Ett nytt album av »Kocky« torde få vilken hipster som helst att bli extremt peppad med tanke på hur den förra skivan Kingdome Came bjöd på riktigt intressanta produktioner och en gedigen gästlista bestående av bland annat »Mapei«, »Lazee« och »Timbuktu«. Men den nya skivan inger inte den känsla som den förra gjorde, känslan att Kocky vill överraska och göra något alldeles extra. Det största problemet med Stadium Status är att Kocky väljer att inte skapa en egen väg, som med förra skivan, utan ger sig i stället ut på en väg som många andra redan besökt och sevärdheterna är få.

Kocky säger själv att det är viktigt att vara först med något, men att det är viktigare att att lämna det bakom sig och starta någonting nytt. Vad han försöker starta med Stadium Status är oklart, men han borde i stället för att lämna sin stil från förra skivan bakom sig helt, ha utvecklat den till något nytt och ännu bättre.

Alla tio spår på skivan är skickligt ihopsatta arrangemang och melodier med produktion som ständigt är i topp och även gästerna som till exempel »Tinchy Stryder« och »Daniel Dermes« på singeln 4-Ever Juvenile gör riktigt bra i från sig. Men att många av spåren på skivan, som t.ex. Fast Car, påminner starkt om 90-talets svenska eurodance är inte särskilt positivt, och alla kan nog hålla med om att det är en genre som aldrig var eller kommer att bli bra.

Visst är Stadium Status en dansant skiva och om det är en av tankarna bakom det hela, så har Kocky i alla fall lyckats med något.