tram7.se

I slutet av januari släppte Joel Alme uppföljaren till den hyllade debuten Master of Ceremonies, och även om han var lite nervös för mottagandet så var det nästan lika lysande recensioner för den nya skivan Waiting For the Bells.

Den första singeln You Will Only Get It Once kom det inte någon video till, men låten If You Got Somebody Waiting har däremot fått en finare behandling. Videon ovan är regisserad av Mats Udd och spelades in under två dagar på Torö. Skådespelarna i videon, förutom Alme själv, heter Christian Ledebur-Wicheln och Lars Tollin.

tram7 gjorde en intervju med Joel Alme innan skivsläppet och den kan ni läsa här.

I slutet av januari släppte Joel Alme sin andra skiva, och trots att han trodde att kritiken skulle bli så där, har Waiting for the Bells helt rättvist fått lysande kritik. Med start i februari är det dags för turné som sträcker sig till sommaren i och med festivaler. Fler datum kommer dock att tillkomma!

Spelningen i Stockholm blir en helkväll med Send in the Clowns som förutom Joel Alme bjuder på Birgit Bidder och The Guilty Ones.

Passa även på att kolla in intervjun som tram7 gjorde med Joel Alme. Den finns här.

När och var?

25 feb – Linköping, Herrgårn
27 feb – Sundsvall, Aveny
25 mar – Umeå, Umeå Open
9 apr – Göteborg, Trädgår´n
10 apr – Lund, Mejeriet
17 apr – Stockholm, Debaser Medis
29 apr – Uppsala, V-Dala Nation
30 apr – Malmö, KB

Biljetter?

Se respektive spelställe

MySpace?

myspace.com/joelalme
myspace.com/birgitbidder
myspace.com/theguiltyonesband

Joel Alme är lite nervös när vi möts vid Slussen. Och anledningen till nervositeten är inte att han ska bli pappa i mars, utan det är det kommande skivsläppet. Han tror inte att det kommer att bli några bottennapp med kritiken, men lite ljummet kan det allt bli, säger han medan han sitter och leker med sin snusdosa.

- Det känns som att det alltid behövs en debutant som ska hypas. Så man flyter lite på det och sen kommer den andra skivan och då ”ska han sänkas lite”.

Lite så där ”nu ska vi sätta ner han på jorden”?

- Ja, fast jag har gått rätt mycket på den här jorden. Om de bara visste.

På första skivan var många av låtarna inte alltid om just Joel själv, utan andras upplevelser och berättelser. På Waiting For the Bells är det lite blandat med. Det är lite om hans nya liv och oron kring det men det finns även några små noveller om vänner och så, som han uttrycker det själv.

- Jag lyssnar mycket på texter från bland annat The Ronettes. Jag vill att det ska bli lite enkelt på det sättet även om det ibland är svårt att förklara med enkelhet. Ofta blir det om oron för kärleken i det här nya livet och om det ska hålla eller inte. När man går in ett sådant här liv, om man jämför med det jag levde innan, så ger man väldigt mycket och chansar med sig själv. Och om det här skulle paja så skulle man på något sätt brytas ned. Det blir lite som ryskroulette. Många av texterna är om känslan och oron att man kommer bli lurad lite. Jag vet inte om du upplevt det själv, men man kan vara väldigt orolig över att det förflutna hos den man träffar kan komma att påverka mycket.

Har du någon gång funderat över att göra en duett? På vissa spår känns det som att det skulle passa.

- Ibland har jag tänkt på det. Men jag vet faktiskt inte riktigt med vem det skulle vara bara. Det hade varit grym att göra en med Monica Zetterlund, men hon är ju död. Men jag vet inte riktigt vad som skulle passa mig. Det finns många tjejer här i Sverige som sjunger jättebra. Den perfekta duetten är Fairytale of New York, den är väldigt fin och båda sjunger ganska likt med någon arbetarklassröst, och i dag sjunger alla tjejer så mycket renare och det skulle bli konstigt med min röst. Men kanske kan det bli någon på tredje skivan. Den har jag redan planer på, säger han leende och fortsätter.

- Men samtidigt känns det som att det blivit någon sorts mall. Man ska ha en duett, det ska vara ett intro och gärna någon instrumental låt. Det jag gillar med denna skiva är att jag kanske inte är helt supernöjd hela vägen, men jag gillar att låtarna är korta och att det kan ta några extra lyssningar för att man ska hinna med ordentligt. Det är bara låtar och man tänker inte på något annat.

Nästan alla låtar är under tre minuter – är det något du tänkt på?

- Det är faktiskt inget jag tänkt på. Jag har bara gjort låtarna så har det blivit så. De är ganska lika i strukturen. Oftast börjar refrängen, sen kommer en vers, sen kommer refrängen, sen kommer en vers och sen refrängen som också blir ett outro. Sen så är det ett stick ibland.

Hur kommer det sig att du släpper denna skiva på Razzia?

- När jag släppte den första på SY så var vi ju kompisar, och efter att jag släppte skivan så kändes det som att de kanske inte riktigt hade tid så det blev så här bara. Det är inte så att jag försökt klättra på någon stege. Razzia är ungefär likadant. Det är mer kompisar och man är med och bestämmer hur det ska vara och så.

De ställer inga krav och har massa regler och sådant alltså?

- Nä det hade jag nog aldrig kunnat klara av faktiskt.

Kontrollbehov?

- Nja. Det är något som kommer mer i en själv när man inte litar på dem man jobbar med. Då blir det ju så att man måste kontrollera allt lite mer hela tiden och man blir nästan lite manipulativ, men så är det inte här eftersom vi gillar samma saker. Vad som är bra är att de dock är kritiska, det är något som är bra för en själv. Man är ingen allvetare, liksom. Efter ett tag fastnar låtarna och blir till en röra och man kan inte längre höra om det är bra eller dåligt.

Du har sagt i en äldre intervju att du lärde dig mer om ditt liv under inspelningen av förra albumet än någonsin tidigare. Hur känner du för den nya?

- Förut var man mer en ungdom. Under inspelningen av förra skivan och när jag släppte den så skaffade jag mig ett liv. Jag gifte mig och blev styvpappa, så det det har hänt väldigt mycket. Under inspelningen av denna blev man tvungen att schemalägga lite med inspelningarna, hur ospontant det än låter. Fast när man är i studion så blir det samma sak. Lite mer planerande, så var det aldrig när vi spelade in förra. Under många år fanns det ingen deadline.

Almes första skiva, A Master of Ceremonies, tog nästan hela tre år att färdigställa. Låtarna skrev fort men det var själva inspelningsprocessen som tog tid. Och om saker tar så lång tid blir man på något sätt antiproduktiv, enligt Alme själv. Waiting For the Bells började spelas in precis efter att den första släppts och eftersom det inte blev så många spelningar fanns det mycket tid att spela in.

- Fast det känns som det tagit rätt lång tid trots allt. Jag bor i Stockholm nu och har fått pendlat en hel del, berättar Alme.

Ja det har man läst om, och det har blivit lite negativt om Stockholm?

- Det är så klassiskt att säga att Stockholm inte är bra när man väl får frågan. För mig handlar det inte om huruvida Stockholm är bra eller inte. Det handlar om ifall jag trivs eller inte. När man tänker på vad man saknar från en stad så är det oftast inte platser man saknar, inte jag i alla fall. Jag saknar mina vänner och familj. Det blir nog mer att man i själva formuleringen säger att Stockholm inte är bra bara för att man inte gillar att vara här, men det handlar inte om att Stockholm är dåligt utan att man saknar Göteborg. Jag bor dessutom en bit utanför stan och är sällan här, om det inte är interjuver och liknande. Några pengar att shoppa för finns inte heller. Det blir inte så mycket festande och det är ofta då man träffar och lär känna nya människor. Men det är inte så att jag har ett tråkigt liv…

Det har blivit ett annorlunda liv?

- Precis. På ett pedagogiskt tråkigt sätt kan man säga att det är ett riktigt liv. I det här livet finns det en chans för fortsättning. I det förra gjorde det inte riktigt det. Man kommer till en sådan punkt.

Något som kan ha undgått alla de som inte är särskilt fotbollsintresserade är att Joel har gjort en låt åt IFK Göteborg. Låten som heter Snart skiner Poseidon bygger på melodin från A Young Summer’s Youth, och var något som kom till när några vänner helt enkelt frågade om han kunde göra en låt.

- Det finns så många olika typer av låtar som spelas på fotbollsmatcher. Rock, hård techno och sådant där. Men det är lite som att den här har blivit en You’ll Never Walk Alone, och det trodde jag aldrig. Jag har bara varit på tre matcher och man blir lite generad när man hör den. Vi får se hur länge den håller.

För att citera en vän: ”Jag kan inte lyssna på Joel Alme. Jag tänker bara på IFK Göteborg. Min officiella åsikt är att han suger stenhårt”. Hur ska vi få honom att lyssna på Joel Alme igen?

- Haha, det kommer jag nog aldrig att lyckas med. Fast det beror på hur inbiten han är… Hade jag bara gått ut och varit IFK-supporter så hade jag väl kunnat förstå. Då hade det varit en annan sak. Men nu blandas IFK med musiken. Har han hört original-låten?

Ja, det tror jag. Men han är AIK:are…

- Då borde han kunna det, dom vann ju. Han borde tycka synd om mig, lyssna och tänka ”vi vann ändå”. Lite ödmjukhet över det hela.

I vår och i sommar kommer det bli några spelningar med Joel Alme och även lite festivaler. Ingenting är klart och officiellt ännu dock. Men med tanke på att Joel valt att spela in denna skiva med ett riktigt band, bara för att det ska bli bra live, så har vi alla något att se fram emot.

Så mycket till video är det egentligen inte, men det spelar ingen som helst roll för ni kan i alla fall höra första singeln från Joel Almes kommande album. Det är bara att glädjas åt att ljudbilden inte förändras med skivbolagsbyte – nya plattan släpps nämligen inte via Sincerely Yours utan Razzia Records. Något som vi här på tram7 verkligen ser fram emot! Det gör nog ni med efter att ha hört detta!

Singeln släpps som ni ser den 2 december.

21 augusti är det Grolsch Block Party på Skånegatan i Stockholm, som ni säkert hört Ison berätta på Spotify. Nu är det klart att Joel Alme kommer att bjuda på en spelning. Hello Saferide och Parken deltar också i festligheterna med varsit DJ-set. Det bästa är att allt är helt gratis. Man måste dock ha fyllt 21 år för att få delta. Men den bästa nyheten är att Joel Alme släpper ett nytt album nästa år, denna gång på Razzia Records.

Artister som är klara sedan tidigare är bland annat Ison & Fille och Montt Mardié samt en hel DJ:s. Besök grolschblockparty.se för all information ni kan tänkas behöva.

Joel Alme har som ni känner till gjort ett av de bästa svenska albumen i år och nu i höst blir det en liten turné där han ibland spelar själv med sitt band, och ibland hänger på The Soundtrack Of Our Lives.

Det kommer nog inte att bli lika intimt som spelningen på Record Hunter, men det kommer garanterat att bli minst lika vackert.

När och var?

4 oktober – Uppsala, V-dala Nation
8 november – Göteborg, Stadsteaterns Foajébar
22 november – Lund, Mejeriet*
26 november – Stockholm, Cirkus*
28 november – Huskvarna, FolketsPark*
5 december -  Borlänge, Rockfickan

* Tillsammans med The Soundtrack Of Our Lives

Biljetter:

Biljetter släpps lokalt och säljs via sedvanliga förköpsställen. I viss fall är det Ticnet som gäller.

Fantastiskt! En ny singel från Joel Alme. Här är det givetvis b-sidan Light Years Away som är intressant då vi alla redan har hört Always On My Mind.

Lyssna på den. Köp den. Från Klicktrack!

När Joel Alme uppträdde på Record Hunter för några månader sedan, lyckades vi bevara det digitalt. Vill ni höra det kan ni göra det här.

27 minuter och 58 sekunder. Ungefär precis så lång är Joel Almes solodebut A Master Of Ceremonies. På exakt samma tid utplånar Joel Alme helt en fördom om att en artist som gör en väldigt kort skiva är håglös, samtidigt som han visar att antal spår eller den totala längden på skivan är något som helt saknar relevans.

Joel Almes melankoliska texter som stundtals blandas med euforiska produktioner i ett relativt litet format, som tack vare stråkarna känns extremt stort resulterar i något som är perfekt pop.

I Honestly, som är det sista spåret, låter det som att Almes röst inte håller måttet men det beror inte på produktionen, utan att han tar i med hela sin kropp för att sjunga ut vad han vill berätta och struntar fullständigt i om det låter rätt eller inte och ingen skulle bli förvånad ifall Alme hade sprungit fram till pianot och knuffat bort »Gustaf Gimstedt«, för att själv hamra ut tonerna på tangenterna tills fingrarna hade börjat blöda.

Gimstedt som även, tillsammans med Alme, står bakom strängarrangemangen måste verkligen vara i symbios med Alme, för på det sätt han spelar pianot är precis lika känslofullt som Almes sång.

Trots att Joel Alme tidigare har haft ett alldeles eget band och spelat bas i ett annat krävdes det ett steg åt ett annat håll, ett steg mot att stå på egna ben, för att han skulle kunna göra årets hittills bästa svenska debutskiva. Någonstans i Sverige drömmer ett storbolags A&R mardrömmar.

Format: CD och digitalt
Favoritspår: Singeln The Queen’s Corner och Honestly

Tänk vad en kvart kan göra för en; hade jag inte tagit bussen tidigare från jobbet så hade jag missat något alldeles fantastiskt på Record Hunter i fredags. I deras källare, som också är deras begagnat-avdelning, bjöd en Joel Alme tillsammans med fyra underbara stråkspelandes kvinnor på något som skulle kunna liknas med en tretton minuter lång PSL-spelning. Det hade nog inte kunnat bli mycket intimare än vad det var.

Det kändes verkligen stort och vackert, trots det lilla formatet, och en man som passerat femtio som råkat hamna i butiken frågar mig efteråt vem den unge mannen var och säger att han är mäkta imponerad. Jag såg att han efteråt stod vid disken, men jag såg aldrig om han köpte ett eget exemplar av A Master of Ceremonies.

På något sätt blir det lite extra charmigt när Joel efter sin fyra-låtars-spelning, som trots allt varit aktiv i den svenska popmusiken under en längre tid, säger att han inte riktigt vet vad han ska säga – eftersom han inte gjort detta förut. Han behöver inte säga särskilt mycket egentligen, han har redan förgyllt våran eftermiddag.

Tack vare Record Hunter, Joel Alme, de fyra stråkspelande tjejerna och ett godkännande av Sincerely Yours kan jag erbjuda en halvkass inspelning av en underbar spelning. Hoppas ni gillar det!

Ladda ner här!

Tyvärr är det WMA eftersom det är formatet inspelningen blir i. Att konvertera om till mp3 skulle bara göra ljudet ännu sämre.

Update: Det senaste budet är FREDAG. Vi får se vad som händer helt enkelt!

Det börjar nog bli tjatigt, eller vid närmare eftertanke är det redan tjatigt, men så får det vara. Vad ska man göra när man ser fram emot en skiva så pass mycket att det enda man väntar på medan man jobbar är att få åka hem, och hoppas på att skivan ligger där i sin smutsiga hall när man öppnar ytterdörren.

När kommer skivan egentligen? Ryktet säger att det är problem att pressa upp den. CDON har ändrat releasedatumet två gånger den senaste veckan, häromdagen var det den 30:e april som gällde, nu är det den 28:e, så det kanske ligger någon sanning i det där ryktet.

Det finns helt enkelt inte så mycket mer att göra, än att vänta, ungefär som vanligt. Något som i alla fall är säkert, tillskillnad från releasedatumet för Joel Almes skiva, är att du kommer att kunna läsa en recension av den här, förhoppningsvis redan innan den finns i butik.