Dag två av Popaganda började med Name the Pet. En artist vars framträdande går att beskriva med lite väl mycket bas och en ljudvolym som borde ha varit över socialstyrelsens regler. Det är fortfarande svårt att förstå vad hela tanken med basen är. Varför den ska vara så hög när den inte fyller någon direkt funktion, det är bara onödigt mycket bas som inte är en väsentlig del av musiken i den mängden. Bäst med Name the Pet var en låt av en låt som lät lite mer klassisk pop, så att säga, lite mindre bas så andra ljud och toner fick lite plats. Name the Pet visade, precis som många andra artister i går, att det finns rätt mycket musik som gör sig bättre i studioformat än live.

Suburban Kids With Biblical Names kanske borde ligga i samma fack av artister, när de på stora scenen tar hjälp av en iPod, men det finns en helt annan charm i deras typiska indiepop jämfört med t.ex. Name the Pets hipsterpop. Deras spelning var gårdagens mest tafatta.

Årets kortaste spelning bjöd Masshysteri på, även om den hade kunnat bli ännu kortare på grund av en trasig gitarrsträng. Lite tur hade de då The Teenagers lånade ut en ny vilket böjd på kommentaren ”den bästa gitarren jag har spelat på, jag kommer aldrig ha råd med en sån här”. Innan konserten blev det en MySpace-lyssning och för er som inte hört Masshysteri, så är det inte så hysteriskt som det kanske kan låta. Punkigt och rockigt som oväntat lämnade lite mersmak. Något som bör ses som ett relativt bra betyg då jag personligen inte brukar fastna allt för lätt för denna typ av musik.

[ingenting] då. Det är inte kul när saker inte går som det ska, till exempel att få tag på rätt personer för att kunna fotografera en spelning. Detta hände innan Camera Obscura skulle ställe sig på den lilla scenen och jag fick bara höra [ingenting] på avstånd. Men även flera hundra meter bort är Sibille Attar fortfarande lika fantastisk på Dina händer är fulla av blommor. En ny favoritlåt med [ingenting].

Camera Obscura som av någon anledning inte fick spela på festivalens stora scen gjorde förvånadsvärt bra i från sig, trots att de tagit dem fjorton timmar att ta sig från Skottland till Stockholm, med missade anslutningsflyg. Men någon form av humor hade Tracyanne Campbell kvar när hon sa att någon kanske skulle känna igen Lloyd, I’m Ready to be Heartbroken innan de drog igång en av de bättre låtarna från Let’s Get Out of This Country, från 2006. Det var inte lika bra som när jag såg dem på Debaser Medis senast, men de låtarna från det nya albumet My Maudlin Career lät faktiskt mycket bra live varvat med prat om getingar.

Finalen Razzle Dazzle Rose, som är det bästa spåret tillsammans med Country Mile från deras förra album kan aldrig bli dålig, även om trumpeten i går var lite halvdan. Lite synd var det allt att deras fina cover på Springsteens Tougher Than the Rest, som de spelat under sin promotion turné i USA, inte spelades i går. Det hade nog många tyckt om.

Det fanns ett band på Popaganda som på något sätt alltid levererar. Jag har berättat förut att de var bättre än Glasvegas, som support, och i går kan de knappast ha gjort någon besviken. Hur de lyckats bli så exceptionellt bra live är något jag fortfarande undrar över. Det är Florence Valentin jag pratar om. Love Antells mellansnack, om dyra bostadsrätter överraskar aldrig och även om hans politiska åsikter som levereras både på det sättet och i texterna må vara blåögda, så spelar det ingen roll när det låter så bra som det gör.

Bas bas bas. Det är tre ord som beskriver Miike Snow live. Publiken älskar det, och jag undrar varför. Visst, basen är inte frånvarande på deras album, men den tar inte all plats som det gör när de spelar live. Upplevelsen försvinner lite, liksom. Det kokar i publiken när de bränner av Animal och Bloodshy & Avant ser ut att ha fantastisk kul på scen vilket höjer känslan. Men nästa gång jag ser Miike Snow får de hemskt gärna tänka på den där basen, det låter bra utan att man försöker blåsa bort publiken.

Camera Obscura kommer som många säkert vet att spela på Popaganda i augusti i Stockholm men det blir mer än så! I oktober kommer de nämligen tillbaka för att bjuda på deras underbara pop i Göteborg, Stockholm och Malmö.

Har ni ännu inte lyssnat på deras förträffliga nya album My Maudlin Career är det banne mig dags nu!

När och var?

1 oktober – Göteborg, Parken
3 oktober – Stockholm, Strand
5 oktober – Malmö, Debaser

Biljetter?

Se sedvanliga förköpsställen när datum för spelning börjar närma sig.

MySpace?

myspace.com/cameraobscuraband

Videon till den andra singeln Honey in the Sun från Camera Obscuras alldeles förträffliga album My Maudlin Career. Se till att ni lyssnar på det om ni ännu inte gjort det!

Glöm inte att de spelar på Popaganda i sommar. Det kommer i alla fall inte jag att missa.

Popaganda har valt att förgylla allas sommar! Glasgowbandet Camera Obscura, som förra veckan släppte sin mycket fina skiva My Maudlin Career, kommer att spela på festivalen i sommar. Oerhört roligt!

Även svenska Parken och franska The Teenagers är klara, och finska Le Corps Mince de Françoise samt Lifelike är klara för klubbspelningar.

Video till första singeln French Navy, från det kommande albumet My Maudlin Career. En låt som faktiskt växt en hel del sedan de första lyssningarna. Singeln släpps som 7″ och digitalt den 13 april. En vecka innan albumet.

Äntligen har det kommit lite information om Camera Obscuras nya album. Albumet som fått titeln My Maudlin Career släpps den 20 april över allt förutom USA som får vänta tills den 21.

Den första singeln, French Navy, släpps den 13 april men redan nu kan ni lyssna på titelspåret här i Flashspelaren, köpa det från iTunes eller få det helt gratis som mp3 om ni registrerar er på camera-obscura.net. Carey från bandet berättar att det är i just denna låt hon spelat på Abbas piano.

Glädjande nog återfinner vi ljudbilden från fantastiska Let’s Get Out of This Country. Kanske kan vi tacka Jari Haapalainen för det.

Spårlista

1. French Navy
2. The Sweetest Thing
3. You Told A Lie
4. Away With Murder
5. Swans
6. James
7. Careless Love
8. My Maudlin Career
9. Forest And Sands
10. Other Towns And Cities
11. Honey In The Sun

Är du sugen på att höra hur det går med inspelningen av »Camera Obscuras« nya skiva? Då föreslår jag att du läser bloggen de skriver på deras myspace.

Det ser ut som om att de kommer att uppdatera hyfsat frekvent då de redan har uppdaterat två gånger i dag!

Återigen är det »Jari Haapalainen« som sköter produktionen och även »Björn Yttling« är tillbaka och hjälper till med stråkpariter. Jag känner på mig att skivan kommer bli precis lika underbar som den förra.

Så här bra lät det på förra skivan;