Detta är verkligen något jag har längtat efter, och jag antar att ni har gjort detsamma. Sveriges nya popunder Postiljonen har nu släppt sitt debutalbum och detta ganska snabbt efter att de blev signade av Hybris och att den första, efterlängtade, singeln kom ut. Eftersom att jag har fått hålla till godo med deras Soundcloud-sida känner jag igen många av spåren på albumet därifrån. Men de melodier som är helt nya blir ett nytt härligt inslag till det jag redan känner till sedan innan.

Debuten känns verkligen som något nytt, även om det är många välbekanta vibbar. Inspirerade av svensk elektronisk pop, som till exempel jj, finns också inslag av beats som påminner mig om 80-talets mjukare sida. Allt detta med en viss transparens som håller en på ett bekvämt avstånd från verkligheten. Sången är ofantligt mjuk och gör att jag drömmer mig bort till fina stunder i mitt liv där jag har fått kärleksfulla ord viskade till mig och typiskt idylliska scener som man alltid kommer tillbaka till. Detta fantastiska debutalbum uppmanar till dagdrömmeri och jag kan inte minnas senast något fick mig att inte känna marken under fötterna längre så som Postiljonen verkar vara experter på.

Ordet drömpop känns otroligt uttjatat när det kommer till att beskriva Postiljonen, men det är också det enda man kan använda för att ens förklara musiken. Hela upplevelsen av denna skiva känns som en dröm och gör mig till en mer timid människa. Känner man att man behöver gå ned i varv är Skyer det perfekta alternativet till sobril, utan att det blir för tråkigt. För samtidigt finns det några dansanta spår på skivan, bland andra We Raise Our Hearts, vilket gör att Postiljonen inte blir tråkiga. Det är helt enkelt välkomponerat och vackert rakt igenom.

För mig är Skyer redan sommarens soundtrack, oavsett om jag sitter inne och tittar ut på sommarregnet, cyklar till badstranden eller bara håller hand med min favoritmänniska. Alla pusselbitar finns där och faller på plats redan vid första lyssningen. Jag älskar Postiljonen.

För ett fan har det känts som en evighet sedan My Bloody Valentine bokades till den norska festivalen Norwegian Wood, som går av stapeln samma helg som Hultsfredsfestivalen. Något som verkade som en självklarhet blev tvivelaktigt när det dröjde så länge, men i dag blev det äntligen klart: My Bloody Valentine spelar på Hultsfredsfestivalen i sommar. Bered er på en högljudd spelning, bandet brukar till och med dela ut öronproppar på sina konserter på grund av den höga ljudnivån.

Icke att förglömma är alla de andra släppen som kom i dag riktigt bra. Svenska Postiljonen och We Are the Storm är två band som tram7 sedan tidigare håller koll på. Rainy Milo hade vi inte koll på, men hon gör en spännande R&B i stil med AlunaGeorge, som också spelar på festivalen.

Glöm inte bort att Hultsfredsfestivalen har flyttat till Stockholm, närmare bestämt Sigtuna, och anordnas 13-15 juni.

Läs vår recension av My Bloody Valentines senaste album här.

För ungefär två månader skrev jag om nyligen Hybris-signade Postiljonen och längtade efter deras första officiella singel. Idag är det exakt vad vi får av denna svenska pop-trio, tillsammans med en video som är lika drömsk som deras sound. Och det låter riktigt bra!

Detta bådar förstås gott inför det som komma skall, vilket förhoppningsvis är en fullängdare som borde vara här inom en greppbar framtid.

Se videon ovan, som (likt tidigare) behandlar ung kärlek mot en bakgrund av vackra landskap. Landskap är också något jag känner att musiken är uppbyggd av och jag kan inte låta bli att bli invaggad i Postiljonens universum där varje låt blir som en romantisk novell.

Se och lyssna!

FörraNästa

I lördags var jag som ni vet på SVMK Fest! Det var både upp och ner men det man kan säga är att det definitivt blev bättre med nattens intåg. På Münchenbryggeriet i en lokal som fick en av få konferens-vibbar huserade festen och trots att man hade betalat en dyr biljett fick man både betala 30 kronor för garderob och 55 kronor för en öl, vilket kändes trist. Början av kvällen var dessutom ganska seg eftersom det inte började att bli någon speciell publik förrän senare.

Men! Från klockan ett, när Nordpolen spelade och tills att lamporna tändes vid tre efter intensiv dans till ceo:s dj-set, var stämningen fantastisk. Det enda jag ångrar är förmodligen att jag inte tog med mig öronproppar då ljudet (framförallt i början av kvällen) var riktigt kasst. Rundgång allt som oftast gjorde hela upplevelsen ganska jobbig.

För mig började kvällen med ett exalterat Postiljonen som körde mycket playback men ändå var väldigt bra. Det var det mycket indiedans med armarna upp i luften, vilket såklart är passande till deras drömska pop. När de spelade How Will I Know/All We Had Is Lost blev publiken lyrisk och det lät riktigt bra.

Drev sedan runt lite överallt, tog bilder i Pripps fotobås och gick dit mina öron ville. I detta limbo jag befann mig i hann jag se några fler akter. Bland annat såg jag lite av Iberia, Lorentz & Sakarias och Syron vilka alla var bra på sitt sätt. Iberia gick loss lite för mycket med rökmaskinen, vilket många av akterna gjorde. Blev lite svårt att se eller andas när man stod och lyssnade, men de kanske bara ville att man skulle höra musiken, vad vet jag. Lorentz & Sakarias var riktigt bra och det var som mest publik under deras spelning, vad jag kunde se, vilket också var välförtjänt då det kändes som att de höll högst kvalitet av alla under kvällen.

Karl X Johan var ”sjukt bra” enligt min kompis och det verkade vara många med henne som tyckte detsamma! Jag tyckte dock att det var lite halvsegt och att östra scenen var lite för stor för dem, men det kanske bara är jag. När Metz spelade var det mycket kastande med långt hår och publiken som såg dem verkade tycka att det var riktigt bra! Det var rockigt med många inslag av punk och jag fick det bekräftat för mig ännu en gång att jag är en inbiten popare…

Efter en liten väntan var det äntligen dags för Nordpolen! Det var också nu mycket ölspill men denna gång kändes det som att det hörde till. Pelle Hellström satt nämligen inte denna gång vid ett piano hela tiden utan stod upp bakom en ständig rökridå medan publiken (alltså jag också) älskade det. Det var roligt att denna spelning var så annorlunda jämfört med den i Uppsala men ändå lika bra. Denna form passade bättre ihop med feststämningen som rådde! De hade en dansare på scen och tillsammans med all rök och publikens förmodade rus blev det en riktigt bra spelning. När Pelle Hellström med crew gick av scenen var det många som ville höra mer, men det fanns inte tid för det så de fick korta ned allt ordentligt, tyvärr. Jag längtar verkligen tills nästa gång Nordpolen spelar!

Sedan drog sig publiken vidare in till västra scenen för att lyssna på ceo:s DJ-set. Där inne var det en riktig Sincerely yours-fest och halva publiken var också uppe på scen. jj-Joakim stod på en högtalare och klappade en vakt på huvudet när han bad honom att gå ned därifrån samtidigt som alla dansade sig galna till sådant man lyssnade på i tioårsåldern. Sjukt pepp stämning det vill säga och ett bra avslut på kvällen!

Igår fick vi reda på att det svenska popbandet Postiljonen har blivit signade av skivbolaget Hybris! De har under 2012 via Soundcloud publicerat några underbara spår, bland annat den uppmärksammande fantastiskt drömska tolkningen av Whitney Hustons ”How will I know” som ackompanjeras av en minst lika vacker video, regisserad av Ty Olson.

Nu när de har signat med Hybris dröjer det förhoppningsvis inte länge innan de släpper sin första singel via bolaget. Tills dess får vi nöja oss med att njuta av deras senaste mixtape, och det är inte fy skam det heller! Lyssnar man på ”Ge Hit Mixen vol. 2” känns det som att man flyter in och ut, från dröm till dröm. Mixen innehåller nytt och gammalt, allt från Taken By Trees Only you från deras senaste skiva till Kendal Johanssons Blue moon och More than this med Roxy music, som jag absolut älskar.

Postiljonen ska spela på den norska festivalen By:Larm i Oslo som började idag, tillsammans med bland andra några tram7-favoriter så som JJ, Efterklang, Anna von Hausswolff och många många fler. Jag antar att jag inte är ensam om att önska mig dit.