Stundtals känns det tjatigt, att ständigt skriva att låtar är fantastiskt fina. Det ter sig nästan som om ordet på något sätt tappar sin styrka och innebörd, men när jag skriver något sådant menar jag det verkligen. För hur skulle en annars beskriva Martin Luuks nya låt Did You Know I Was In Love With You? Det går förvisso att kasta ur sig ett antal synonymer för att inte låta upprepande. Det går också att använda ordet vacker, för samtidigt som den är fantastisk så är den också enastående vacker.

Luuk har tidigare samarbetat med Henning Fürst och Isak Sundström. När det gäller den nya låten är Sundström tillbaka och hjälper till med instrumenten och produktion – ett samarbete vilket framstår som helt naturligt, med tanke på Sundströms tidigare musikaliska verk (Pascal, Skriet). För hur en vrider och vänder på det finns det ett tungt moln ovanför båda dessa herrar, fyllt av mörker och vemod. Något som den varsamma pianoslingan framhäver ordentligt medan Luuk framför sin berättelse. En berättelse som Luuk, medvetet eller omedvetet (jag misstänker medvetet), träffar väldigt hårt med och dessutom visar på ett allvarligt problem vilket vissa tyvärr lever med i dag. De där människorna som inte riktigt förstår sig på när det är dags att sluta.

Varför Luuk bara lyckas få ur sig en låt om året vet jag inte, fast frågan är om det spelar någon som helst roll när det han gör träffar en så som det gör. Varje gång. Nästa gång han står på en scen tillsammans med sin bror kanske de också nämner att han fortfarande sysslar med musik, på ett mer storslaget sätt än att spela på kött i ett band tillsammans med Andres Lokko, och inte bara berättar om hans litterära verk och ambitioner.

Får vi vänta ett år tills vi får höra något från Martin igen? Jag vet inte, men det är helt okej. Det får ta sin tid. Det är det värt.

Det är helt sjukt att Martin Luuk vid 42 års ålder debuterar som bedårande discosoulsångare. Egentligen. Och det är helt sjukt att det är så här vackert. Egentligen. Eller? Nej. Inte alls. Är man bekant med Luuks geni blir man inte förvånad. När du inte kan sova om nätterna finns det till slut inget kvar att göra: du måsta skapa din egen, förhoppningsvis förtjusande popmusik.

Om hans litterära singlar (läs dem!) bestod av textstycken som brann och exploderade i tusentals motsägelsefullt vackra känslor så är detta ljuv musik som eskalerar mot himlen, men består. Vecklar ut sig, vackert. Griper tag. Planterar en känsla. En jävligt härlig sådan. Henning Fürst har producerat. Såklart. Beatet från A New Chance möter Al Green möter skimrande gayromantik möter dekadens möter reflektion. Möter Martin Luuk. Sjukt välkommet. Det är mycket möjligt att du inte förstår det. Men det är din förlust. Stockholm brinner (igen). Tack, Martin. Vilken (mani)fest.