[image name=betyg4]

Upplägget; En sida var, tre nyskrivna låtar, varsin cover och en duett. Utifrån de premisserna har Pascal och Mattias Alkberg byggt sin gemensamma skiva. För ett gemensamt projekt är precis vad det är. Det är lätt att man faller in och ska jämföra; vilken av parterna är bäst? I det här fallet känns det helt irrelevant eftersom båda bjuder på fin stiluppvisning. Fast till en början känns det som om de båda banden trevar lite mer än vad vi som lyssnare är vana vid. Att något är vaj.

Det tar några varv innan det sätter sig och man vant sig vid upplägget. Split-skivor är inte särskilt vanliga och eftersom det är två band hade man förväntat sig diskrepans. Men den infaller aldrig, det är väldigt homogent. Inte på det musikaliska planet däremot. Pascal spelar sin grottrock och Alkberg leker i Thurston Moores skramliga sandlåda. Snarare verkar de i samma själsfrändevärld. Ställningstagandet, utanförskapet, krossa skiten-tänket och ändå med humor och kärlek till rockmusik och världen. Det man på förhand hade tänkt om samarbetet stämmer inte. För Pascal är inte bara Pascal, och Alkberg är inte bara Alkberg. De har tänkt på varandra och skapat musik tillsammans. Fast på olika geografiska platser. Norr och syd.

Hur tacklar de då premisserna? Jo, båda lyckas galant. I val av covers är ändå Pascal starkare, då deras cover av Peter Lemarcs Håll om mig fungerar bländande briljant. De gör om den gamla dängan till att passa sitt eget bråkiga jag. När Mattias tolkar vännen tillika bob hund-medlemmen Conny Nimmersjö, tar han inte ut de välbehövliga svängarna. Istället blir det bara en fin hommage i marginalen. Förhoppningsvis gör detta att fler söker upp Nimmersjös skiva Skörheten och Oljudet, ett av 00-talets mest underskattade svenska album.

Pascal brukar få skit kastat åt sig för deras sparsamma och enkla texter. En annan tycker att det är att missa målet, och bollen med för den delen. Att Pascal ser sig själva som anhängare av grottrock betyder att de vill åt det primala och simpla. Om texterna vore utsmyckade och tillkrånglade skulle resultatet med största sannolikhet bli konstlat. Deras malande lokomotivgung kräver dessa rättframma texter. Men att Mattias Alkberg ska leverera rent textmässigt har nog ingen tvivlat på. Flera av formuleringarna han får till går rätt in i citatböckerna. Refrängen till Mitt smutsiga blod är till och med tatueringsvänlig;

Ben å brosk å märg å smuts å snor
Viljan är oändlig
Förmågan är inte stor nog.

Det skrivs väldigt mycket om pop, i alla dess former och uttryck, här på tram7. Och lite om indierock. Och knappt alls om den typ av smutsig rock som Pascal spelar. Kanske är det något som det blir ändring på efter deras tredje skiva Orkanen närmar sig. Något att alltid ha i åtanke är att om man inte prövar det där, för en själv, lite okända så kommer det att förbli just okänt, och att gå miste om en skiva av denna kaliber vore inte bara synd utan rent ut sagt dumt.

Orkanen närmar sig öppnas med en kort hyllning, det torde åtminstone vara en hyllning, till en av de som en gång lyft fram rocken, eller rock and roll om man hellre vill – Little Richard. Det är Tutti Frutti i en version som låter ungefär på det sätt det gör när man spelar 45 varvs-sjua på 33 varv istället. Det är också i stora drag det tempo och ton som följer lyssnaren genom resten av skivan, även om cymbalerna används mer friskt på vissa av spåren för att få fram en ännu råare känsla. Men det är inte bara den bastanta och mörka rocken, vilken titt som tätt för tankarna till blues, som tynger ner lyssnaren utan även de hopplösa texterna.

Redan på skivans andra spår lägger de snabbt ut måttstocken när det gäller just texterna med låten Nyår; ”Nyårsafton, påväg till jobbet som äter upp dig. Klarar dig lindrigt undan ett sammanbrott på bussen”. För att senare, på andra låtar, fortsätta med rader som ”han har redan dött, han är redan död, det bor en död man i hans kropp” eller kontinuerligt peta lyssnaren i midjan och påpeka att ”det är så tyst här i mörkret”, i nästan fem minuter på låten Tyst här i mörkret. Orkanen närmar sig är ett perfekt soundtrack för den svenska vintern, framför allt om man inte redan innan är plågad nog av det oändliga mörkret, med en stor tyngd, genomtänkt rock, smarta texter och ett sammansvetsat band. Inte för att vara tjatig, men redan nu i januari har vi fått en av årets bästa skivor. Var så säkra.

Nästa onsdag släpper Pascal sin tredje skiva som fått titeln Orkanen närmar sig, och redan så här i mitten av januari kan vi slå fast att det kommer bli en av årets bättre skivor, men mer om den senare. Denna lilla nyhet är bara för att se till att ni inte missar att de snart spelar live i en stad nära er.

När och var?

6 februari – Stockholm, Strand /Svenska Musikklubben
11 februari – Linköping, Herrgår’n
12 februari – Göteborg, Pusterviksbaren
26 februari – Malmö, Debaser Malmö
27 februari – Lund, Mejeriet (Stora salen)

Biljetter?

Se respektive spelställe

MySpace?

myspace.com/raukenroll

Luger bjuder på ett av årets mest intressanta evenemang nu i sommar. Det handlar om sex artister som spelar i sex veckor i fem städer.

Namnen är; Jonas Game, Kleerup, Pascal, Vapnet, Juvelen och Kocky. Helt enkelt sex stycken riktigt bra svenska namn som kommer att spela en gång i veckan på samma plats i specifik ort under en period av sex veckor.

När och var?

Halmstad – B&B (Tisdagar)
1/7 Jonas Game
8/7 Kleerup
15/7 Pascal
22/7 Vapnet
29/7 Juvelen
5/8 Kocky

Göteborg – Razzia (Onsdagar)
2/7 Jonas Game
9/7 Kleerup
16/7 Pascal
23/7 Vapnet
30/7 Juvelen
6/8 Kocky

Helsingborg – The Tivoli (Torsdagar)
3/7 Jonas Game
10/7 Kleerup
17/7 Pascal
24/7 Vapnet
31/7 Juvelen
7/8 Kocky

Varberg – Majas vid Havet (Fredagar)
4/7 Jonas Game
11/7 Kleerup
18/7 Pascal
25/7 Vapnet
1/8 Juvelen
8/8 Kocky

Jönköping – Bongo Bar (Lördagar)
5/7 Jonas Game
12/7 Kleerup
19/7 Pascal
26/7 Vapnet
2/8 Juvelen
9/8 Kocky

Mer information finner ni på www.handenpåhjärtat.se