Tre svenska:
Lo-Fi-Fnk – The last summer
Schack. Jävla. Matt. Så kändes det när jag hörde Lo-Fi-Fnk:s nya skiva första gången. Enkel, elektrisk pop som sätter sig på hjärnan och i hjärtat. Det är vad jag gillar bäst. Detta är precis det. Jag kan redan nu garantera att denna skiva kommer ligga högt högt på min årsbästalista.

Forest & Crispian – The saint
Vet egentligen inte om jag ska outa att jag gillar den här skivan. Det känns både som en fantastisk skiva och en töntig plojskiva. Men det kan man leva med när mästerverk som Let the best band win också finnes. Jag blev fullständigt golvad i alla fall. Kanske har jag blivit en tönt, kanske har jag alltid varit det. Vi låter det vara osagt.

Magnus Ekelund & Stålet – Svart flagg
Man sitter ju bara och väntar på en ”ny Håkan Hellström”, alltså en manlig sångare på svenska som kommer från ingenstans och levererar. Nu kom ju kanske inte Magnus Ekelund från ”ingenstans” eftersom förstasingeln tillsammans med Jakob Hellman spridits i varenda blogg, twitter, facebook och postfack som finns. Men ändå. En fin skiva. Däremot skulle såklart Serenades varit med här, men dom har jag redan skrivit om tidigare så det kändes för tråkigt.

Bubblare: Serenades – Criminal heaven, Little Dragon – Ritual union, Team Rockit – 1988

Tre utländska:

Is tropical – Native to
Så var det detta med att ”komma från ingenstans och leverera”. För mig gjorde denna platta det. Och vilken platta. Jag säger såhär ja: Årets bästa från utländsk artist! Så säger jag. Inga konstigheter alls. Har du inte hört detta, så lyssna. Har du hört detta, så lyssna mer. Sen blev man ju inte mindre hooked efter den fina spelningen på Popaganda Jag. Är. Kär.

Cults – Cults
Pling-plong-pop. Så lätt och vackert. Man kan inte göra annat än att älska det här. En av årets största hyper och jag sitter så långt fram i det tåget man kan göra, det känns bra. Ingen låt är över 4 minuter. Ingen låt är svår att ta till sig. Sånt värmer ett pophjärta.

Monarchy – Around the sun
Jag är fortfarande tagen efter Popaganda-spelningen förra året. Jag har sedan dess mer eller mindre stalkat bandet genom Facebook och Twitter. Sett varenda obskyr video (den om deras debutspelning i rymden rekommenderas) och laddat hem varenda remix som släppts. Jag älskar att dom är så hemliga. Jag älskar att dom är så bra. Jag älskar Monarchy.

Bubblare: Blood Orange – Coastal grooves, Washed out – Within and without, My morning jacket – Circuital