[image name=betyg4]

Blackebergskvintetten Sad Day For Puppets andra fullängdare är rätt briljant i all sin anspråkslöshet, det ska sägas direkt. Pale Silver & Shiny Gold är 37 minuter kompetent svensk powerpop, med en genomgående råare känsla än debuten Unknown Colors. Inledande Sorrow, sorrow är en magnifik poplåt, Touch är värd en framtid som P3-hit och gitarrerna på Fuzzy Feather hade ett ungt Teenage Fanclub inte skämts för. Det känns, när det är som bäst, extremt mycket 90-tal. Ibland ekar det nästan shoegaze. Att bandet hyllats i brittisk musikpress kommer inte alls som en överraskning, det här är musik som förtjänar framgång också på hemmaplan.

Skivan innehåller dock två svaga låtar som drar ned helhetsintrycket: dels Anne Says pt. II, där den annars så duktiga sångerskan Anna Eklund mässar som om hon vore en ytterst oinspirerad Anna Ternheim, dels den intetsägande och långsamma Beads. När Eklunds flyktiga stämma får fightas om uppmärksamheten med gitarrmangel finns det dock inget att klaga på.

Originellt? Inte särskilt. Simpelt? Javisst. Men väldigt bra. Och det just tack vare enkelheten och att man influerats friskt utav några av 90-talets finaste indieakter.