FörraNästa

I lördags var jag som ni vet på SVMK Fest! Det var både upp och ner men det man kan säga är att det definitivt blev bättre med nattens intåg. På Münchenbryggeriet i en lokal som fick en av få konferens-vibbar huserade festen och trots att man hade betalat en dyr biljett fick man både betala 30 kronor för garderob och 55 kronor för en öl, vilket kändes trist. Början av kvällen var dessutom ganska seg eftersom det inte började att bli någon speciell publik förrän senare.

Men! Från klockan ett, när Nordpolen spelade och tills att lamporna tändes vid tre efter intensiv dans till ceo:s dj-set, var stämningen fantastisk. Det enda jag ångrar är förmodligen att jag inte tog med mig öronproppar då ljudet (framförallt i början av kvällen) var riktigt kasst. Rundgång allt som oftast gjorde hela upplevelsen ganska jobbig.

För mig började kvällen med ett exalterat Postiljonen som körde mycket playback men ändå var väldigt bra. Det var det mycket indiedans med armarna upp i luften, vilket såklart är passande till deras drömska pop. När de spelade How Will I Know/All We Had Is Lost blev publiken lyrisk och det lät riktigt bra.

Drev sedan runt lite överallt, tog bilder i Pripps fotobås och gick dit mina öron ville. I detta limbo jag befann mig i hann jag se några fler akter. Bland annat såg jag lite av Iberia, Lorentz & Sakarias och Syron vilka alla var bra på sitt sätt. Iberia gick loss lite för mycket med rökmaskinen, vilket många av akterna gjorde. Blev lite svårt att se eller andas när man stod och lyssnade, men de kanske bara ville att man skulle höra musiken, vad vet jag. Lorentz & Sakarias var riktigt bra och det var som mest publik under deras spelning, vad jag kunde se, vilket också var välförtjänt då det kändes som att de höll högst kvalitet av alla under kvällen.

Karl X Johan var ”sjukt bra” enligt min kompis och det verkade vara många med henne som tyckte detsamma! Jag tyckte dock att det var lite halvsegt och att östra scenen var lite för stor för dem, men det kanske bara är jag. När Metz spelade var det mycket kastande med långt hår och publiken som såg dem verkade tycka att det var riktigt bra! Det var rockigt med många inslag av punk och jag fick det bekräftat för mig ännu en gång att jag är en inbiten popare…

Efter en liten väntan var det äntligen dags för Nordpolen! Det var också nu mycket ölspill men denna gång kändes det som att det hörde till. Pelle Hellström satt nämligen inte denna gång vid ett piano hela tiden utan stod upp bakom en ständig rökridå medan publiken (alltså jag också) älskade det. Det var roligt att denna spelning var så annorlunda jämfört med den i Uppsala men ändå lika bra. Denna form passade bättre ihop med feststämningen som rådde! De hade en dansare på scen och tillsammans med all rök och publikens förmodade rus blev det en riktigt bra spelning. När Pelle Hellström med crew gick av scenen var det många som ville höra mer, men det fanns inte tid för det så de fick korta ned allt ordentligt, tyvärr. Jag längtar verkligen tills nästa gång Nordpolen spelar!

Sedan drog sig publiken vidare in till västra scenen för att lyssna på ceo:s DJ-set. Där inne var det en riktig Sincerely yours-fest och halva publiken var också uppe på scen. jj-Joakim stod på en högtalare och klappade en vakt på huvudet när han bad honom att gå ned därifrån samtidigt som alla dansade sig galna till sådant man lyssnade på i tioårsåldern. Sjukt pepp stämning det vill säga och ett bra avslut på kvällen!

Förra helgen var jag på nation i Uppsala. Det var ju en speciell (läs: märklig) upplevelse i sig men jag var inte där för att få öl spilld över mig eller för att vara omringad av fulla studenter. Jag var där för att få se Nordpolen för första gången på minst fyra år, på hans hemmaplan.

Mitt på dansgolvet och framför scenen stod jag med mina vänner och såg en något nervös Pelle Hellström vid ett piano. Han inledde med en lugn På Nordpolen och efter att ha framfört Försöker dölja på samma sätt som han gör på skivan, med ett ensamt piano, säger han försiktigt något i stil med att ”den egentligen är mycket bättre på skivan, ni får höra snart”. Även fast jag tyckte att han gjorde det fantastiskt fint live så är den oerhört vacker på skivan också. Den med många andra.

Det vore samtidigt inte Nordpolen om inte ett mörker satte stämningen.

För att komma till saken så är nya skivan äntligen här, lite tidigare än förväntat. Denna gång har han producerat musiken helt själv, och det är därför vi har fått vänta ett bra tag på den. Men visst var det värt väntan, för precis som jag kände när jag lyssnade på andra singeln Oh Oh är det en mycket mer tydlig Nordpolen vi får ta del av denna gång. 2008 skrev Mats om becksvarta framtidsutsikter, och det känns också som att det är exakt där vi har hamnat. Dock finns ett underliggande ljus där någonstans. Ungefär som en fullmåne som stör mitt i natten väcker Nordpolen mig ur dvalan som verkligheten har försatt oss alla i.

Det känns nu som att han har lagt sitt liv i musikens händer, som att låtarna är delar av honom. Till skillnad från tidigare så märker man hur hans liv har börjat att ta form men genom att använda hans eget uttryck ”skört men oh så klart” så vore det samtidigt inte Nordpolen om inte ett mörker satte stämningen.

Skivan inleds med Dom mörka molnen, en ballad som känns krispig – sårbar om man så vill. Låten sätter en tydlig ton för de resterande 30 minuterna av skarpa vändningar mellan känslor som eufori och melankoli. Allt detta ackompanjeras av en ljudbild som doftar eurodisco som hos Gryningen kom med ett dån varvat med mjuka pianoballader. Dessa snabba skiftningar gör att mitt hjärta slår lite häftigare och även fast jag har hört skivan flera gånger redan känns det som att jag hör alla låtar på nytt för varje varv i och med kontrasterna mellan dem.

Även om jag är rätt partisk i min förkärlek för Nordpolen så älskar jag denna skiva och jag tror att den talar till alla, om inte i sin helhet så i alla fall delvis. För att använda mig av den givna avslutningen här kan jag bara säga att vi är många som kommer att vara vakna i natt, antingen på dansgolvet i extas eller sömnlösa av ensamhet. Men i vilket fall som helst i gott sällskap av årets hittills bästa skiva, enligt mig i alla fall.

Nordpolen – Oh oh

En sensommarkväll 2009 hade jag och en vän hamnat utanför Debaser Slussen. Där insöp vi löften, löften om vad som skulle komma sen. Vi var 17 och väntade på att ett mirakel skulle ske, att vi på något sätt skulle få komma in och kanske se en spelning med Nordpolen. När vi sedan ser honom (där är ju Pelle!) promenera ned för trappan, stannar han till och vill hjälpa oss. Vi vill ju så gärna komma in, men självklart går det inte. Efter ett tag måste både han och vi ge upp och vi går därifrån med krossade hjärtan. Förkrossade precis på det där sättet som två 17-åringar kan känna sig när de har blivit bestulna en kväll på besök i verkligheten.

Besviken och arg på livet åkte jag ensam bussen hem till förorten. I mina hörlurar fick jag en försmak av att livet som vuxen kan vara bitterljuvt.

21 och redan gammal, vill inte ens tänka på när jag blir 22

Just då kände jag att det var en ogreppbar framtid och jag kände ingen av den ångest som låten förmedlade inför att bli äldre. Så jag längtade dit. Längtade till då jag skulle få ett leende av vakterna och bli insläppt. Längtade till då jag kunde vara min egen.

Jag är oändligt nyfiken på att se vad resten av skivan ska bjuda på

Nu är den framtiden här och idag lyssnar jag på Oh oh. Jag minns fortfarande när Nordpolen upptog mina öron en hel vinter och en hel sommar, men det känns inte alls lika tydligt längre. Oh oh är för mig något annat. Musiken känns annorlunda, långt ifrån På Nordpolens popiga och mångbottnade ljudbild. Här är allt istället lite enklare och fyllt av inspiration från 90-talstechno. Dock hör man tydligt att låten är Nordpolens verk och ett ljust piano friskar upp det som känns hårt i det elektroniska. Skivan ska heta Vi är många som är vakna inatt och Oh oh viskar om sena nätter fyllda av tankar som skär genom discoröken.

Faller ner
Hämtar mig

Den hopplöshet och dödsångest som tidigare upptog Nordpolen har nu omvandlats till en hoppfullhet: även om man ibland känner ett sting av samma ångest så klarar man sig ur det och kan se det vackra inuti ångesten. När man verkligen lyssnar på texten tränger samma mörker igenom, men med en ton som talar om något annat – något förtröstansfullt. Sista versen av låten andas olycklig men samtidigt lycklig kärlek. Där När mitt blod pumpar i dej är en erotisk dröm är Oh oh snarare ett romantiskt löfte om att allt ordnar sig.

När jag nu är 21 och redan gammal känner jag mig ändå inte vuxen, men kan gå på vilka spelningar jag vill. När Nordpolen har sin releasefest och första spelning på SVMK i mars är det spikat att jag kommer att vara där. Jag är oändligt nyfiken på att se vad resten av skivan ska bjuda på och jag ser fram emot att få lyssna på den när jag i sommar åker bussen hem genom natten.

Det är många som väntat på detta (en del nästan 5 år), men nu är det äntligen klart när Nordpolens nya skiva kommer. 6 mars är datumet som gäller för skivan som fått titeln Vi är många som är vakna i natt.

Anmärkningsvärt är att skivan är helt producerad av Pelle Hellström själv, då det tidigare pratats om diverse samarbeten och han då inte velat avslöja något. Kanske var det just det som var saken – att ingen annan gjort något. Eller så kanske det finns några ”spökproducenter” i bakgrunden? Vem vet.

Förra året fick vi höra singeln När mitt blod pumpar i dig, och snart kommer det mer. En singel med titeln Oh oh, ska släppas inom kort.

I senate numret av Bon intervjuar Fredrik Strage Nordpolen (bilden ovan är tagen direkt från Strages Twitter). I intervjun kan vi bland annat läsa att den nya skivan kommer släppas i vår och att den förta singeln När mitt blod pumpar i dig, snart kommer att släppas.

Man förstör saker genom att prata om hur de skapats. En gång berättade jag för Tough Alliance-Erik att lägenheten i hans favoritserie Seinfeld är en kuliss. Han blev helt knäckt.

Äntligen lite nyheter om en skiva vi väntat på länge.

- Det närmar sig, vi ska bland annat åka till Paris och spela in video i mars, säger Pelle som han heter på frågan hur det går med nya skivan, till PSL.

Han berättar bland annat att skivan förhoppningsvis låter som ingenting gjort förut, att producenterna sagt att den låter mörkare än debuten och att han inte samarbetar med varken Eric Berglund eller Henning Fürst på den nya skivan. Vilka han arbetar med väljer han än så länge att hålla hemligt: ”Det får bli en fet överraskning”.

Läs hela intervjun på PSL.

Jag kan förstå om någon skulle ha svårt att uppskatta Nordpolen. Främst med tanke på språket. Den raka svenskan som levereras över hårda och stillsamma beats, kan mycket väl uppfattas som malplacerad. Så är givetvis inte fallet. Nordpolen visar, som många andra, att texter på svenska träffar så mycket hårdare, blir mer personliga och öppna. Nordpolen hade varit någonting helt annat med texter på engelska.

Det är just texterna. Texter som; ”Jag kan försvinna om jag vill. Jag kan försvinna när jag vill. Jag kan försvinna om du vill. Du kan inte försvinna ur mitt liv. Du kan inte försvinna fast jag vill”, i låten Under, är så enkla men samtidig träffar de hårt. Tillsammans med de ljusa tonerna från en keyboard och ett lättsamt trumbeat i bakgrunden blir det ljuvlig musik. Det hela avslutas med textraderna ”Du borde skratta mer säger dom, som inte ser hur meningslöst det är”. Det är så vackert att man blir mållös.

Sincerely Yours skulle nog beskriva Nordpolens musik som neo-poesi. Jag väljer att beskriva den som en nutida självbiografi i elektronisk form, där de nio kapitel som blir På Nordpolen innehåller becksvarta framtidsutsikter men också en längtan. En längtan efter något bestående.

Jag är fast från första till sista ton.

YOURS0091 är givetvis vad vi alla har väntat på – Nordpolens debut På Nordpolen. Albumet släpps som vi redan har berättat den 24:e september.

Se till att beställa den nu så ni har den på releasen.

Är ni sugna på en Nordpolen t-shirt eller ett exemplar av singeln Skimret, kan ni få lite paketpriser. Vill du slå på stort kan du beställa det bästa paketet för 1290:- som innehåller albumet, t-shirt och singel + some coke.

Spårlista:

01. Har inte tid
02. Skimret
03. En meter under marken
04. Under
05. John Travolta
06. Ingen poäng
07. Vem har sagt
08. Reglerna har ändrats
09. På Nordpolen

I och med YOURS0088, som är en liten tävling, bekräftar Sincerely Yours att Nordpolens debutalbum På Nordpolen kommer att släppas den 24:e september.

Och tävlingen?

Tror du att du vet hur många exemplar de kommer att sälja av På Nordpolen? Maila i sådana fall till 88an@sincerelyyours.se med din uträkning. Kommer du närmast vinner du en natt med Air France, några 88:an eller något.

Eller som Sincerely Yours själva uttrycker det; ”just tell us what you need baby”.

Det nalkas Nordpolen. Som vi skrev tidigare idag kommer albumet förmodligen att släppas den 24:e september.

Idag släpper Sincerely Yours en snippet i videoformat på en låt som verkar heta Vet inte om jag vill. Frågan är dock vad som är grejen med leopoardmönstret.

Det låter bra. Det låter bittert. Jag vill ha albumet nu.