Brooklynduon Baby Alpaca som släpper sin andra EP 25 juni har nyligen släppt en singel, Wild Child, som helt klart kommer sätta dem på kartan i muskvärlden.

Wild Child är en långsam mix av soul och rock med inslag av mer alternativ R&B. Låten börjar långsamt både instrumentellt och sångmässigt och blir egentligen aldrig mer än halvsnabb, men den har så otroligt mycket känsla. Chris Kittrells mjuka men intensiva röst släpar igenom låten och förmedlar styrka, trots den något dystra texten. Definitivt en låt som trots sitt låga tempo ändå svämmar över med kraft!

Det legendariska rockbandet Dinosaur Jr. som tillsammans med Pixies skapade den moderna alternativrocken har under sin karriär gjort massvis med covers på allt från Bowie och The Cure till Guns n’ Roses. Den här gången är det Phoenix som hyllas med en cover inför deras kommande skivsläpp.

I alla låtar Dinosaur Jr. gör ligger mycket vikt på så pass komplicerade riff och solon att man lätt tappar andan. Så låter det självklart även här men i ”Entertainment” hålls ett lugnare tempo jämfört med den genomsnittliga Dinosaur Jr.-låten. Det gör att J Mascis i det här fallet väldigt ömma röst och Phoenixs något osammanhängande men vackra text får ta mycket plats. Resultatet blir att hela låten får ett intimare och mysigare sound än originalet. Outrot består, i sann Dinosaur Jr.-anda, av ett mäktigt solo som håller på i en hel minut. Lyssna, förundras och njut av Dinosaur Jr.s magi!

Det tyvärr ganska okända och nu dessutom splittrade amerikanska indiepopbandet Voxtrot släppte 2005 sin debutskiva Raised by Wolves och på denna gömde sig The Start of Something, en generationsöverskridande popskatt!

The Start of Something är en otroligt medryckande låt redan från första sekunden. Voxtrot blandar 2000-talets indiepop med starka influenser från 60- och 80-talets pop och landar i ett sound som liknar till stor del liknar The Smiths musik. Den svängiga basen i kombination med piano och popigt lekfulla gitarrer ger låten värme och gör det omöjligt att sitta still. Men det som verkligen får låten att stå ut är sångaren Ramesh Srivastava, framför allt för att han är en av de få sångare som klarar att dra ut toner på samma sätt som Morrissey. Då vissa skulle skulle säga att ”The Start of Something” snarare låter som en remake av ”This Charming Man” än en egen låt, skulle jag säga emot; Voxtrot har i ”The Start of Something” hittat en perfekt mix av gammalt och nytt och gjort en poplåt som är värdig att få kallas skatt!

Demon Dance är det andra smakprovet vi bjuds på från Surfer Bloods kommande skiva Pythons, som släpps den 11 juni. Det är inte direkt vad man kunde förvänta sig av Surfer Blood då det är popigare, framför allt genom den synthdominerade refrängen och sången som har fler effekter på sig än på tidigare album. Surfrocken finns kvar och kommer säkerligen aldrig lämna deras sound men Demon Dance ger hopp om ett mer experimentellt Surfer Blood, vilket kan bli väldigt bra!

Efter One Way Trigger var många chockade och undrade om det var en helt ny version av The Strokes man hörde, om The Strokes 2.0 var ett synthband. Men i och med dagens släpp är det lika självklart att The Strokes fortsätter spela garage som att Gallagher-bröderna aldrig kommer att sluta bråka.

All The Time börjar starkt med ett typiskt Strokes-riff och går i slutet av versen in en vacker slinga som tillför mildhet innan refrängen kommer igång vilket gör versen väldigt mäktig och färgstark. Refrängen blir betydligt röjigare och väldigt medryckande genom att ett mindre instrumentellt kaos möter Julians perfekta balans av skriksång i vad som nästan liknar en kraftmätning. Rakt igenom är det en riktigt vass låt som liknar många av låtarna på Room On Fire och definitivt gör sig värd av att vara den första singeln till The Strokes nya skiva Comedown Machine som släpps i mars.

Jag höjer mitt glas för The Strokes som förblir garagegudar!

Att våren 2013 kommer att bjuda på massor av bra musik har sedan länge varit klart men ändå verkar det aldrig ta slut på bra släpp. Igår kunde The Postal Service meddela att de för att fira debutskivan Give Ups 10-års dag släpper en deluxeversion som förutom en remastrad version av skivan även innehåller remixer, covers och några osläppta låtar.

En av de osläppta låtarna är Tattered Line Of String som redan från början förvånar då den har ett högre tempo än vad The Postal Service oftast har. Hoppiga trummor och en studsig takt är karaktäristiskt för The Postal Service men i kombination med det lite högre tempot skapas en energi som man annars kan sakna i många av låtarna på Give Up. Det som verkligen lyfter låten är syntharna som ger ett mycket poppigare och gladare sound, vilket till viss mån är bra då texten inte är den gladaste.

Tattered Line Of String är alltså en riktigt bra och dansant poplåt som jag verkligen hoppas att få se live i sommar, förhoppningsvis är det något som de svenska festivalbokarna håller med om!

Den 10 augusti förra året gick jag runt och deppade över att jag inte var på Way Out West och undrade om någon kunde vara mer bitter än vad jag för tillfället var. Men just samma dag passade det skotska bandet The Shakedown Project på att släppa sin otroliga debutplatta och göra mig lycklig! ”Tell me What I want” är en av de vackraste garagelåtarna jag hört. Den blandar klassisk garagrerock med psykadeliska influenser och somriga riff vilket skapar en ljudbild full av ljud, utan att den blir grötig då ljuden lägger sig som lager på varandra och skapar en helhet.

Sångmässigt levererar Kris Mitchell galet bra genom att föra fram den desperation och uppgivenhet som finns i texten utan att låta den ta över och endast bli en kontrast till riffen och ljusa körsången. The Shakedown Project förtjänar storhet!