När Henrik, den andra och mindre aktiva medarbetaren här på tram7, hörde talas om tyska Get Well Soon sa han att det var det fulaste namn han någonsin sett. Så när Konstantin Gropper, mannen bakom namnet, var i Sverige för att ge några spelningar var det givetvis ett tvång att fråga om just namnet när vi passade på att träffa honom.

- Det var en vän till mig som kom på namnet. Jag tyckte att det passade väldigt bra därför att det är väldigt enkelt, men samtidigt kan man tolka det på flera olika sätt. Och det omfattar också hur jag ser på musik och konst – vilket är något som liknar ett tillstånd, som alltid kan bli bättre, förhoppningsvis genom mig. Att skriva musik och texter är också någon form av terapi, så i slutändan tyckte jag att det var ett riktigt bra namn.

Konstantin Gropper växte upp på landsbygden i södra Tyskland i en familj där han fick bekanta sig vid musiken redan vid barnsben. Med en pappa som musiklärare och när det samtidigt inte finns så mycket annat att göra, så blir det svårt att undkomma just musiken, som han uttrycker det.

- Musik var definitivt huvudämnet hemma och det var i stort sett det enda som fanns att göra och jag var aldrig sportintresserad heller, eftersom det inte fanns något sådant där. Men det fanns musik… Jag började väldigt tidigt. Min syster är också musiker, klassiskt skolad, men hon spelar i mitt band.

Hjälper hon dig med musiken?

- Inte direkt med själva låtskrivandet. Normalt så kommer hon och resten av bandet in i bilden när låtarna är klara. Men arrangemangen för spelningarna gör vi tillsammans som ett band. När jag spelar in typ låtar så tänker jag inte riktigt på själva upplägget med ett band, jag gör bara vad jag känner för och först efteråt så får vi försöka få ihop det på en scen. Det är så det fungerar, det är då det blir en bandgrej.

Innan släppet av din första skiva släppte du fem EP:s och det tog dessutom fem år att göra klart den, varför blev det så?

- Ingen av dom släpptes ”på riktigt”, utan det var mer små EP:s jag gjorde själv och sålde när jag spelade. Jag tror faktiskt att det var tre. Sedan så blir det nog lite så med en debutskiva, man samlar ihop låtar under åren tills det blir en skiva som man släpper. Det blev lite av en samling låtar som jag tyckte passade ihop till en skiva.

Så hur tänkte du när du gjorde din nya skiva?

- Definitivt totalt annorlunda. Mest för att den gjordes under en så pass koncentrerad period. Det var under fyra månader jag skrev och producerade hela skivan – vilket du säkert förstår är helt annorlunda. Men jag gillade det, för på den första skivan höll jag hela tiden på att lyssna på låtarna hela tiden och ändra dem, en konstant förändring. Visst fanns det idéer utanför denna period om fyra månader, men spela in och producera tog inte längre tid.

Det låter rätt snabbt?

- Ja, jag vill att det skulle gå fort, just för att jag ville att den skulle bli annorlunda.

Du har studerat filosifi och litteratur – tror du det hjälpt dig när det gäller dina texter?

- Jag avslutade aldrig utbildningen.

Illa!

- Jag slutade för musiken, jag gav den en chans, säger han skrattandes och fortsätter:

Jag vet inte riktigt om det är något som är bra eller dåligt, men det är något jag fortfarande har intresse av och det har garanterat influerat mitt skrivande. Bra? Kanske, kanske inte. Men det är något som är en del av mig nu i alla fall.

Förutom att göra musik som Get Well Soon sysslar även Konstantin med att skriva filmmusik. Efter att den första skivan hade släppts kontaktades han utav flertaler regissörer som helt enkelt undrade om han skulle kunna tänka sig att skriva musik till deras filmer, vilket han gillade, eftersom det var något han alltid hade velat syssla med redan innan. Hittills har han gjort musik till fem filmer: två hela soundtrack och några lösa låtar.

Det måste vara rätt så annorlunda att skriva musik till en film än att göra sina egna låtar?

- Ja, det är väldigt blandat. När man skriver sitt egna material kan man göra precis som man vill. När man gör musik för en film är det många människor inblandade i det hela som har deras alldeles egna åsikt om hur något ska låta så man måste diskutera det hela tiden, men det är ett roligt grupparbete. För det mesta görs musiken också väldigt tidigt steg i produktionen, när filmen inte ens är helt filmad ännu eller så. Så regissören berättar vad som händer i en specifik scen och kanske att det är en väldigt känsloladdad scen, och det är vad de vad de vill att man ska fånga. Ibland fungerade det, ibland inte, men jag gjorde mitt jobb.

Vad gillar du bäst – göra din egna musik eller till filmer?

- Det är enklare att göra sina egna saker, eftersom man inte behöver kompromissa. Men å andra sidan, så blir det mer intressant att göra filmmusiken eftersom det är mer ett team man jobbar med och det är något som alltid är roligt – att inte alltid vara ensam med det man gör och inte alltid vara sin egna chef. Jag kan inte riktigt säga vilket jag gillar bäst, men det är så klart alltid svårt för en artist att kompromissa.

Men det måste vara en utmaning att göra filmmusik?

- Ja, det är verkligen en utmaning. En riktigt bra sådan.

Du har dessutom valt att döpa en av låtarna på den nya skivan efter den tyska regissören Werner Herzog (Gets Shot), hur kommer det sig?

- Jag är ett stort fan av hans arbete och av honom som person. Titeln är titeln på ett YouTube-klipp där han blir intervjuad och samtidigt skjuten. Vilket är ett av många exempel varför jag beundrar hans arbete. Han riskerar alltid sitt liv för sin konst. Han är verkligen galen vilket jag också beundrar, och totalt orädd. Så detta är lite av mitt sätt att hedra honom.

Jag har bara sett Rescue Dawn av hans filmer. Kanske borde jag se fler?

- Den är lite annorlunda och inte riktigt det bästa exemplet på vad han gör. De tidiga tyska filmerna är ganska imponerande och hans dokumentärer. Du borde se Grizzly Man, den är riktigt riktigt bra. Han har en som går på bio nu – The Bad Lieutenant, men den har jag inte sett ännu. Men som sagt, de riktigt tidiga sakerna är mycket bra, fast de är alla på tyska.

Jag kanske kan hitta dem dubbade på svenska?

- Haha, eller hur. Men dokumentärerna kan man nog hitta.

Det är efter en stunds samtal med Konstantin uppenbart att kulturen har en stor plats i hans liv. Kanske allra störst plats har kärleken till filmen, förutom just musiken, i hans liv. Den har till och med färgat av sig på hans spelningar han gör nu efter att den andra skivan har släppts.

- Vi är sex stycken på scenen just nu. För denna turné, med detta album, gör vi en show med videor så det blir lite mer ett koncept. En berättare leder publiken genom hela spelningen och det är nästan mer en film baserat på vad vi gör just nu. Det låter lite annorlunda än på skivan också, eftersom skivan delvis är orkestrerad och du kan bara göra vad du kan med ett sexmannaband. Jag har alltid gillat liveband och spelningar, för det blir alltid lite annorlunda mot hur skivan låter och jag tycker inte riktigt att försöka återge skivans ljudbild på scen är något man bör eftersträva.

Du tycker det är bättre att göra något nytt?

- Ja. Göra lite annorlunda versioner av låtarna. Ibland blir det nära hur det låter på albumet och ibland inte. Det är så det är.