En av sommarens storfilmer blir Baz Luhrmanns filmatisering av The Great Gatsby. Regissören får mig att gäspa, men soundtracket ser desto mer intressant ut. Jay-Z har arrangerat det och medverkar själv och har till resten av filmen bjudit in några väntade namn såsom Beyoncé och André 3000. The xx, Jack White och Florence and the Machine hör till de mer otippade namnen och låten som verkar stå i täten för soundtracket är av självaste Lana Del Rey.

Hennes Young & Beautiful går att lyssna på i dag och är utan tvekan Lana Del Rey ut i fingerspetsarna. En spöklik takt, stora fioler, sättet hon sjunger ”forever wi-i-ild”, ”rock and roll” och ”electric soul” på. När hon till och med smyger in ett ”like a child” kan man tro att hon ska falla på att upprepa sina trix, men icke: Låten är en av hennes största och bästa. Självsäkerheten och uttrycket är mer övertygande än någonsin.

Lyssna nedan.

Duon Monarchy har ju som bekant en hel del intressanta grepp kring det här med musik. Bland annat har man ju sänt ut sin musik till rymden (Länk till mini-dokumentären).

Nu har man fått en annan hyfsat knäpp, men väl genomförd idé. Nämligen att ta sin egna låt Phoenix Alive men byta ut texten till Lana Del Rey:s Videos Games.

Funkar förvånansvärt bra faktiskt.

Musikåret 2012 var jag så mycket en hycklare. Jag romantiserade en svunnen göteborgsscen fylld av ölklibbiga fatwor tillsammans med Joel Alme i Björkhagen, men jag grät också när Olle Ljungström sjöng The Sounds Rock ‘n’ Roll. När jag insåg vilken fantastisk poplåt det är, när jag fattade att jag inte längre behövde hata mitt 10-åriga jags musiksmak med samma ängsliga emfas. 2012 var året då jag trodde jag skulle skriva väldigt mycket om musik. Vilket jag inte gjorde.

Jag skrev ganska mycket. Jag drabbades av Damien Jurado, Mike Hadreas, Sarah Assbring, Adam Bainbridge, Jason Pierce. Av Erik de Vahls geni och politiska klokhet. Jag uppskattade housepianon. Jag förälskade mig i Anna von Hausswolff precis i sekunden hon tar ton exakt tre minuter och 15 sekunder in i Skansros Tysta fina stränder. Jag spelade sönder en strålande Bethlehem Beard Corporation-demo som fortfarande inte sett dagens ljus. Jag väntade på Embassy. Jag dansade till Neneh Cherry, Grimes, en Henning Fürst-producerad Martin Luuk, Ten City och The Flirtations. Jag avgudade Lana Del Rey och Solange Knowles. Jag fick gåshud när jag nämnde ”Anna Järvinen” och ”melodifestivalen” i samma mening, när jag nämnde ”Gangnam Style” och ”Luciatåg”, ”Jens Lekman” och ”armhävningar”. Jag kräktes i munnen när jag tvingades nämna ”Frank Ocean” och ”Looptroop Rockers”.

1. Damien Jurado – Maraqopa

En jäkla snyftare och käftsmäll till skiva på samma gång. Som vann i längden.

2. Kindness – World, You Need a Change of Mind

Årets vackraste sväng.

3. Lana Del Rey – Born to Die: Paradise Edition

Fantastiska poplåtar är alltid äkta, kommer alltid vara äkta, behöver absolut inte vara äkta överhuvudtaget.

4. El Perro del Mar – Pale Fire

”Tio svala, eskalerande monument som i sig själva hyllar den kontemporära musiken och allt vad den står för när den är som allra finast. Som hyllar sig själva.” Å denna tid på året då jag får citera mig själv.

5. Spiritualized – Sweet Heart Sweet Light

En skiva lika bedårande blasé som melodistark. Huh?

6. Perfume Genius – Put Your Back N 2 It
7. Frank Ocean – Channel Orange
8. Woods – Bend Beyond
9. Erik de Vahl – Spring 2012 / Tvärvägen – Staring Directly Into the Sun
10. Lightships – Electric Cables

Nära: Dexys – One Day I’m Going to Soar, Grimes – Visions, Jackie – Greatest Love Songs, Joel Alme – A Tender Trap

Låtar:

1. Solange – Losing You
2. Kindness – House
3. Martin Luuk – A Gentleman’s Story
4. Spiritualized – So Long You Pretty Thing
5. Hot Chip – Look At Where We Are

Nära: Nite Jewel – Thinking About You, Embassy – Roundkick, Blur – Under the Westway, Damien Jurado – Museum Of Flight, Skansros – Tysta fina stränder, Woods – It Ain’t Easy

Årets konsert:

Martin Luuk har skrivit att hur bra en The Jam-konsert än var så ville han ändå alltid att någon skulle skjuta Paul Weller i huvudet, för att det liksom skulle hända något mer. Utgår jag från den maximen så måste årets konsertupplevelse vara Kindness på Storan under Stay Out West. Eventuellt Jens Lekman framför ett rosa hus på en gräsmatta i Västra Frölunda samma helg, eller Lana Del Rey på Sónar. Eller Destroyer på Strand. Det var absolut inte Bruce Springsteen.