Jag fortsätter att njuta av alla starka singersongwriters som släppt nytt 2013 (läs Torres, Keaton Henson, Christopher Owens) och tillåter mig själv att skrika FUCK YOU! FUCK YOU! tillsammans med Maja Milner från Makthaverskan. Sammanfattningsvis: Mars har varit en bra månad.

Bästa albumen från mars

Phosphorescent – Muchacho
Folksångaren Phosphorescent har starka countryböjningar, men tro inte för det att han är rädd för att testa gränserna. På sitt nya album visar han prov på spännande musikaliska idéer, tillsammans med fantastisk lyrik. Muchacho verkar vara ett breakup-album skrivet med både ett solkigt hjärta och en hoppfylld stämning. Missa inte Song for Zula, som med sina utmärkande fiol-loopar är en av årets bästa låtar.

Makthaverskan – Makthaverskan II
Här är äntligen ett svenskt band med ambitioner, utan både tyglar och kändistörst. Ambitionerna är mycket större och viktigare än så, de handlar om att skrika och att göra det för att man måste. Makthaverskan gör revor i den svenska musikscenen och hos lyssnaren. Sedan debutplattan har de gjort allt jag kunnat önska från dem.

Suede – Bloodsports
Jag trodde aldrig att Suede skulle låta så här bra i dag. Även om de vältrar sig i sin invanda ljudbild och även om de önskar att det var sent 90-tal är Bloodsports en lyckad återkomst. Lite britpop av kvalitet är skönt att se, för en gångs skull.

Rhye – Woman
Mike Miloshs bekväma röst uppbackat av pianoklinkanden, en trummaskin och svävande synthar fyller detta album med snygga korta poplåtar. En försiktig saxofon här, en gömd fiol där. Albumet sitter precis som det ska.

SPELLISTA: Låtar du måste höra från mars

Ung desperation, ångest och olycklig kärlek i ett högt BMP, en hastig puls som de punkiga trummorna smattrar ikapp med bäst de kan. Gitarrer som målar upp karga, svartvita melodier och en desperat röst som tar i så den nästan, men precis inte, spricker. Så kan man sammanfatta Makthaverskans andra album, enbart kallat ”II”.

När debuten släpptes 2009 så gick musiken i postpunkiga tongångar influerade av Joy Division och tidiga The Cure, och de ingredienserna finns fortfarande kvar i viss utsträckning. Men något har ändå hänt: musiken lutar åt ett popigare håll som påminner om Broder Daniel, eller varför inte The Pains of Being Pure at Heart. Tempot är högt och albumet känns enhetligt och stilsäkert. Men skivans styrkor speglar också dess svagheter; till spelglädjen och gasen-i-botten-känslan följer med en viss brist på variation och en känsla av att låtarna ostrukturerat flyter in och ut ur varandra. Att läsa texterna gör tyvärr inte heller skivan några större förtjänster, de är som mest pubertala och vaga, även om en och annan snygg textrad ibland sticker ut.

Makhaverskan är ett band som fortfarande känns ungt och som har enorm potential att utvecklas och bli ännu bättre

Men musik som denna handlar inte primärt om text eller poesi utan om känsla och driv, och det bjuder Makthaverskan på så det räcker och tyvärr också så det blir över. Öppningslåten ”Antabus” är fantastisk och bandet anfaller med ett totalt uppskruvat känsloläge som kulminerar i en av gruppens hittills bästa refränger.

Skivan går sedan långsamt mot en svacka i mitten; låtarna ”Outshine” och ”Drömland” strävar efter samma intensiva, angelägna känsla som resterande spår, men når inte fram lika bra. Tack och lov återhämtar sig bandet och avslutar med tre riktigt solida spår; i synnerhet Distance sticker ut som albumets kanske bästa låt.

Sammanfattningsvis är Makthaverskans andra album inte lika varierat eller innovativt som deras debut, men håller sig ändå flytande över godkäntgränsen och bjuder på riktigt fina melodier och poplåtar. Makhaverskan är ett band som fortfarande känns ungt och som har enorm potential att utvecklas och bli ännu bättre; jag kommer definitivt att vara nyfiken när de släpper sin tredje skiva.

Efter nästan fyra år släpper Makthaverskan äntligen sin efterlängtade uppföljare! Göteborgarnas debutalbum från 2009 är en modern svensk postpunkklassiker och Maja Milners förkrossande röst har sedan dess satt många förvirrade ungdomshjärtan i brand.

Andragiven Makthaverskan II kommer den 6 mars, men redan 20 februari då singeln Asleep släpps får vi höra om bandet fortfarande låter som om man doppat Broder Daniel i en tunna med iskallt vatten och därefter låtit dem ge Peter Hook lektioner i catchiga slingor.

I dag gick Knarrholmen ut med de första bokningarna till årets upplaga av den lilla festivalen som äger rum i Göteborgs skärgård.

Säkert! och Makthaverskan är det man valt att presentera, två akter ni sannolikt redan känner till. Festivalen pågår mellan 25-26 maj och biljetterna och mer information hittar ni på knarrholmen.com.

I dag dök det upp en video till Makthaverskans låt Know Love. Personerna bakom videon är regissören Ossian Melin, fotografen Joakim Envik Karlsson och producenten Philip Hovensjö.

Lyssna på Makthaverskans debut från 2009 med Spotify.

Ni har säkert lyssnat på Skansros, Makthaverskan, Anton Kristiansson, Samtidigt Som eller kanske Almedal. Listan kan göras lång och en av de riktiga eldsjälar när det gäller musiken i Göteborg är Rasmus Krage Hansén som står bakom skivbolaget Luxury. Förutom att se till att vi får ta del av riktigt bra musik ordnar han ordentligt med fester för dem som bor i Göteborg. Nu är det dags för en fest i hans namn, en hyllningsfest för allt han har gjort alltså.

Så bor ni i Göteborg är det bara boka upp fredagen den 2 april. Makthaverskan och Samtidigt Som spelar live!

När och var?

2 april – Kulturhuset Underjorden i Gamlestan, Göteborg
Pris – 50:- innan 23, efter det 80:-. 22-03

Att varje gång nämna Göteborg i en inledning av en text, bara för att musik är där ifrån, börjar bli ganska så tjatigt. Samtidigt är det svårt att låta bli då pop från den regionen ofta på något vis känns som en en del av själva staden. Det är väl där Makthaverskan inte riktigt passar in med resten av gänget, sett till melodierna åtminstone. Deras musik är mörkare, hårdare och mer intensitv. Och det är heller inte riktigt pop, egentligen, utan mer post-punk.

Det finns några spår på albumet där Makthaverskan är riktigt bra och samtidigt visar tydligt hur olika det är med band och artister när det kommer till vad de gör bäst. Ibland passar låtar med ett högt tempo bättre, medan det ibland är bättre med ett något lägre tempo. När det gäller Makthaverskan är det deras lugnare spår, där rösten träder fram bättre i stället för något som annars liknar ett ylande bland distade gitarrer och trumbankande, där de är allra bäst. Bäst av allt är introt till Enough med en härlig gitarrslinga och trummorna som försiktigt klänger sig fram från bakgrunden, och klaviaturen när låten närmar sig sitt slut. Allt som glimmar är inte guld, brukar man säga. Efter att ha lyssnat på Makthaverskans debutalbum är det inte svårt att konstatera att allt från Göteborg inte är guld värt, men det behöver givetvis inte vara lika illa som slagg för det.

När det gäller musik från Göteborg är det något som ligger många varmt om hjärtat, men den behöver nödvändigtvis inte alltid nå till toppen och Makthaverskans debut är ett bra exempel på detta. Något de åtminstone har med sig är tiden, för det är en skiva som växer och det om något är alltid positivt.

Vi berättade igår att Makthaverskans självbetitlade debut släpps den 5 november och kan idag bjuda på en låt från plattan tack vare Luxury!

Makthaverskan – Vi var människor från början

Albumet är inspelat och mixat i Studio Underlandet av Per Svensson och mastrat av Mattias Glavå.

MySpace?

myspace.com/makthaverskan