[image name=betyg3]

Uppgivet suckar Glenn Killing när han bjuder in calypsoconnaisseuren Stig Vig. Obehaget i publiken är påtagligt, de har ingen aning om hur de ska reagera när Stig skrattar åt sina egna skämt och påhitt. Han berättar att bandmedlemmarna i sitt band Dag Vag heter bland annat Kopp Te och Per Cussion. Stig skrattar frenetiskt, vi andra blir rädda.

Under det tidiga 80-talet delade punkbanden Pink Champange och Ebba Grön replokal. I ett av de kvinnoklingande banden spelade Stina Berge trummor. Innan de splittrades hade de släppt två skivor. Åren gick och 2008 solodebuterade Stina med albumet ”Stina och Kärleken”. DN hyllade henne som en svensk Patti Smith. Det får stå för dem.

På sitt andra album STINA, som ska skrivas med stora bokstäver men är mig veterligen ingen akronym, följer hon samma formel. Det är avskalade arrangemang och texterna utifrån jaget känslor. Det hela påminner om sin gamla replokalskamrats återtåg på ”Skebokvarnsv. 209″. Därför är det lite synd att hon väljer att arbeta med ett annat 80-talsband, Dag Vag, istället för sina jämlikar i Ebba Grön.

Och Stig Vig då? Vad får han skratta åt? Visserligen är parhästen, tillika Lykke Lis pappa, Zilverzurfarn med och spelar gura, men det har han ju gjort i 30 år. Mitt i Stinas allvarliga kompositioner kan Stig i alla fall skratta gott åt att det i konvolutet står skrivet: Stig Vig, kör (6) stekt ägg (7).