Det jag snappat upp från februari har en stor bredd. Det rör sig om såväl legendariska indienamn, nymadchester som svenske hiphoparen Zacke. I min mening är det inget dåligt i det, utan det blir bara en desto mer intressant blandning. Tyvärr är det mycket som inte kommit upp på Spotify ännu, så du får stå ut med att listan med låtar du måste höra från februari är full av trista hål.

Bästa albumen från februari

My Bloody Valentine – m b v
Shoegazelegenderas första album sedan 1991 gör mig inte det minsta besviken. Det är visserligen fortfarande samma ljudlandskap som Loveless det rör sig om, men det är också ett av de bästa ljudlandskapen som någonsin skapats. Nio nya låtar som moler som tandvärk, men är upplyftande som sommarvindar.

Nick Cave and the Bad Seeds – Push the Sky Away
Galne gothpoeten Nick Cave lugnar ner rockattityden som dominerat såväl sidprojektet Grinderman som The Bad Seeds senaste album, och gör här ett mörkt och återhållsamt balladalbum. Det får honom bara att verka ännu galnare. Vem annars kan med värdighet sjunga
”Hannah Montana does the African Savannah”?

Atoms for Peace – Amok
Har man så många (och kräsna) fans som Thom Yorke har, då är det svårt att göra alla nöjda. Amok ligger soundmässigt nära Radioheads senaste album och Yorkes soloalbum, men är förmodligen det varmaste han någonsin gjort. Har man svårt för glitch och vill helst av allt att Radiohead ska göra en till OK Computer så träffar nog inte Amok mitt i prick, men gillar man riktningen som Yorke tagit de senaste åren så lär man inte bli besviken.

Mattias Alkberg – Mattias Alkbergs begravning
Kung Alkberg gör ett temaalbum om kungar och prinsar. Starka hits mixat med fulballader och covers på Black Flag och Can. Vad finns det att inte älska?

Zacke – Renhjärtat
Med det lösa temat att lämna Norrland för storstadsliv gör Zacke ett svängigt hiphopalbum, det bästa svenska sådana på ett bra tag. Det låtar stundtals kusligt likt Movits!, en för mig inte helt smickrande artist att jämföras med, men i mina öron är detta långt mycket bättre. Gästspelen är både väntade, som de från Frej Larsson, Timbuktu och Promoe, men det finns även mer oväntade sådana. Eller vad sägs om Mattias Alkberg och Peter Morén från Peter Bjorn and John? Allt som allt ett imponerande svenskt hiphopalbum.

SPELLISTA: Låtar du måste höra från februari

Nick Cave är tillbaka! Eller ja, tillbaka och tillbaka, han har inte precis legat på latsidan sedan förra albumet med The Bad Seeds, Dig, Lazarus, Dig!!! från 2008. Sedan dess har han släppt ett album med sitt andra band Grinderman (och hunnit upplösa och återförena bandet), skrivit filmmusiken till The Road och Lawless (som han även skrev manuset till) och släppt sin andra roman, The Death Of Bunny Munro. Detta utflöde av material i all ära, men det är ändå här, tillsammans med The Bad Seeds, som han hör hemma, det här är den ”riktiga” Nick Cave. Trots detta är det svårt att inte känna sig en aning besviken när man lyssnar på Push The Sky Away.

Ibland känns det nästan som att The Bad Seeds har glömts bort och vi lyssnar på Caves egna hemmademos som bara väntar på att få fyllas ut och färdigställas av bandet

Det som fattas är helt enkelt dynamik. Det som gör Nick Cave till något av ett musikaliskt geni i mina ögon är att han kan å ena sida skriva Into My Arms, en av världens finaste kärlekssånger, å andra sidan hemska och våldsamma berättelser om ond bråd död som John Finn’s Wife eller Stagger Lee. Man vill höra honom både som desperat demonisk mördare och skönsjungande romantiker. Den dualismen är oerhört viktig och här saknas båda dessa ytterligheter. Nästan alla låtar ligger och flyter på i stort sett samma energinivå, vilket gör att albumet aldrig riktigt lyfter till de höjder man förväntar sig. Det är synd, för man märker att potentialen finns, man hör det i en refräng här eller en instrumental passage där. Det är en fin produktion överlag, men ibland mer underproducerad än vad man är van vid. När man har ett av världens bästa kompband är det tråkigt när man inte utnyttjar det och låter musikerna få glänsa lite. Ibland känns det nästan som att The Bad Seeds har glömts bort och vi lyssnar på Caves egna hemmademos som bara väntar på att få fyllas ut och färdigställas av bandet. Låtar som Mermaids och Finished Jubilee Street blir betydligt svagare än vad de egentligen förtjänar på grund av dettta.

Dock finns det undantag. Jubilee Street är en klockren låt där man helt förstår tanken med produktionen och där den fungerar precis som den ska. Det är en vemodig och vacker låt, avskalad men ändå fyllig med exakt lagom mängd undertryckt energi. De sista två minuterna av låten är ren magi och man önskar att den aldrig ska ta slut. Wide Lovely Eyes är väldigt tjusig och hade passat in bra på t.ex. The Good Son och avslutande titelspåret Push The Sky Away är otroligt enkel men med en stämning som är så stark att man kan ta på den.

Allt som allt är det svårt att tycka illa om albumet, för trots att det är ojämnt är guldklimparna värda att leta efter, och när det väl glimrar till är det bländande, som vanligt. Men vad är grejen med omslaget?

Nick Cave and the Bad Seeds släpper nästa vecka sitt första album på fem år, Push the Sky Away, och i samband med det så ger de sig ut på en världsomspännande turné. De är sedan tidigare klara för den danska festivalen NorthSide 14-16 juni, samt de norska festivalerna Bergenfest och Norwegian Wood samma vecka. Ännu är de inte klara för någon svensk spelning i sommar, men onsdagen den 6 november kommer de i vilket fall som helst till Annexet i Stockholm.

Biljetterna släpps på fredag och det är högst rekommenderat att ni tar er dit – vi har nämligen tjuvlyssnat på det nya albumet och det är fantastiskt. Det är ett balladalbum, till skillnad från senaste Dig, Lazarus, Dig!!!, och går i stil med hur Nick Cave and the Bad Seeds lät kring millennieskiftet.

Två nya bokningar blev i dag klara till den göteborska festivalen Way out West. De nya namnen är »Grinderman« och »Lightspeed Champion«

Redan klara bokningar är bland annat Sonic Youth, Sigur Rós, Håkan Hellström, Beirut och The National, för att nämna några.

www.myspace.com/grinderman

www.myspace.com/lightspeedchampion