Anna Roxenholts pseudonym New Found Land har sedan 2007 framgångsrikt rört sig i våglängderna tillhörande indie-genren, och fick sitt internationella (om än subtila) genombrott 2010 med sitta andra album The Bell. På sitt senaste självbetitlade album breddar hon den överproducerade ljudbilden vilken låter som en mer nyanserad kopia av Lykke Li, och går mot ett enhetligt, men ändå brett sound.

Valet av artistnamn till trots, så har hon inte grundat något nytt

Vissa låtar på albumet är lite för odefinierade för sitt eget bästa. Dock är Annas röst fantastisk, texterna är genomgående bra och behandlar klassiska ämnen på ett tilltalande sätt. Less is more visar sig vara uppfriskande och välkomnat på albumets sjätte och tionde spår. Här har trummorna, synthslingorna och alla små rytmiska detaljer byts ut mot akustiskt fingerplock och stråkar. Från och med mitten in på albumet träder en positiv variation fram. Redan innan jag lyssnat färdigt på sista låten känner jag mig lite uttråkad: albumet kunde varit hälften så långt, och blivit dubbelt så intressant.

Jag var idel öra, men musiken slutade tala till mig. Trots att detta är långt ifrån vad jag i normala fall lyssnar på kan jag inte undgå att tycka att Anna Roxenholt är begåvad, och hon har maximerat sin kapacitet på de flesta låtar. Valet av artistnamn till trots, så har hon inte grundat något nytt. Det mesta är bra, men få låtar har ”det speciella”. Denna musik lämpar sig bäst i bakgrunden när man är med ett par vänner, drickandes ett glas rött en lugn kväll. Luta dig tillbaka och koppla av.

Svenska indie-folk-bandet New Found Land är aktuella med sin andra platta The Bell. Sångerskan Anna Roxenholt svarar här på våra frågor, i twitterform, direkt från frukostbordet. Mer om bandet på deras hemsida new-found-land.se.

Vilka är ni?

En hund, en ö, en tysk, en svensk och bellman.

Vad kan ni säga om kommande plattan?

Alla ska gråta – alla ska dansa!

Varför bandnamnet New Found Land?

Innan New Found Land hade jag aldrig skrivit låtar med text. Det var som att hitta hem – till något helt nytt. Fräscht.

Det här med den ganska hårda konkurrensen när man ska googla ert bandnamn (ö och hund), något ni tänkte på?

Nope, det vore trist om alla band valde sina namn utifrån google. Vårt bandnamn kom till vid köksbordet, inte tangetbordet.

Några bandmedlemmar i Tyskland, några i Sverige. Hur funkar det?

När vi inte ses så längtar vi. Och planerar. När vi ses så gör vi det koncentrerat. Det funkar fint.

Vad händer framöver?

Vår andra skiva släpps den 27 oktober. Sen åker vi på europaturné och så småningom, typ under nästa år, blir vi världskända!

Till sist den obligatoriska trams-frågan: 140 tecken, 140 täcken eller 140 peace-tecken?

Hundrafyrtio peacetäcken till alla som fryser

Någon sa till mig att alla för eller senare kommer att börja lyssna på pop och det kanske stämmer, men för Anna Roxenholt och Karl Krook som tillsammans är New Found Land är det bara mer än att lyssna. De har känt varandra sedan de gick i gymnasiet men det var inte förrän 2006 då Anna började spela i Karls gamla reggaeband som de klickade ordentligt och de så småning om kom på att det var pop som de brann för. Nu när de några år senare släpper sitt album är det uppenbart att det inte bara är pop som är en stark inspirationskälla utan även folk och country har lämnat tydliga spår i albumets gitarrdrivna melodier.

I slutändan är det dock pop och ingenting annat som lyssnaren får bekanta sig vid medan de lyssnar på We All Die, och framför allt lugn sådan med starka akustiska inslag. Även om det finns några få spår med mer kraftfulla arrangemang så förblir de lugnare spåren de bättre då de får en mycket mer personlig prägel. Och när något framhävs på ett sådant sätt blir det lättare att relatera, trots att man som lyssnare kanske inte alls skulle relatera till låtarnas texter om att hellre försöka förtränga verkligheten än att möta den eller berättelser om att alltid se ett visst ansikte när alla kärlekskranka par dyker upp under våren. Fast nog bör de allra flesta kunna känna igen sig i någon av albumets nedstämda och påtagliga berättelser.

We All Die är ett fint album som framstår som mycket personligt och sången höjer det, framför allt när de två bandmedlemmarna tar sig an låtarna som duetter. Samtidigt får jag känslan av ett trevande i mörker efter att hitta fram till det rätta medan man krockar i något på vägen och hinner aldrig riktigt fram, men jag hyser inga som helst tvivel om att när vi får höra New Found Land igen så kommer det att låta åtskilligt bättre.

Gillar ni att umgås med härliga människor, dricka något gott men framför allt kanske lyssna på bra musik, så kan klubben Coles Corner vara något för er. Nästa onsdag kan ni nämligen se A Beautiful Friend och New Found Land live i Pet Sounds Bars källare. Det bästa är väl att det är gratis?

När och var?

11 mars – Pet Sounds Bar, Skånegatan 80, 19.00-00.00