Krönika:
Historien återupprepar sig själv eller ett försvarstal för Brooklynpopen
Den skiva som jag lyssnade mest på under första halvan av det här året var en skiva som jag inte ens visste att jag ville ha: Real Estates självbetitlade drömska surfpop hade gått mig helt förbi tills Kent i skivaffären en kall dag i februari sa att ”Det här ska du ha, det här kommer du gilla.” Jag synade omslaget, smakade på bandnamnet, lät Kent sätta på skivans första låt Beach Comber i butiken och insåg att han hade helt rätt (inte för att jag hade tvivlat, det Kent rekommenderar är i regel väldigt bra). Det här skulle jag ha, det lät fantastiskt. Nöjd gick jag därifrån med min vårs soundtrack säkrad i en papperskasse. Ödsligt ekande trummor, vackra lo-fi gitarrer och nostalgiska texter direkt från… ja ni gissade rätt, Brooklyn.
Och med detta i åtanke kan jag inte undgå att se det som en smått lustig slump att skivan jag ägnat de senaste veckorna åt är exakt samma sak. Historien återupprepar sig själv. Skivan jag spelar om och om igen för tillfället är även den en självbetitlad debut av män från Brooklyn med drömska lo-fi gitarrer. Dessutom är även detta en skiva som jag inte hade en aning om att jag ville ha. Min vän Andreas gav mig ett usb-minne och sa att ”Det här ska du ha, det här kommer du gilla.” På minnet fanns Beach Fossils, och första lyssningen var som en sorts déjà vu-upplevelse. Exakt såhär kände jag när jag hörde Real Estate. Samma ekande drömska ödslighet. Om solskensgitarrerna i Green River passade perfekt i slutet på maj så var looparna i Daydream som klippta och skurna för november. Jag hade hittat min hösts soundtrack.
Dessa två band, Beach Fossils och Real Estate, har alltså förgyllt mitt 2010. Inte undra på då att jag blir lite ledsen när jag läser en recension av Beach Fossils på thegoodbyelook.se. Och arg. Skribenten beskriver hela Brooklyn-scenen med ord som ”Den innehållslösa popen flödar.” och avfärdar Real Estate i samma veva som ett band man ”behöver knark och ett mycket fritt sinne till för att uppskatta.” Denna skribent har tydligen inte fattat någonting. Det är ju musiken som är knarket. I sig självt. Dessa brutalt vackra melodier är mer effektivt än alla droger i världen, och att de som framför dem med all sannolikhet är stenade förringar inte det faktumet.
Brooklyn-scenen må ha blivit en klyscha för den alternativa, ”hippa” musiken, men så länge den är så bra som i dessa två fall så finns det ingen anledningen att håna den. Nej tvärtom, band som Real Estate och Beach Fossils förtjänar att hyllas.
Hej Elis!
Vad tråkigt att du tycker att jag har så fel om skivan. Min chefredaktör för Devotion – Andreas, det kanske är samma kille som rekommenderade dig skivan? (han gillar i varje fall din krönika ser jag, haha) – visade mig din krönika. Vi tycker uppenbarligen olika, jag har också redan haft lite av en diskussion med Andreas angående detta, men tycker du går lite väl långt i din text. Jag älskar överlag det som Brooklynscenen ger ifrån sig men just Beach Fossils gav mig ingenting.
Kanske är det jag som inte fattar någonting. Kanske är det du. Eller kanske finns det helt enkelt inget rätt eller fel, utan bara olika åsikter. Och i grund och botten kanske det faktiskt är det som gör en skribent till en bra skribent. Att det finns lite självinsikt. I övrigt gillade jag dock din krönika.
Ha det fint!
David!
Jag ber om ursäkt om du tog illa upp. Det sista jag ville var att angripa dig personligen. Att ”du inte fattar någonting” var kanske att ta i. Dock tyckte jag att detta ordval på något vis gjorde min text mer intressant, jag drog saken till sin spets och tänkte inte mer på det. Inte heller tänkte jag så långt som att du skulle tycka att jag gick för långt. Ber om ursäkt för det, mina enda intentioner var att försvara två band som du nedvärderar.
Det är antagligen, som du skriver, som så att det inte finns rätt eller fel, bara olika åsikter. Däremot står jag fast vid att JAG PERSONLIGEN tycker att du har fel när du avfärdar Beach Fossils och Real Estate med de orden som du gör. (Det må vara endast Beach Fossils du ogillar, men när man läser din recension så får jag i alla fall intrycket av att Real Estate, Wavves och Dum Dum Girls inte heller ger dig särskilt mycket där de existerar i sin ”medvetslösa blandning”). Jag får känslan att du avfärdar dessa band just av den anledningen att de är hajpade, vilket jag tycker är fel.
Annars uppskattade jag din recension.
Mvh.
Det är dock lite svårare att gilla den senaste Beach Fossils-sjuan… men den växer… nu får vi hålla tummarna för att Real Estate dyker upp – såg dem på Lades och älskade varje sekund…
Glömde ett l – men det förstod du säkert.
Är inte Real Estate mer New Jersey än New York?