fick det för sina två egenutgivna diktsamlingar, vars texter ofta utspelar sig i staden. Roger har två söner och jag förutsätter att de båda är mycket stolta över honom. Men den ena kände att han ville hylla sin far lite extra.

Denne son, mer känd som Embee, hade fått ett mail från sångerskan Esmeralda Moberg. Hon hade lyssnat på hans soloskivor, där han arbetat tillsammans med diverse sjungande vokalister och undrade ifall hon kunde få bli en av dem. Embee plockade upp sin fars bok ”Dikter från världens mitt med omnejd” och skickade över en text till Esmeralda. Den ljudfil han fick tillbaka komponerade han musik till och projektet med Skuggpoeten inleddes.

Musikaliskt påminner Skuggpoeten om en nymodig variant på Merit Hemmingsons ”Huvva! – folkmusik på beat”. En blandning av folkmusik och jazz på beat, fast givetvis mer elektroniskt än vad man kunde frambringa 1971. Över detta ligger Esmeraldas röst och sjunger Rogers dikter. Det hela kunde ha blivit ett väldigt vackert album. Tanken finns där, men i utförandet går det inte alltid ihop. Problemet ligger nog i respekten för dikten. Emellanåt är det alldeles för högtravande och ofta får man känslan av att rösten och musiken inte spelar med varandra. Ojämnheten och skivans längd gör att det inte håller hela vägen, men det betyder inte att det inte finns fina stunder. Även om de inte lyckats fullt ut, är nog Roger stolt över sin son.