[image name=betyg3]

SeLest föddes ur askan av en död bror. Det märks. Det känns. Att lyssna på deras musik är stundtals hjärtskärande fint. Nyckelpersonen i bandet är Simon Ljungman, mest känd för att spela gitarr i Håkan Hellströms kompband, men SeLest består också av en handfull ytterligare musiker, däribland tre violinister och en cellist. Kapellgatan 12 är deras första album och man hör redan efter första lyssningen vad de vill vara. Det är den raka ärligheten från band som Almedal och Vapnet blandat med en halvt söndersliten och sedan hoplappad sångare och en produktion som är väldigt ambitiös, men också lyckas. Alla skivans spår omges av en storslagen ljudbild, ibland som ett slag i magen, ibland bara pretentiöst. Men som de själva säger; Vi vill ge det missbrukade ordet pretentiös en annan klang genom att markera dess egentliga innebörd: att ha en pretention, att vilja något.

I låtar som September, Född Den 4 Juli och Sår fungerar det här riktigt bra. Det är catchiga poplåtar med texter om tomhet, saknad och tröst. Och SeLest gör onekligen sådan musik som kan trösta. Men SeLest gör också musik som om tio år inte kommer att kommas ihåg av många fler än de själva. Det är, i grund och botten, ett ganska ordinärt svenskt popalbum. Jag tror visserligen heller inte att Kapellgatan 12 är ett försök att bryta ny mark inom musiken. Albumet är Simons hyllning till sin bror och strävar efter att fånga känslor som sorg och förtvivlan, men också hopp och längtan. Och det lyckas man med.

Lyssna på Kapellgatan 12 med Spotify.

Video till SeLests låt Född den 4 juli. Låten är en popig hyllning till bandets frontman Simon Ljungmans bror som 23 år ung omkom i en olycka.

Bakom videon står Patrik Helin från Studio Ketchup.