Så var det dags för den mycket aktiva, i remixväg, Metronomy att släppa sin andra fullängdare.

Jag läste en intervju tidigare i år med huvudmannen Joseph Mount där han sa att målet med Nights Out var att göra en en platta som album brukade vara förr i tiden – sammanhängande.

Med detta i baktanke när man lyssnar förstår man varför det låter som det låter. Introspåret börjar fint och påminner om de föregående singlarna. Därefter följer några låtar som lovar mycket gott men därefter händer något. Varje låt hitintills har spretat lite åt sitt egna håll. När Metronomy försöker att väva ihop dessa låtar för att ådstakomma detta sammanhängande album blir det helt enkelt för mycket. Det blir för spretigt och man tröttnar. Men sedan kommer skivan igång igen och när sista låten Nights Outro är på sina sista sekunder ekar fortfarande den underbara A Thing For Me kvar i huvudet.

Metronomy lyckas inte ända fram med sitt väveri. Skulle han gjort det skulle detta varit en stark kandidat till årets skiva. Så bra är bland annat Heartbreaker, Radio Ladio & A Thing For You. Missförstå mig rätt. Detta är inte en dålig skiva. Den är bra, i några partier jättebra. Men den är inte fantastisk.

Se Metronomy på Debaser Medis nästa fredag. Det ska enligt utsago vara lysande, i dubbel bemärkelse. Jag ska dit.