Recension:
åsikt: skansros – drömmen om skansros
Något av det första jag kom att tänka på när jag hörde att Skansros tidigare spelat The Smiths-covers under ett annat namn är att de, precis som The Smiths, är ett av få band som som för mig känns komplett. Felix Anderssons graciösa och personliga texter, de hissnande melodierna och de helt underbara gitarristerna.
Idag när Skansros släppte sin EP Drömmen om Skansros får jag och en hel popgeneration vara med från starten av början på någonting stort. Många kommer att förstå redan direkt, men även de som inte gör det kommer i slutändan inte att kunna missa det enorma avtryck som Skansros kommer att lämna efter sig i den svenska pophistorian.
Det känns lite konstigt att tre låtar kan vara så mycket. Egentligen hade det räckt med att släppa det första spåret på EP:n – Drömmen om Skansros och sedan försvinna, och kanske komma tillbaka med ett helt album något år senare. Folk hade pratat. Folk hade väntat. Folk hade undrat hur man på lite mer än åtta minuter kunnat åstadkomma så mycket.
Go Skansros! Väntat länge, men nu är dom här! Och på torsdagen den 6e november står dom på Svanens scen, på deras releasefest i Gbg. Missa inte!
Jag känner mig som den enda människan i världen som inte förstår denna hype just nu… Enligt dig är jag alltså en utav dem som kommer förstå senare men jag tror på det tredje alternativet – att när ep:n nu är avklarad och hypen senare kommer lägga sig kommer skansros sjunka med den. Det låter kanske hårt med jag hoppas till och med det, hypen är både orättvis och oförtjänt.
Jag tror inte att du är ensam.
Det är möjligt att det finns ett tredje alternativ och kanske har du till och med rätt, men så känner inte jag i alla fall.
Ville inte vara dryg, bara trött på alla ofärtjänta hypar hehe
Hehe, tur nog så får man ju tycka som man vill. :)
Smaken är som baken… Sketen!
Kan inte påstå att jag häpnas över Skansros, vilket förmodligen beror på att jag till viss del tappat intresset för ångestfylld göteborgspop (lyssnar hellre på svenska indieband såsom Parker Lewis eller The Pale Corners). Nu tillhör visserligen inte Skansros den mest ingrodda göteborgsscenen, men jag får ändå en jobbig känsla av Håkan Hellström (inget ont om självaste Hellström).
Gorillan: Att jämföras med denna ständiga Håkan Hellström för att man kommer från göteborg är ju minst sagt patetiskt! Är folk döva eller älskar de bara att katogorisera göteborgare…?