Tre svenska:

Jens Lekman – An argument with myself
Det är lite som att svära i kyrkan att erkänna att man inte är världens största Jens Lekman-fan när man skriver för tram7. Men så är det faktiskt. Visst, jag har lyssnat en del och gillat vissa låtar och sådär. Men ingen har fullkomligt knockat mig som låten An argument with myself. Den har exakt ALLT. Fantastiskt bra, kanske en av årets bästa låtar? Definitivt månadens bästa. Resten av EP:n håller inte samma klass men är värd ett par lyssningar.

The Embassy – Life in the trenches
The Embassy är kanske något av det hippaste som Sveriges musikscen någonsin fostrat? Jag tror det. Jag är inget större Embassy-fan egentligen och det beror mest på att jag knappt lyssnat. Bara hunnit några varv av den här skivan dessutom så har knappt mandat att tycka. Men såhär: Det låter lovande och har potential till att bli något jag älskar. Återkommer kanske i frågan.

Mattias Alkberg – Anarkist
Visst, Mattias Alkberg är en bra musiker och framförallt en jävligt skön kille. Det låter ganska Mattias Alkbergskt och kritikerkåren älskar detta, som väntat. Jag vet inte vad jag ska tycka. Det funkar att lyssna på. Stabilt bara. Eftersom jag har nån slags fetisch för barnkörer så tycker jag att Helgen v.51 är skivans bästa låt. Och ångrar mig redan för att jag bjöd på den infon.

Bubblare: Parker Lewis – Pengar och leenden, Den svenska tystnaden – Den svenska tystnaden

Tre utländska:

The Drums – Portamento
Jag är så förutsägbar ibland. Självklart älskar jag The Drums lättsmälta (mitt absolut bästa ord för att beskriva bra musik) och enkla pop. Precis som förra skivan och förmodligen nästa skiva. Skivan saknar en Lets go surfing-hit, men Money är inte många steg efter. Månadens bästa, såklart.

Girls – Father, son, Holy ghost
För varje släpp som Girls gör så blir dom lite lite sämre. Debuten Album var ju fullkomligt lysande, sen dalar det sakta i kvalitet. Precis som de flesta andra som slår igenom med dunder och brak. Låtarna under 4 minuter är skivans behållning. Fortsätt så och sluta med sömnpiller som Forgiveness som klockar in på strax under 8 minuter. Strax under 8 minuter av absolut ingenting.

Zola Jesus – Concatus
Skön röst. Elektrisk pop. Riktigt bra från en artist som jag av någon anledning aldrig lyssnat på tidigare. Ätgärdar detta nu. Påminner lite om Lykke Li?

Bubblare: Kasabian – Velociraptor!, Iceage – New brigade (världens kortaste skiva?)

Jag ber om ursäkt till alla underbara album jag tvingats lämna utanför denna ranking, men nu kör vi.

Tre svenska:

Junip – Fields

Junip är Joze Gonzales tillsammans med ytterligare två begåvade musiker vid namn Ellias Araya och Tobias Winterkorn. Redan 2005 släppte trion en EP men sedan dess har det varit ganska tyst om Junip, fram tills nu när fullängdaren Fields släppts. Nu ligger vägen mot världserövring öppen och jag blir inte alls förvånad om Junip är Sveriges näst största pop-export (efter Robyn) när vi summerar år 2010.

Säkert! – Facit

Säkert!:s självbetitlade första album skulle jag förmodligen ranka som en av mina fem bästa skivor genom tiderna. Därför var mina förväntningar enorma inför uppföljaren Facit. Förstasingeln Fredrik lovade gott och när så skivan äntligen släpptes så låste jag in mig i lägenheten och bara njöt. Den kräver förmodligen några månader till av lyssnande innan den sätter sig helt, men jag är inte besviken och det låter så bra, så bra! Annika Norlin ÄR ett geni.

Britta Persson – Current Affair Medium Rare

Att välja platta nummer tre i den här stenhårda konkurrensen var lättare sagt än gjort men jag föll tillslut för supercoola Britta Persson. Att Britta Persson fortfarande är en ganska okänd artist i Sverige är för mig väldigt märkligt, för det är lättlyssnad musik som sätter sig snabbt – utan att blanda in nonsenstexter eller tuggummipop. Current Affair Medium Rare består förutom fin indiepop av ett par riktigt rejäla toppar och jag törs redan nu utse spår nummer 5 For the Steadiness till en av årets bästa låtar.

Bubblare: Robyn – Body Talk pt.2, Andreas Söderlund – Daustralien, Sad Day For Puppets – Pale Silver & Shiny Gold

Tre utländska:

Blonde Redhead – Penny Sparkle

För mig är Blonde Redhead en helt ny bekantskap trots att deras första skiva kom redan 1993. Bandet som formades i New York består av ett italienskt tvillingpar och japanska sångerskan Kazu Makino. En magisk sångröst och en drömpoppig indierock-musik gör detta till en magisk konstellation. Penny Sparkle är utan tvekan septembers stora positiva överraskning.

Shit Robot – From The Cradle To The Rave

Tjugo sekunder in på första låten Tuff Enough känner jag att detta kommer bli något bra. När sedan Marcus Lambkin börjar sjunga med sin speciella röst vet jag att detta är bra. För att sammanfatta From The Cradle To The Rave så skulle man kunna säga att det är musik som det är helt omöjligt att sitta still till. När låt nummer tre Losing My Patience kickar igång och den bekanta rösten av Hot Chip-sångaren Alexis Taylor tar vid så är jag helt och hållet såld. Att spår fyra sen gästas av Nancy Whang från LCD Soundsystem gör ju knappast saken sämre. En briljant albumtitel, stenhård dansmusik och jag lovar er att den enda som inte älskar detta är dina grannar, vars vitrinskåp kommer skallra i takt till septembers bästa platta, hela hösten lång.

The Black Angels – Phosphene Dream

Två spontana reaktioner innan jag berättar mer om musiken: Man blir lite yr av albumomslaget och hur uttalas egentligen Phosphene Dream? Med det avklarat så kan jag säga att Texas-bandets tredje skiva är en förträfflig psykadelisk rockplatta. Korta snärtiga låtar med enda kruxet att det saknas några riktigt bra toppar. Inga dalar heller för den delen. Rekommenderas.

Bubblare: Hurts – Happiness, Of Montreal – False Priest, The Thermals – Personal Life

September-låten:

SeLest – September

Släpper man i september en fin skiva där en av låtarna heter just september så är den rätt självklar som månadslåten. SeLest är på sätt och vis också släkt med augusti-låtens upphovsmakare Håkan Hellström eftersom sångaren Simon Ljungman spelar gitarr i hans band. Vad låten handlar om är upp till tolkning men om det låter bra eller dåligt kan jag gärna tolka åt er, svar ja!

Bubblare:

September – Cry For You, Big Star – September Gurls

Tack och lov! Service har inte helt gett upp musik i ett fysiskt format då Kool DJ Dusts skiva The Disco Opera släpps på CD i september.

Skivan som kommer att kosta 110:- kan du beställa här. Förbokar du den i dag kommer du att få den innan officiell release och dessutom i en limiterad version.

Medan du väntar på hela albumet kan du lyssna på singeln The Quest.

De behöver ingen närmare presentation, men Coldplay kommer till Sverige och Stockholm den 18:e september för att spela i Globen!

Coldplay är just nu aktuella med sin nya skiva som släpps den 13:e juni.

Biljetterna släpps den 2:a juni klockan 09.00. Sist de var här blev det utsålt, och chansen är nog rätt stor att historien upprepar sig – så se till att vara ute i god tid. Biljetterna kommer att kosta 365 kr till 495 kr + serviceavgift.