Jag läste en krönika som beskrev att samhället är på väg mot en Tillräckligt Bra-kultur och att det inte är något vi ska vara rädda för. Vi som samhälle ska sluta försöka sikta mot molnen och göra vårt yttersta hela tiden, och genom det ta risken att inte nå någonting alls. Istället ska ledordet vara; [...]
Åh, Damien. När du på Working Titles sjungande frågar hur det är i Washington så är det så vackert. Med en röst så hjärtekrossad att hälften vore nog, konstaterar du lågmält att du bara sett foton av Washington, aldrig varit i Washington. Den dämpade kören har tystnat nu, de knäppande fingrarna likaså. Du undrar bara [...]
Jämförelserna mellan Håkan Hellström och debutanten Alice Botéus har redan blivit tröttsamma. Så till den grad att det känns mer rimligt att påtala olikheterna dem emellan, som ändå finns där bland all Göteborgsromantik och oblyg känsloförmedling. Alice saknar för det första det energiska elementet. På hennes debutalbum finns det mycket råa och både varma och [...]
I årets upplaga av Melodifestiavlen medverkade ett band som heter Dynazty. Det är ett gäng unga pågar i stora frisyrer som spelar fartig hårdrock. De beskrivs även som ett band som har en tuff image, men ändå gärna bjuder på sig själva. Det är därför de kan ställa upp i Melodifestivalen, som annars bär ett [...]
Det låter som om bandledaren Stephin Merritt för första gången i sitt liv kommit över en synt och släppt precis allt vad han har för sina händer. Ja, jag är fullt medveten om att han kryddat sina akustiska låtkonstruktioner med synthesizer i det förflutna, på fina skivor som The Charm of the Highway Strip och [...]
Det låter så värdig. Den nyckfulle, lekfulle spjuvervirtousen Andrew Birds nya skiva. Det är min första anteckning och vid närmare eftertanke är det en rätt märklig sådan. Har han någonsin låtit ”ovärdig”? Är jag förvånad? Svaret är givetvis nej, men Break It Yourselfs alla karaktäristiska violiner, vispande trummor och torra vemodskvickheter utstrålar just, på ett [...]
Låt oss måla upp en blygsam bild av Sverige, en högst inkomplett. Vi har människor. En del mår bra, en del mår dåligt. Vi har hus. Skogar och städer. Och sen har vi Tvärvägen vars nya fina skiva kommer få svårt att nå fram genom det mest anspråkslösa utav mediebrus. Och vi kan konstatera, utifrån [...]
Allt som oftast får unga uppmaningar från höger och vänster, typ att ”leva i nuet”, ett mantra som vaggar en i falsk trygghet och som inte finns vid din sida när framtiden knackar på dörren. Ett mantra som Uppsalas störste (både bokstavligt & bildligt talat) textförfattare vinkat farväl till. Organismen har sedan ett par år [...]
Sorry grabbar, det blev inte Gitarrfest ’93 den här gången heller. Och tur är väl det. Det känns ändå bra att bandet lever som de lär, i intervju efter intervju talar de om att röra sig i nya riktningar och testa sina egna begränsningar. Att barnkören från förra skivan faktiskt har retat upp gamla fans [...]
Enligt löpsedlarna så har den sibiriska dödskylan anlänt. Och ja, småspringandes från bussen till porten kan jag konstatera att de har rätt, för en gångs skull. Skridandes genom frosten lyssnar jag på vad som kan vara vinterns, ja kanske till och med årets, finaste album. Det har nämligen också anlänt. Inte från Sibiren, men från [...]
Musik på påse. Syntpunkiga stockholmarna i Le Muhr, till synes alltid med samma dystra glimt i kajalögat, tar över ledartröjan tidigt 2012 i ”släppa musik på knasigt oväntade sätt”-tävlingen: nya ep:n Flickorna på klubben går att hitta i form av downloadkod på en tygpåse vars tryck utgör omslag och låtinformation. Den har dessutom till stor [...]
Tiden går fort sägs det. I detta fall är jag absolut beredd att hålla med. Att det har gått nästan ett och ett halvt år sedan jag för första gången fick ta del av vad som kommit att bli Azure Blue, är svårt att tro även om tiden i sig är allt för abstrakt. När [...]
Nästan ett år efter en mycket lovande EP, som recenserades här på tram7, har Spectrals nu släppt sitt debutalbum. ”Bad Penny” är ännu ett steg i riktningen som kunde förutspås efter EP:ns klarklingande höjdpunkter som ”Peppermint”. Louis Jones har nu släppt det lo fi-ljud han fick sitt internetgenombrott med och presenterar ett klart och polerat [...]
Martin Hederos och Mattias Hellberg släppte under 00-talet, två stycken skivor med avskalade covers. Receptet var enkelt, en röst och ett piano. På pappret låter det outhärdligt, men på något sätt lyckades de två sammanstråla och göra två stycken perfekta parmiddagsalbum. Det var lugn musik, smekande på alla sätt och vis, trivsamt igenkännande och, måhända [...]
Är man inte bekant med Franska Trion sedan tidigare så är följande information förhoppningsvis lönsam: 1) Vanligtvis spelar bandet jazz och blues på ett väldigt egensinnigt sätt 2) De är ett av Håkan Hellströms favoritband Jag kanske behöver utveckla vad som menas med egensinnigt. Med egensinnigt menas till exempel att sångaren Matti Ollikainen har en [...]