Det Vackra Livet är Philip och Henrik Ekströms nya projekt där de gör musik på svenska. Bröderna utgör i vanliga fall stommen i Göteborgs eget The Cure, The Mary Onettes (om ni undrar vad Stockholms The Cure heter så är svaret Shout Out Louds). I en, för att citera pressutskicket, ”kreativ explosion” skrev Philip majoriteten [...]
Där Sometimes I Wish We Were an Eagle slutade, sakral uppgörelse med Gud, fortsätter Callahan sin nya skiva med sig själv i rollen som frälsare. Han reser över den nya vilda världen. Berättar kargt, sjunger kargt, musiken är karg. Det är ingen slump att albumet är döpt till Apocalypse. Borta är de ljuva stråkarna, men [...]
På söndag ska jag se Belle & Sebastian (när det här publiceras har jag antagligen redan gjort det). Jag älskar Belle & Sebastian. Jag älskar dom, men jag kan inte undfly den där känslan som kommer till mig då jag lyssnar på deras tidiga tillika bästa album. Att den här musiken inte är gjord för [...]
I Sverige har man, fullt förståeligt, längtat efter våren. Nu är den här. Vissa har också, förhoppningsvis i alla fall, längtat efter Peter Bjorn And Johns sjätte skiva. Nu är den här även den. Den heter Gimme Some, och jag kan inte undgå att tycka att den borde varit efterlängtat av fler, att den borde [...]
Papercuts känns som något nytt inom den snäva popsfären, men faktum är att Fading Parade är Jason Quevers fjärde album bakom pseudonymen. En anledning till att man inte riktat uppmärksamheten mot Sub Pop-rekryten tidigare kan vara att musiken, hur musikaliskt korrekt den än har varit, har varit ganska uttryckslös och saknat karaktär. Inte funnit sig [...]
Jag tänker direkt, såklart, att det finns ungefär tusen såna här skivor. Alla kanske inte heter No Color, men några gör det antagligen. Tusen såna här skivor som skapats och spelats in bara de senaste fem åren. Mer eller mindre påkostade, mer eller mindre marknadsförda, mer eller mindre ett resultat av ett visst Fleet Foxes [...]
Från början blickade New Yorkarna över Atlanten mot de coola brittmodsen, nu verkar tiden vara inne för britterna att blicka åt andra hållet. För aldrig tidigare har väl ett Londonband låtit så J Mascis som här? Till och med omslaget med en kluddgubbe påminner om Dinosaur Jrs estetik. Nu klarar dessbättre Yuck av att stå [...]
Att släppa ett kritikerbejublat album och sen, några månader efter, en mindre EP, liksom utav bara den kreativa farten. Vet inte vad ni tycker, men själv anar jag en så kallad trend. Det känns lite som något som ligger i tiden. The Tallest Man On Earth gjorde det förra året. Girls har gjort det. Och [...]
Du sa att något måste hända snart Vi ska härifrån Jag sa du ska nog bli en konstnär en dag Och älska min misär Eskapism. ”Vi ska härifrån”. Du och jag och dekadensen. Vi mot dom. Samt populärkulturella referenser. Det händer något med mig när de här ingredienserna vävs in snyggt i popmusik. När svenska [...]
Det är inte lätt att 2011 försöka förklara för en ungdom vad indie är. När man väl gett sig in på en förklaring slutar det med att de loggar in på Facebook och trycker gruppen INDIESCENs gillaknapp, för att sedan i sin feed få uppdateringar om Miike Snows kommande spelningar. Goda intentioner leder inte alltid [...]
Baleärisk folktronica med nu-rave-tendenser. Funkpop med tung basgång och dubinslag. Baskisk folkmusik i en modern LSD-tappning. Uppslagen är många när man försöker definiera Crystal Fighters. Antalet grepp bandet tagit till likaså. I virrvarret av akustiska gitarrer och glitchande synthljud finns dock något enhetligt som håller ihop allt – en frenetisk rytm som vägrar stanna upp. [...]
Det sex man starka brittiska partypopkollektivet The Go! Team är tillbaka efter tre års tystnad. En tystnad som nu bryts med så kallad råge: Rolling Blackouts, deras tredje efterlängtade skiva, är en enda lång hipp och svängig samplingsfest. Och det är, kan jag säga direkt, omöjligt att värja sig. Varför man nu skulle vilja det. [...]
Norman Blake från Teenage Fanclub och forne Gorky’s Zygotic Mynci frontmannen Euros Childs (var inte orolig, jag vet inte heller riktigt vad det betyder) har fått ett litet kärleksbarn ihop: Jonny. Eller rättare sagt, de har gått samman och startat ett band med det fantastiska namnet. Och det är lite lustigt kan man tycka, efter [...]
2007 hade vi knappt hört något av honom, men visste ändå att han var det bästa som hänt oss. Det behövde inte vi säga, det sa han så självsäkert själv. På det kaxiga och smutsiga mixtapet ”Välkommen till Gullmarsplan” slog han ner som en mindre bomb. Vi hade inte hört något liknande tidigare, det kavata [...]
Det är något med de amerikanska kusternas skiljaktigheter. Väst mot öst. Efter de senaste årens vurm för västkustens surfarliv kommer nu motreaktionen. Paret som utgör bandet Tennis, Alaina Moore och Patrick Riley, träffades när de läste filosofi på college och hittade sedermera en egen livsfilosofi. Efter examen lärde de sig att segla och lämnade hemstaden [...]