Pernilla Anderssons debut på svenska påbörjades i slutet av maj förra året när Pernilla, enligt henne själv, vaknade upp och med både text och musik i huvudet till låten Johnny Cash och Nina P och en av de bättre låtarna på albumet – Vintern blev för lång. Men trots hennes egna och snygga produktion är det något som saknas och man lämnas tråkigt nog till stor del oberörd av hennes vardagsbetraktelser och historier.

Jag vet inte om det är hennes röst, eller tonläget i den som inte kopplar greppet om en ordentligt. Texterna finns där och musikaliskt är det trots vissa skavanker mycket bra. Både fina pinaoslingor och mjuka gitarrer bygger tillsammans upp både små och stora pampiga melodier med fina stämmor som ibland även gästas av stråkar.

Givetvis finns det undantag som bekräftar regeln; duetten och covern Jag och min far med Dregen rör en med texten som framstår som personlig tillsammans med det ackompanjerande pianot och de fina stråkarna. Även den tidigare nämnda Vintern blev för lång sticker ut och lyfter albumet.

Även om det finns några bra låtar så klarar de inte av att bära upp hela albumet själva. Gör dig till hund är inte ett dåligt album, men det saknar det där lilla extra som krävs för att man skall vilja återvända till det när man redan lyssnat på det tre-fyra gånger.