Bra album:

Bring Me The Fucking Riot Man – Solidarity Died And So Did We
Bandets sångare Jens Sjögren har varit på min idol-lista sedan 2002 när han tillsammans med Sebastian Hedin hade det underbara matlagningsprogrammet Superklasse på TV4. Jag följde även deras Stor i Japan med stort intresse. Framförallt älskade jag alla intro-låtar som diverse artister gjorde, en ny för varje program. Spotifya Big In Japan och du hittar ganska många av dessa. Nåja, musiken. Det är inga större konstigheter. Fullt ös och bra drag. Kanske inte det bästa jag hört, men denna månad och med låttitlar som ”Bob Hund: Will You Please Give Me Your Autograph You Can Write It On My Right Arm Just Below My Tribal Tattoo” så duger det faktiskt väldigt bra.

Kent – Jag Är Inte Rädd För Mörkret
Hypen mina damer och herrar. Det var länge sedan jag upplevde en sån enorm hype. Säga och tycka vad man vill om Kent, men dom har onekligen engagerade fans. Mitt flöde på twitter verkligen exploderade vid följande tillfällen: när första låten släpptes, under bandets intensiva fylletwittrande, under den ENDA presskonferensen samt när dom via ”kodade” tweets släppta halva plattan. Roligt att följa och se ett såpass gammalt band anamma den nya tekniken. Musiken låter lite som ”gamla Kent”. Inte jätteupphetsande, men en stabil platta från Sveriges största band.

Love Antell – Gatorna Tillhör Oss
Love Antell är som bekant frontman i Florence Valentin. Hans soloplatta låter ganska precis som allt annat Florence Valentin gjort, fast lite tråkigare och segare tyvärr. Men ändå helt okej.

Vi som nästan blev omnämnda: Frida Hyvönen – To The Soul, Little Marbles – Vi Kan Göra Det Hur Du Vill

Tre svenska:

The Serenades – Birds
Jag hade hört det första smakprovet Birds någon gång, tyckt om det men inte lagt så mycket energi på att ta reda på vad det var för något. När jag sedan fick reda på att Markus Krunegård tillsammans med Adam Olenius (sångare Shout out louds) låg bakom det så blev jag eld och lågor. Generellt så brukar allt Krunegård rör vid bli till öronguld. Så också denna gång. Fin, enkel pop som passar perfekt till årstiden. Nu väntar jag bara på att någon festival ska boka duon. Ska vi säga Popaganda?

Veronica Maggio – Satan i gatan
Jag har fullkomligt spelat sönder Jag kommer, redan nu. Precis som jag gjorde med Dumpa mig och Stopp. Jag är en riktig sucker för enkla texter som sätter sig direkt. Speciellt när det är bra producerat, en fantastisk sångröst och en hyfsat vettig text. Jag kommer har allt.
Resten av skivan känns lite mognare än tidigare skivor. Satan i gatan vad jag kommer spela den här skivan hela sommaren lång. Satan i gatan!

The deer tracks – The archer trilogy pt.1
Gävles stoltheter The deer tracks gör ”en Robyn” och släpper skiva i tre delar under samma år. Än har duon en bit kvar till samma hype. En alltför lång bit i mina öron dock. För det är faktiskt en riktigt bra skiva. Elektrisk, minimalistisk pop. Rekommenderar speciellt Ram ram som förutom att vara en skön låt har en rolig twist i slutet.

Bubblare: Riddarna – Riddarna, Niclas Frisk – Deeper in Chinatown

Tre utländska:

Architecture in Helsinki – Moment bends
Australiensarna med det underliga bandnamnet har gjort en fin skiva som i vissa stunder påminner rejält om The tough alliance. Speciellt slående är likheten på plattans andra spår Escapee. Förstasingeln Contact high är en av årets absolut bästa låtar och jag hoppas att den kommer spelas på många dansgolv i sommar.

Glasvegas – EUPHORIC /// HEARTBREAK \\\
Glasvegas slog ju som bekant igenom med dunder och brak under 2008 med den självbetitlade debutplattan. Förväntningarna inför uppföljaren var med all rätta skyhöga. Pitchfork toksågade den med betyget 4,1. Svenska Dagbladet gav den full pott. På den nivån är det, åsikterna är otroligt skilda bland musikkritiker-kåren. Personligen är jag ungefär lika kluven, kan helt enkelt inte bestämma mig om det är bra eller dåligt. Vad jag vet dock är att det är den töntigaste albumtiteln någonsin.

About group – Start and complete
Bara för att Alexis Taylor är inblandad och för att det inte finns några andra speciellt bra släpp så tar jag med denna. Det är annars rätt sömnig elektronisk musik från ett gäng rutinerade musiker. Jag tror säkerligen dom hade mycket roligare vid inspelningarna än vad vi någonsin kommer ha av resultatet.

Bubblare: Vivian girls – Share the joy, Explosions in the sky – Take care, take care, take care

April-låten:

Håkan Hellström – Minnen av aprilhimlen
När man gör en sökning på ”april” i Spotify så dyker en hel drös låtar av Dead by april upp som de populäraste. Det känns inte helt okej. Självklart ska Håkans mästerverk vara populärast. Sen ska ALLA låtar som Last days of april gjort dyka upp. Därefter ska man behöva scrolla tre minuter för att hitta Dead by april. Så svenska folket, uppdatera era playlists genast. Tack på förhand.

Bubblare: Last days of april – No time for dreams