tram7

David Cameron, stop saying that you like The Smiths, no you don’t. I forbid you to like it.

David Cameron, Storbritanniens konservative premiärminister, gillar The Smiths. Det får han inte göra. I alla fall inte om man ser det som något upp till gruppens forna huvudgestalter Johnny Marr och Morrissey att avgöra. De har båda, med olika språklig briljans, nyligen gått ut och fördömt sin nyutkomna beundrare. Jag tycker det är helfestligt. Och det inte bara för att jag har svårt för konservativa brittiska politiker. Citatet ovan är hämtat från Marrs twitter, medan Morrissey använde sig av ett snäppet mindre okultiverat medium, han satte sig ned och skrev ett långt, rasande brev. Ett meddelande i vilket man bland annat kan läsa:

I would like to, if I may, offer support to Johnny Marr who has spoken out to the media this week against David Cameron… With fitting grimness I must report that David Cameron hunts and shoots and kills stags – apparently for pleasure. It was not for such people that either ”Meat Is Murder” or ”The Queen Is Dead” were recorded; in fact, they were made as a reaction against such violence.

Jag leker med tanken, tänk om fler band och artister skulle göra såhär? Skulle inte det liva upp hela musikvärlden? Bra arroganta artister har jag alltid beundrat och om de dessutom skulle börja fördöma kända fans på politiska och ideologiska grunder, våga ta ställning, vara helt sanna mot sig själva och sina egna värderingar och inte bry sig om att skrämma bort andra lyssnare, ja då skulle deras integritet i alla fall växa i mina ögon. Sen att det är kul med smutskastning i media i största allmänhet är ju bara en bonus.

Sen leker jag med tanken ett varv till, tänk om Margaret Thatcher gått ut med att hon älskade Billy Bragg. Eller ännu bättre, om Jimmie Åkesson plötsligt sa i en intervju att han fullkomligt avgudade Kent. Då hade vi antagligen fått svar på tal av den mindre trevliga sorten.

Jag försöker hitta några svenska exempel, några svenska band som likt Smiths skickat fatwor i riktningen mot beslutsfattare, men det är svårt. Dock finner jag ett, och att det råkar handla om ett utav landets kanske bästa band, ett band som aldrig tummat på sin integritet (vare sig den konstnärliga eller ideologiska) ser jag inte som en slump. The Radio Dept. har i otaliga mellansnack och intervjuer deklarerat att de ”inte vill ha några moderater på sina spelningar”. Det har dessutom skrivit fantastiska låtar där de öppet kritiserar högerpolitiken i Sverige, ”Freddie and the Trojan Horse” och nu senast, vallåten, ”The New Improved Hypocrisy”.

Jag efterlyser andra att följa i Marrs, Morriseys och Radio Depts. fotspår, jag tror att hela musikklimatet, både i Sverige och internationellt, skulle tjäna på det. I vilket fall som helst skulle det bli mer underhållande att följa i media.

Slutligen, låt mig återgå till Morrisseys brev. Det är, tyvärr men föga förvånansvärt, inte helt klockrent rätt igenom. Att det brittiska kungahuset får sig en känga är helt i sin ordning, men han kunde väl lämnat Bryan Ferry ifred?

I apologize very deeply for my support over the years for the group Roxy Music. I had no idea until very recently that their singer Bryan Ferry is also an avid hunter, and is now managed by his Lord of the Hunt son, Odious Ferry.

Har man skrivit ”Love Is the Drug” borde man få skjuta en och annan fasan. Spara kritiken åt högerpolitiken.

---

Morriseys brev:

true-to-you.net/morrissey_news_101204_01

Marrs twitter:

twitter.com/Johnny_Marr/status/10237162679177216

Skrivet av Elis Burrau och publicerat 10 december 2010