Första gången jag egentligen hörde talas om Lune var när en vän till mig skrev att hon ”inte kan sluta lyssna på Lune!” och sådant kan man ju inte ignorera. Det väcktes en oerhörd nyfikenhet hos mig och jag bestämde mig för att lyssna på skivan Music & Sports direkt när jag kom hem, men av någon anledning föll det sedan ur mitt minne. När jag senare läste en intervju med Lune i People #6 blev jag påmind om mina ambitioner och eftersom att jag (och resten av världen) alltid är på jakt efter att hitta en ny skiva som man aldrig vill sluta att lyssna på, satte jag mig denna dag ned och lyssnade genom hela skivan från början till slut.

Det första som slog mig var att jag hade hört Girls with bangs flera gånger på radio redan, men inte reflekterat något vidare över det eftersom att musiken, om man inte tänker på vad man lyssnar på, kan råka hamna under ens radar. Men jisstanes vad fantastisk denna skiva är. Jag, med min okomplicerade smak för enkel pop med elektroniska influenser, älskar Lune. Första gången jag hörde Close dance skickade jag den omedelbart till min pojkvän, och då förstår man ju hur musiken gick rätt in i hjärtat och att lyriken om något så ovanligt som (enligt min tolkning) lycklig kärlek passade perfekt in i min verklighet. Musiken talar till exakt det som upptar ens tankar, och världens fördomar, kring vem man egentligen ska vara.

Jag, med min okomplicerade smak för enkel pop med elektroniska influenser, älskar Lune.

Dock kan jag ha blivit lite förblindad i min förtjusning av denna skiva då det finns ett eller två spår som känns lite udda, som att de inte riktigt har hittat hem på just denna skiva. Tionde spåret Call me a taxi är för mig ett av dessa och passar inte alls in i helheten. Därför blir slutet av skivan en liten dipp men hjälps upp lite av slutspåret Epic som blir ett försiktigt och mjukt outro. Därför slutar tyvärr inte skivan lika bra som den började men är fortfarande ordentligt stark.

Även fast jag är sen med denna recension, så hoppas jag att ni förlåter mig denna gång för att jag inte insåg storheten hos Lune på direkten. Är bara glad för min egen skull att jag upptäckte den fantastiska Linnéa Martinssons melodier och sångröst. Och nu kan inte jag heller sluta att lyssna på Lune.