Det legendariska rockbandet Dinosaur Jr. som tillsammans med Pixies skapade den moderna alternativrocken har under sin karriär gjort massvis med covers på allt från Bowie och The Cure till Guns n’ Roses. Den här gången är det Phoenix som hyllas med en cover inför deras kommande skivsläpp.

I alla låtar Dinosaur Jr. gör ligger mycket vikt på så pass komplicerade riff och solon att man lätt tappar andan. Så låter det självklart även här men i ”Entertainment” hålls ett lugnare tempo jämfört med den genomsnittliga Dinosaur Jr.-låten. Det gör att J Mascis i det här fallet väldigt ömma röst och Phoenixs något osammanhängande men vackra text får ta mycket plats. Resultatet blir att hela låten får ett intimare och mysigare sound än originalet. Outrot består, i sann Dinosaur Jr.-anda, av ett mäktigt solo som håller på i en hel minut. Lyssna, förundras och njut av Dinosaur Jr.s magi!

I dag blev det klart att franska Phoenix kommer att besöka Hultsfredsfestivalen i sommar! Ni kanske minns hur det pratades om deras spelning på Debaser Medis i Stockholm för något år sedan. Minns ni det är ni nog väldigt glada över denna nyhet.

Som om inte det vore nog för Phoenix-fans så avslöjade bandet i går titeln på sin kommande skiva. Bankrupt! kommer den att heta. Fast i ärlighetens namn, bara en titel är inte särskilt spännande.

Dessutom är det också klart att Jon Talabot kommer.

Se de hittills utannonserade akterna på Hultsfredsfestivalen.se.

Missade ni att köpa en biljett till Phoenix nu slutsålda spelning som äger rum i morgon, lördag den 7 november på Debaser Medis, så kanske det kan vara en liten tröst att de innan kvällens spelning kommer att ge en liten akustisk spelning på Pet Sounds. 15:30 är det som gäller och det blir ett par låtar så klart.

När Phoenix var i Sverige inför släppet av senaste plattan Wolfgang Amadeus Phoenix så gjorde tram7 en intervju med dem som ni kan läsa här.

Phoenix – 1901 – (Fredrick Carlsson Remix)
Mando Diao – Dance With Somebody (Fredrick Carlssons Hi-NRG Mix)

Något som låter lite annorlunda är YACHTs remix på Wolfmothers New Moon Rising. En låt som även remixats av Fontän.

Wolfmother – New Moon Rising (YACHT Remix)

Franska Phoenix som nyligen officiellt släppte sitt mycket bra album Wolfgang Amadeus Phoenix besökte för inte alltför länge sedan Siestafestivalen, men de kommer tillbaka till Sverige i november, missa inte!

När halva Phoenix var i Sverige för sedvanliga promoaktiviteter passade tram7.se på att träffa Deck D’Arcy och Laurent Brancowitz. Resultatet av det mötet kan ni läsa här.

När och var?

7 november – Stockholm, Debaser Medis
8 november – Göteborg, Brew House

Biljetter?

Biljetterna till Stockholm släpps i morgon 18 juni och går att köpa från luger.se/biljetter för 230:-. Information om Göteborg saknas.

I dag blev jag tipsad om att Phoenix gjort en video till 1901 och dessutom såg jag att Jenny Wilson gjort en video till sin nya singel Like A Fading Rainbow. Två videor jag helt har missat och förmodligen är jag inte helt ensam om att ha gjort det!

När man träffat ett band, eller i alla fall den ena halvan, och sedan ska skriva om albumet blir det lite konstigt eftersom man hört från själva källan vad det är som gäller. Man vet vad de har tänkt och varför det låter som det låter och på något sätt tar det udden av spänningen när man väl lyssnar på albumet, men samtidigt gör det också att man släpper taget om de låtarna man pratat om som Lisztomania och 1901 och i stället upptäcker det fantastiska i de mindre singelvänliga låtarna.

Varför de har valt att bränna av albumets två mest intensiva låtar direkt efter varandra som de två första spåren vet jag inte och det spelar heller egentligen ingen roll eftersom de i alla fall lyckas att hålla ens intresse vid liv genom de resterande låtarna. När de inte släpper loss helt går det att hitta annat att fästa sig vid, de små detaljerna som den lekfulla basslingan i Lasso eller den snitsiga och snygga upprepningen av Rome, Rome, Rome, Rome i början av refrängen i Rome.

Det kommer att låta klyschigt men det struntar jag i, sa Laurent Brancowitz när han berättade att han tyckte att detta album var det bästa som Phoenix har gjort. Och det gör det minsann, men det ligger också något i det för även om Alphabetical ligger väldigt nära om hjärtat så förblir det mer en sorts soffliggarskiva, något man tar det lugnt till. Detta album erbjuder så många fler nyanser i den poprockiga blandningen och när låtarna kompletterar varandra utmärkt lyfts det ännu högre. För vem vill sitta still när man hör Lisztomania?

Det är förmodligen inte särskilt många människor som håller ihop med sina barndomsvänner, i alla fall inte med folk som man träffade redan vid sex års ålder. Men Phoenix har lyckats, och kanske är det just Phoenix som binder ihop Thomas Mars, Deck D’Arcy, Laurent Brancowitz och Christian Mazzalai. På onsdag släpps deras fjärde album som fått den magnifika titeln Wolfgang Amadeus Phoenix. En titel som sångaren Thomas Mars kom på och som de ser som en sorts gåva de inte allt för gärna pratar för mycket om.

Ett och ett halvt år tog det för Phoenix att spela in albumets tio spår. Rätt så lång tid tycker de två bandmedlemmarna – som jag träffar. Och hade det tagit tio år hade det varit värt det säger, Laurent Brancowitz: det blir som det blir. Vi är fyra kompisar som spelar och även om det är tufft så gillar vi det. Det är mycket glädje och skratt när vi gör det.

Hur väljer ni vilka låtar ni vill ha med på albumet?

- Det är rätt enkelt. Vi spelar aldrig in fler låtar än vad som hamnar på skivan. Vi skulle gärna göra fler men det blir inte så, vi har kanske gjort fyrtio stycken låtar totalt men vi älskar dem.

I vissa band finns det tydliga roller. Någon kanske sitter i sin ensamhet med en gitarr för att hitta den perfekta melodin medan sångaren i bandet sitter och försöker komma upp med en text som slår omkull vem som helst. Men så fungerar det inte för Phoenix.

- Vi är som ett kollektiv. Vi sitter runt ett bord och provar oss fram, väntar på att någonting ska hända och spelar in det med något sådant, säger Deck D’Arcy och pekar på den lilla apparat jag använder för att spela in intervjun. Efteråt så lyssnar vi på det och allting vi gillar sparar vi. Vi har gjort tusentals små inspelningar, kanske fler, men vi sparade vissa delar och av dessa blev det låtar.

Jag tycker det låter som en bra approach, att någon inte ensam gör vissa saker.

- Det har aldrig hänt. Det är inte så vi jobbar helt enkelt. Jag kan förstå att det passar andra band, att det finns en som skriver låtarna och resten av bandet bara spelar. Men vi vet att vi som enskilda individer är ganska svaga, men att vi tillsammans som Phoenix är bra även om det också är tufft tillsammans. Så skulle en av oss försvinna så skulle allt falla ihop.

Så om någon väljer att sluta, skulle Phoenix upphöra att existera då?

- Jag tror det. Det känns lite läskigt men vi kan inget annat. Vi är alla beroende av varandra.

Vad kände ni att ni vill göra med det här albumet?

- Precis som alltid så är det känslan av att man bara vill göra det. Det börjar alltid med att vi har någon sorts koncept men vi släpper dem ganska tidigt eftersom vi inser att det är rätt meningslösa. Det blir någont som liknar våra hjärnor, alldeles för mänskligt. Vi behöver något annorlunda, något som tar oss längre och bortom vårat medvetande. Det är svårt att göra något originellt men vi vet våra gränser och är medvetna om det och tillförlitar oss på saker vi inte kan förutspå. Man får vänta på att det träffar rätt, lite som att kasta tärningar – det kan ta ett tag innan man får två sexor.

Alla era skivor låter rätt olika om man jämför dem; en är lite mer rockig och experimentiell medan en annan är mer lounge. Tänker ni på det när ni spelar in?

- Precis som jag sa så tänker vi inte riktigt på hur det ska låta. Det handlar inte så mycket om den stora bilden utan mer om de små detaljerna. Vi planerar inte hur det ska komma att låta, och det är det som gör att det blir annorlunda. Om vi planerar det blir det helt enkelt inte originellt, och har vi det i våra tankar är det förmodligen redan gammalt. En bra teoretisk idé har en väldigt begränsad livslängd.

De instrumentalla spåren på era album, är det bara vad det är – instrumentaler, eller blir det någon brygga mellan de andra?

- När vi spelar tillsammans för att göra låtar så blir det mycket instrumentalt. Kanske kan de bero på att vi är uppväxta med soundtrack. De har alltid varit en del av våra liv. Vi gillar idén att föreställa oss att det är musik till en film. Dom har också samma matematiska uppbyggnad som andra låtar, det kanske inte är så uppenbart men det finns där och vi kallar dem för tunnlar för de påminner oss om att köra genom en tunnel. Alla ljus och markeringar som har deras egna rytm, mönster som repeteras sakta mellan varandra. Man har bilens motor och samtidigt allt runt omkring. Speciellt nu med alla moderna tunnlar, ljus för nödutgångar och små lampor över allt. Vi älskar musik som passar in när man kör bil. Det är väldigt inspirerande att bara köra.

Jag berättar att jag inte ens har ett körkort och Deck skrattar lite.

- Man behöver inte köra, man kan bara sitta där. Man har samma film som spelas upp framför en. Det är samma sak, även om det är bättre att köra, säger han och ler.

Titeln Wolfgang Amades Phoenix förtäljer en del om albumets texter. Det finns referenser till den ungerska pianisten Franz Liszt i låten Lisztomania och låten 1901 som las upp gratis på bandets hemsida, är även den en referens, till det förflutna Frankrike och Paris i en ålder då bandets medlemmar givetvis inte var födda men det är en fantasi de har om denna tidsperiod och den arkitektur som omger staden Paris de bor i.

Är Lisztomania en referens till filmen eller Franz Liszt i sig?

- Det är samma idé som filmen. Men vi gillar den inte, den är rätt dålig. Det är mer om den karaktär han var. Han var tillsammans med Mozart och de andra de första rockstjärnorna. Det blev början på en ny era. Hela skivan är futuristisk men vi tog referenser från det förslutna. Vi jämför oss inte med honom, vi är anspråkslösa på det sättet och har inga direkt referenser till hans musik även om vi lyssnar på den och respekterar den mycket. Vi har också spelat hans musik även om jag inte kommer ihåg något nu.

Ja, alla de var riktiga pijonärer inom musik, så det är lite svårt att jämställa sig vid sidan av dem.

- Hehe ja, men vissa har frågat om vi gör det. Det är en rätt konstig fråga och rätt uppenbart men det är klart att en del undrar över det.

Tycker ni det är viktigt med referenser i texter?

- Lite i alla fall. Det är personliga fantasier om speciella saker. Om man lyssnar på texterna och försöker förstå sig på dem så är det små bilder som talar till oss, men alla kan skapa sin egna bild av dem, säger Deck och Laurent tänker i samma banor.

- Det är viktigt att ha någon sorts kulturell bakgrund. Jag är inte säker på om man kan kalla det för referenser. Det är mer någont som försigår någonstans bak i hjärnan och du får en bild framför dig. Som en film.

Jag har många bekanta som säger att texten inte är så viktig, de tycker mer att det är viktigt att det låter bra. Tycker ni det är viktigt att man verkligen lyssnar och förstår?

- Jag tycker det är mer viktigt att de känner något. Se någon sorts bild framför sig, vad det än är. Det som folk själva projekterar framför sig av texterna är många gånger bättre än det verkliga. För mig spelar det ingen roll om de inte förstår exakt vad vi menar, det är nog inte ens bra att förstå vad vi menar ordagrant. Jag tror inte att det är bra att förstå sig på den exakta innebörden, för då missar man möjligheten att tänka själv. Man missar något, om du förstår hur jag menar.

Att man inte bara ser allt ur ett pespektiv?

Exakt, svarar Laurent.

Det har blivit en hel del turnerande för Phoenix, och det är ett enkelt liv de gillar. Tiden på flygplatser gillar det dock inte, men själva flygandet går bra. Framför allt om det är Emirates de flyger med, säger Laurent.

- De har någon sorts dator med musik och de har varje års bästa låtar. Jag minns att jag senast lyssnade på 1968-års bästa. Det var ett bra år.

I brist på annat bjuder vi i dag på en till video med en av våra mest spelade låtar just nu – Phoenix – Lisztomania. Denna gång är det ett liveklipp från helgens Saturday Night Live.

Klipp från den klassiska 80-tals-filmen The Breakfast Club, med det fantastiska öppningsspåret Lisztomania från Phoenix kommande album Wolfgang Amadeus Phoenix som släpps den 27 maj.