Tre svenska:

Deportees – Islands & Shores
Allt, lite till och något ytterligare är skrivet om Deportees och deras Islands & Shores. Bara det att Lykke Li gästar på en av låtarna räckte för mig. Fantastiskt vackert. Och resten, ja, det är liksom bara grymt.

Icona Pop – Nights like this EP
Manners och Nights like this har via idogt spelande på P3 flyttat in i min hjärna och för evigt bosatt sig där. Denna EP:n innehåller ytterligare två låtar, båda precis lika fantastiska. Duon består av Aino Jawo och Caroline Hjelt och jag är oerhört spänd på att följa deras fortsätta karriär. Den har onekligen fått en perfekt start.

Henric De La Cour – Henric De La Cour
En gång var han sångare i 90-talsbandet Yvonne, nu släpper Henric De La Cour sin debutplatta som soloartist. Jag ska vara ärlig direkt och säga att jag bara hört de fem låtarna som finns på Spotifys album-sample. Men det räcker gott och väl. En bra sångröst och ett mörkt elektroniskt mullrande sound som passar perfekt in i hösten.

Bubblare: Samling – När mullret dövar våra öron blir vi rädda, Jonathan Johansson – Klagomuren

Tre utländska:

Justice – Audio, Video, Disco.
Audio, Video, Disco. Game, set, match. Tack, för, kaffet.
Jag var från början skeptisk till debutsingeln Civilization. Men den växte efterhand och jag blev kär. Precis samma sak med uppföljaren Audio, Video, Disco. När plattan väl kom så var jag redan golvad. Knäböjande för genierna från Frankrike. Kanske årets bästa platta? Vi får se när året summeras. Förresten. Om ni råkar befinna er i Annexet den 2/3 så är jag han den övertaggade killen som står närmast scenkanten, säg hej.

Real Estate – Days
Första spåret på skivan heter Easy. Och det är ju ofta precis vad musik ska vara, easy. Mitt i hösten så kommer en skiva som bara andas sommar och sol vilket är precis vad vi behöver. Lika mycket som vi behöver enkel och lättsam pop. Allt detta får vi här.

Mutemath – Old soul
Jag vet ingenting alls om Mutemath. Söker på Wikipedia. Ser att artikeln är jättelång. Orkar inte läsa. Vi säger såhär. Jag har gett er skattkartan och pekat ut den hemliga skatten i form av en rock-platta. Gör vad ni vill av informationen.

Bubblare: M83 – Hurry up, we’re dreaming, Björk – Biophilia

Lyssna och njut. Musik är det absolut bästa botemedlet mot årstiden.

Tre svenska:

Håkan Hellström – 2 steg från paradise

Egentligen är ju allt redan skrivet om detta mästerverk. Därför nöjer jag mig med att konstatera följande: Håkan Hellström är världens bästa artist. Punkt slut.

MF/MB/ – Folded

På förhand kanske det mest spännande skivsläppet för månaden. Bollnäs-bandet (Uppväxta i Bollnäs, numer bosatta i Malmö) som vi norrlänningar väljer att kalla MF/MB/, är indiesveriges nya stjärnskott. Främst imponerar jämnheten på skivan. Enda spåret som sticker ut är The Big Machine, och det endast på ett positivt sätt. Enda negativa jag kan komma på är att Spotify fastnat med Caps Lock-knappen nedtryckt när dom taggade låtarna…

Ulrika Windolf – The Sad Ones

Den fem spår korta EP:n The Sad Ones inleds med ett instrumentalt intro, vilket verkar vara en trend bland svenska musiker och följs av fyra fina pop-låtar. Detta är Ulrikas andra EP, den förra heter To let myself go och bestod av sju spår. Det finns inte så mycket information att hitta om Ulrika på nätet men personligen håller jag tummarna otroligt hårt för att det kommer en fullängdare så småningom för detta är riktigt lovande.

Bubblare: Nervous Nellie – Why Dawn Is Called Mourning, Robert Svensson – You’re a wasteland, honey.

Tre utländska:

I Blame Coco – The Constant

Som dotter till Sting har man vissa krav att leva upp till. Att Eliot Paulina Sumner dessutom vid 17 års ålder skrev ett fler-skivskontrakt med Island Records gjorde ju inte hypen mindre. Nu 20 år gammal är hennes debutskiva The Constant äntligen släppt. Producerad av bland andra Klas Åhlund och med en förstasingel tillsammans med Robyn så är också Sverige-anknytningen stark. Allt detta bidrog till att jag var enormt peppad på skivan. Och det är absolut inget fel på den. Men lite besviken är jag ändå. Främst för alla underbara remixar på hennes låtar. Ceasar remixad av Miike Snow är ren och skär magi, en av årets bästa låtar, men inte med på plattan. Andrasingeln Selfmachine finns i en version som La Roux lekt lite med, också underbar, inte heller den med på skivan. En skön remix på Quicker fick dock plats på skivan och det är precis där som I Blame Coco är som allra bäst. Som dansmusik. Inte radiopop som största delen av skivan tyvärr är. Men framtiden ligger framför Coco och när nästa skiva släpps tror jag att vi får höra hennes fulla potential!

Yann Tiersen – Dust Lane

Mannen bakom soundtracket till en av värlens bästa filmer Amelie från Montmartre är tillbaka! Att genrebestämma Yann Tiersen är inte det lättaste. Inget spår är det andra likt och det enda som är konsekvent på skivan är att låtarna är relativt långa. Det är inte ett speciellt lättlyssnat album men vad gör det när det låter såhär bra. Sätt dig skönt, ta en kopp te och varva låtarna från skivan med något mer lättlyssnat så kommer du inse att den här hösten kanske inte kommer bli så hemsk trots allt.

Agnes Obel – Philharmonics

Ni vet den känslan man kan få av en låt ibland. Man sitter i sina egna tankar och musiken shufflas fram från en stor spellista. Och plötsligt går en låt igång som man bara får en magisk känsla för. Precis så var det när jag hörde Philharmonics andra låt Riverside för första gången. Resten av den dagen blev det inte mycket vettigt gjort utan jag satt som förstenad och bara njöt av skivan. En magisk röst komponerad av ett vackert pianospel. Avskalat och fint. Ibland behöver musik inte vara så svårt för man ska vara fast. Det räcker såhär.

Bubblare: Gold Panda – Lucky Shinner, Teitur – Let the dog drive home

Oktober-låten:

Broken Bells – October

I en icke-befintlig konkurrens bland låtar och artister med oktober i namnet så var valet ganska enkelt. Broken Bells består av James Mercer från The Shins och halva Gnarls Barkley aka Brian Burton. Deras självbetitlade debutplatta som alltså innehåller låten October släpptes i maj. En fin poplåt från en fin popskiva!

Bubblare: -

Idag släpptes line-up:en till Rookie 08. Av cirka tusen artister och band som skickat in sina demos har man valt att presentera följande tjugo namn på festivalen.

Lil’ Camil​le & The Rattl​etone​s
Skill​er
Movit​s
Sidew​alk
Monde​ Yeux
Ram Di Dam
Delac​roix
Boris​ & The Jelts​ins
Knigh​t Music
Poor Favou​r
Nikky​bends
Prett​y Whore​s Of Manha​ttan
MOA
Stree​t Fight​ing Man
The Vanja​s
The Cultu​re In Memor​iam
Hajen
Isak Stran​d
Let’s​ Say We Did
Arman​d Mirpo​ur

Förutom möjligheten att se dessa akter kommer även Markus Krunegård, Amanda Jenssen, Looptroop Rockers och Johnossi att uppträda.

Handen på hjärtat, jag känner bara till tio procent av dessa namn. Indiebetyg till mig själv blir IG. Mitt tips blir således en av de artister jag tidigare lyssnat på – Armand Mirpour. Mycket fin pop. Lyssna åtminstone på Josie.

Rookie 08 är en inomhusfestival som äger rum i Hultsfred den 24-25 oktober.

För information om biljetter kan ni besöka festivalens sida.

Eugene McGuinness – Moscow State Circus

Härlig pop med drag. Detta är första singeln från det självbetitlade albumet som släpps i oktober.

Fantasy Bar – Interstellar

Elegant indiepop från Spanien. Låten kommer från albumet Friday Afternoon Car.

I oktober kommer tre grabbar från Liverpool, mer kända som The Wombats, till Sverige. De spelar i både Malmö och i Stockholm och kommer med största sannolikhet se till att det blir ordentligt med ös. Helt klart en spelning att se fram emot!

När och var?

9 oktober – Stockholm, Debaser Medis
10 oktober – Malmö, KB

Biljetterna till Stockholm kan ni köpa från Pet Sounds, Record Hunter, Sound Pollution och Debaser. Det går även att köpa direkt från Luger här.

Vill du se den i Malmö är det Ticnet som gäller.