Psykakuten är aktuella med sin andra skiva. En platta med 12 spår, alla vid namn Maybe Tomorow, alla covers på befintliga låtar. En spännande idé. Svaren här nedan kommer från Henrik, direkt från Ramonesmuséet i Berlin där bandet hade en intervjustund tillsammans med Trail Of Dead.

Lyssna och läs mer om bandet på deras myspace: myspace.com/psykakuten

Vilka är ni?

Karolina, 24, född i Småland, uppväxt på en bilskrot i Uppland. Henrik, 46, född i Roslagen, bilmekaniker i tio år och kom så att träffa K.

Hur kom idéen till att göra en skiva med enbart Maybe Tomorrow-låtar?

Minns faktiskt inte exakt hur tankarna gick.

Hur skulle ni beskriva erat ”sound”?

Maffigt men ändå skört. Lite defekt.

Varför valde ni namnet psykakuten?

Namnet fanns innan bandet. Det kändes väldigt lämpligt, helt enkelt.

Vilken Maybe Tomorrow-låt är egentligen bäst?

The Wackers version är bäst för den är kortast. Att dom var kanadensare är ett plus.

Vad händer framöver?

I nuläget är det Europaturné i februari och Japan i mars, där vi släpper första skivan i den vevan. I april släpper vi tredje skivan.

Till sist den obligatoriska trams-frågan: 140 tecken, 140 täcken eller 140 peace-tecken?

140 dubb i däcken och 140 öl till bilmeken. 140 grisar i säcken. Kanske 140 täcken, för det är iskallt här i Berlin.

[image name=betyg3]

Psykakuten, som släppte sitt självbetitlade debutalbum i juni i år, gör musik som känns som en ljummen vind i ansiktet en kall höstdag, en solig spricka i ett deprimerande grått molntäcke och låter ungefär som The Radio Dept. med en vacker kvinnoröst framför mikrofonen. Albumet från i somras innehöll nio vackert konstruerade poplåtar som ömt viskade vemod och lycka på samma gång, allt över en oftast ganska catchig melodi.

Innan vi knappt hunnit svälja undan deras första album så stoppar de nu in nästa i munnen på oss. Det heter Maybe Tomorrow och innehåller tolv covers på låtar som heter just, ja ni gissade rätt, Maybe Tomorrow. Här får det plats bidrag från allt mellan The Brian Jonestown Massacre och The Jackson 5, via Ramones trummis solomaterial och The Everly Brothers.

Varför, kan man fråga sig? Varför inte, kan jag svara.

Det är inget fel med att lyssna igenom denna skiva med temat att kanske imorgon ta och göra något, om än smått meningslöst. Men ibland kan även de meningslösa sakerna vara det som gör livet meningsfullt. Som till exempel dova basgångar, dämpade trummor, klingande gitarrer och en sockersöt melodi i öppningsspåret. Eller en synthig punkcover i nästa. Och på det spåret fortsätter det. Harmlöst och ganska gulligt.

Kanske imorgon återvänder dock Psykakuten till att göra egna låtar, något de är ännu mycket bättre på.