Inför sitt fjärde album Bits spelade Brooklyn-trion Oxford Collapse in hela trettio låtar. Av dessa valde man tretton stycken att representera bandet. Så här i efterhand känns det som att de i stället borde ha finslipat och putsat till de tretton låtar de faktiskt valde till skivan. Resultatet nu känns bara haffsigt och mer som en blandskiva än ett helt album.

I det stora hela känns bandet mest trötta och omotiverade, spår som A Wedding med dess grundlösa stråkar blir bara krystat. Men givetvis finns det undantag, ibland blir deras annars tröttsamma indierock faktiskt bra. Ett exempel är Children’s Crusade som bjuder på härligt marcherande trummor och snyggt gitarrspelande. Annars faller tyvärr det mesta platt.

I can’t remember things, sjunger Michael Pace på första spåret och jag får samtidigt känslan av samma sak. Jag kommer nog inte komma ihåg så mycket av Bits förutom att han Young Love Delivers sjunger om Sverige.